Jag
måste nog dricka champagne
Katarina Hahr
Vi är många som följt och blivit upprörda över blinda
journalisten Katarina Hahrs kamp för att få tillbaka sin ledsagning. Efter
många år med ledsagning som gjorde det möjligt för Katarina att jobba som
journalist ansåg Stockholms kommun att hon plötsligt inte var berättigad att få
ledsagning – blinda personer kan faktiskt inte få tillbaka synen men det
spelade tydligen mindre roll. Vilken dom kommunen hänvisar till vet jag inte…
Efter många turer har nu Förvaltningsdomstolen sagt
sitt och hon ger Katarina rätt, kommunen gjorde fel som tog bort hennes rätt
till ledsagning. Naturligtvis en stor seger för Katarina och alla andra som
kämpar för att få tillbaka sin ledsagning. Kommunen har redan meddelat att den
kommer att överklaga domen så tvisten kommer fortsätta, d v s frågan om Katarinas möjlighet att kunna leva
som andra med hjälp av ledsagning. Skulle bli förvånad om ärendet inte avgörs
först i HFD.
Förvaltningsrätten måste ändå få tummen upp i det här
fallet, rätten var faktiskt enig. Jag har ingen statistik tillgänglig för att
styrka det jag nu skriver men det känns ändå som HFD är ännu restrektivare i
sina domar än Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Hur kommenterar då Stockholms kommun domen? Ja, det är som
vanligt svar enligt standarformulär 1A – inga kommentarer om enskilda fall…
Det är naturligtvis hemskt (/men inte oväntat) att
kommunen driver ärendet vidare och inte accepterar att Katarina behandlats
oerhört illa men förhoppningsvis kan domen bidra till en positiv utveckling för
LSS insatsen ledsagning, en insats som tagit mycket stryk på senare år.
Positiva tecken finns, åtminstone i Laholms och Jönköpings kommun där berörda
personer själva får bestämma hur många timmar hen behöver – detta utan att
kostnaden för kommunerna stigit mer än marginellt....
* För någon vecka sedan intervjuades kommnupolitikern
Jimmy Loord av Assistanskoll som berättade hur FK-s allt hårdare bedömning av
rätten till personlig assistans gör att hans hemkommun Nybrå får ta emot allt fler personer
vilket gör att kommuns kostnad för PA ökar snabbt. I tisdags hade
Jönköpings-Posten en artikel med samma tema – kommunens utgifter för personlig
assistans ökar snabbt. Lite rådata om läget:
· Sedan 2012 har kommunens nota ökat med 38
miljoner kr/år. . Personer som sökt direkt från kommunen ingår inte i den
summan.
· Sedan 2012 har 98 kommuninvånare förlorat
statlig assistansersättning
· Av
dessa 98 personer har 58 beviljats PA,
övriga har beviljats andra LSS insatser eller hemtjänst.
Ola Nilsson, ordförande i Socialnämnden kommenterar:
Regeringen ger med ena handen och tar med den andra, det leder
till att vi får ökade kostnader och det är vi inte glada över. Det finns inga
enkla lösningar på detta utan vi får helt enkelt acceptera ökade kostnader eftersom
staten skjuter över detta på oss
Det finns mycket att säga om kommunernas
historiska motstånd mot LSS som jag skrivit mycket om innan, jag tror inte min
hemkommun varit sämre än många andra i det avseendet. I den destruktiva
utvecklingen som nu pågår är det ändå viktigt att komma ihåg – det kommunala
utjämningssystemet för LSS omfattar inte
personer som förlorat ersättningen från FK, kommunerna kompenseras inte med en
enda krona från staten.
När Jönköpings kommun säger att kostnaden
(visserligen brutto) har stigit med 38 miljoner kr/ år innebär det att
Socialnämnden ur sin budget fått satsa 38 miljoner kr extra/år på assistansen.
Man behöver inte vara ett mattegeni för att räkna ut att om personerna ska få
samma stöd som de fick från FK kommer andra verksamheter att bli lidande så
länge inte Socialnämndens budget ökar avsevärt.
Vid en hypotetisk inventering i samtliga
290 kommuner när det gäller utvecklingen av kostnaden-/utgifterna för personlig
assistans så skulle vi med mycket stor sannolikhet finna samma mönster i stort
sett samtliga kommuner. Vill vi ha vår assistansreform som vi vill ha den utan
att sätta olika LSS insatser, äldreomsorg etcetera mot varandra är den här
utvecklingen ohållbar.
Jag har varit i kontakt med JP-journalisten
som skrev artikeln. Det blev en del prat om det allmänna läget för PA,
neddragningarna, oro att förlora hjälpen och öökade svårtigheter att rekrytera
personal. Jag har ocks mailar rapporten från Lund om Exprtmetodens alla brister
och sagt att jag ställer upp på en intervju rapportens slutsatser om intresset
finns.
I morgon åker jag till Stockholm för att delta i årets
STIL dagar, det ser jag fram emot. Det finns mycket att prata om med STIL
vännerna i huvudstaden.
Harald
Strand fortsätter sin genomgång av CRPD konventionen nu del 5. Jag har ”som
vanligt” bidragit lite med tillägg vid våra kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar