Kommunalt självstyre ska inte vara överordnat möjligheten att välja assistansanordnare

Assistanskoll rapporterar också om fortsatta problem för de som har assistans beviljad av hemkommunen. I det här fallet handlar det om att en del kommuner betalar så låg schablon att assistansanvändaren i praktiken måste ha hemkommunen som anordnare. Därmed skapas det i praktiken ett kommunalt monopol på assistanstjänster. Det är emot en av hörnstenarna i assistansreformen där vi ska ha ett stort inflytande på hur vi vill ha vår assistans. Det förutsätter bland annat att det finns flera anordnare att välja mellan – oavsett var i landet hen bor.

 Jag vet att det finns en långt ifrån försumbar grupp som av ideologiska skäl bara kan tänka sig kommunen som anordnare och det ska man respektera. Det här handlar dock om att personerna i en många kommuner runt om i landet är tvingade att ha kommunen som anordnare, vare sig de vill eller inte och det är verkligen inte okej, långt ifrån alla vill garanterat inte ha kommunen som anordnare till varje pris.

Nu finns det ett riksdagsbetänkande som samtliga oppositionspartier står bakom som vill ändra på det och ge valfrihet till alla som har assistans beviljad av hemkommunen. Formellt sett ska en regering göra något eftersom det finns en riksdagsmajoritet som vill ha en förändring. Regeringsförklaringen är glasklar – riksdagen är folkets främsta företrädare och överordnad regeringen. En riksdagsmajoritet har makten att via misstroendeförklaring avsätta hela regeringen. Något sådant blir inte aktuellt här så klart men föga överraskande är regeringens reaktion kylig som backas upp av Vänsterpartiet (som annars står upp för assistansen) som i min mening här hamnat helt snett i sin syn på vår rätt till valfrihet av anordnare.

Att införa obligatorisk valfrihet är ett sådant långtgående ingrepp i den kommunala självstyrelsen som skulle gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen som gett upphov till dem och skulle därmed inte vara förenligt med proportionalitetsprincipen i 14 kap. 3 § regeringsformen.

Återigen anses det Kommunala självstyret vara överordnat en grundbult i assistansreformen. Som bekant vill jag helst att kommunerna inte beviljar personlig assistans alls. Så länge vi har det nuvarande systemet med det delade huvudmannaskapet måste hur som helst det kommunala självstyret ändå vara underordnat grundläggande principer i assistansreformen och rättighetslagen LSS.

Valfriheten försvinner i en del kommuner

Jag ska påpeka att jag är inte fiende till det Kommunala självstyret soim grundprincip. Det är inskrivet Regeringsformen kapitel 1 §1 och har utan tvekan en viktig funktion i den svenska demokratin. Självstyrets rötter är urgamla. Redan under tidig svensk medeltid (1100-1200-talen) var det en självklarhet att socknarna hade självbestämmande rätt i egna angelägenheter. Långt, långt senare blev socknarna kommuner och självstyret överfördes till kommunerna.

Problemen uppstår först när det Kommunala självstyret sätts före lagar som ska garantera våra rättigheter. Personlig assistans och LSS är ett ”paradexempel” på det men det spiller över på en rad andra  områden kopplat till våra möjligheter att vara aktiva samhällsmedborgare som kan ta del av samhällslivet. Nyligen nämnde jag alla hinder som det Kommunala självstyret orsakar för att få ut nya hjälpmedel på den stora marknaden.

Det är ett fundamentalt systemfel om vi har ett system där Kommunalt självstyre väger tyngre än både LSS och FN-konventioner. I praktiken betyder det att besparingsivriga kommuner inte behöver bry sig så mycket om såväl rättighetslagen LSS som CRPD-konventionen. Därmed väger i praktiken det som på papparet är en stark rättighetslag mycket, mycket lätt.

Så vad ska göras för att komma tillrätta med detta? Till att börja med så är kommunerna helt olämpliga som huvudman för personlig assistans, CRPD måste också  bli lag. Min bedömning som lekmannajurist är att inte ens det hjälper om kommunerna kan hänvisa till Kommunalt självstyre i tvister som rör assistans, övriga LSS insatser, tillgänglighet mm. Utöver att göra CRPD till lag måste det därför skapas juridiska lagtexter där det tydligt framgår att det kommunala självstyret är underordnat både LSS och FN-konventioner, så vitt jag vet finns det ingen lagtext där detta framgår. Som lekman kan man tycka att det borde gå och lägga till en pragraf i LSS och diskrimineringslagen lagen att bestämmelserna i dessa pragrafer är överordnat det kommunala självstyret. Skulle givetvis bli ett ramaskri hos kommunerna och landstingen men rent juridiskt borde det inte vara något större problem om man menar allvar med att LSS ska vara en stark rättighetslag.

Vi har en rättighetslag för att maktbalansen skulle säkra oss mot kommunalt godtycke och ge goda levnadsvillkor. Utvecklingen har visat att ”uppfinningsrikedomen” är mycket stor för att hitta kryphål. Det är hög tid att ett mycket viktigt kryphål täpps till en gång för alla, nämligen hänvisning till Kommunalt självstyre.