För någon vecka sedan skrev FUB-s Harald Strand ett
inlägg som handlade om hans dröm att FK och kommunernas handläggare ska fungera
som självklara ombudsmän som ska se till att vi får den hjälp vi behöver
utifrån våra egna behov men där verkligheten mer och mer avlägsnar sig från den
visionen. Ofta ser man på facebook inlägg som att FK saknar humanism, de måste
fatta beslut med sunt förnuft, medkänsla osv. Hur osympatiska alla avslag än är
sä är verkligheten att utifrån de direktiv som myndigheten får från staten
angående personlig assistans så agerar Försäkringskassan helt i linje med vad
uppdragsgivaren/regeringen förväntar sig och kräver. Detta utifrån tjänstemannaideal som går tillbaka ända till 1600-talet. Den bakgrunden
tänkte jag belysa här.
Greve Axel Oxenstjerna (1583-1654) har kallats den
svenska byråkratins fader. Vad tusan har en 1600-talgreve gemensamt med dagens Försäkringskassa och tillämpningen av
personlig assistans undra säkert många?. Jag menar om vi ska analysera
myndighetens agerande på ett djuare plan än att bara kalla alla anställda en
samlig empatilösa skitstövlar är Axel Oxenstjerna omöjlig att ignorera.
Axel Oxenstjerna blev redan 1612, endast 29 år gammal
kung Gustaf II Adolfs närmaste man, ända fram till sin död förblev han en
mycket central figur i den svenska statsförvaltningen. Efter kungens död 1632
var han under många år den person som faktiskt styrde landet. Med dagens
ministerbenämningar var han statsminister, utrikesminister och inrikesminister
i ett.
Herr Oxelstjernas stora bedrift i svensk historia var att han byggde upp
den svenska byråkratin. Under hans långa tid, drygt 40 år som landets mäktigaste
eller näst mäktigaste person grundlades ett antal viktiga myndigheter (bla
Postverket) och även Riksbanken – världens äldsta centralbank såg dagens ljus.Hans
indelning av länen har i stort sett sammma gränsdragning än idag. Med den
tidens mått blev Sverige därmed en oerhört välorganiserad statsbildning som låg
långt före sin tid. En yrkeskategori som tidigare fört en undanskymd tillvaro
blev allt viktigare – tjänstemännen.
Vad förväntade sig då Axel Oxenstjerna av alla hans
byråkrater? I korta drag följande:
· De skulle vara nogranna och enbart arbeta
för ”rikets bästa” för ögononen. Det vi kallar korruption i alla dess former
var ett rött skynke.
De
skulle utföra sitt arbete utan att blanda in egna värderingar eller åsikter.
Kort och gott göra jobbet utan ifrågasättande.
De ”Oxenstjernska idealen” lever kvar än idag.
Myndigheternas starka ställning är ett arv från hans tid. Emellanåt blir
generaldirektörer kritiserade för att framföra personliga åsikter i en fråga.
Aj, aj, det ska man inte göra det är emot Axels ideal! Märkligt nog kommer
Ann-Marie Beger undan kritik som gång på gång framför egna åsikter om personlig
assistans.
Om vi överför de här idealen till FK-s behandling av
oss med personlig assistans – hur hade Axel Oxenstjerna sätt på deras arbete ur
hans byråkrathorisont? Troligen hade han inte gillat Beglers alla
debattartiklar men totalt sett utifrån
de direktiv som regeringen har gett myndigheten för personlig assistans hade
betyget troligen blivit mycket högt! FK gör ju det myndigheten blivit ombedda
att göra – skära ner statens nota för personlig assistans!
Den förvaltningsmodell som vi har i Sverige minskar
definitivt risken för omfattande korruption, enligt FN-s antikorruptionsindex
ligger Sverige i det yttersta toppskiltet bland de minst korrupta länderna i
världen. Baksidan av myntet blir att acceptansen för att ifrågasätta
maktfullkomliga direktiv från de överordnade är minimal. Som tjänsteman ska du
lyda instruktionerna från överordnade, punkt. Det gäller även högsta chefen för
en myndighet. Att ropa efter humanare syn och medkänsla leder ingenvart eftersom
tjänstemännen förväntas göra raka motsatsen, d v s lägga åt sidan egna
åsikter och känslor.
När det gäller högste chefen i i en myndighet,
generaldirektören utses dessutom personen av regeringen. Det är inte på något
sätt något unikt för Sverige (tvärtom det normala) men det minskar
sannolikheten än mer att GD-n ifrågasätter även tveksamma direktiv..Man brukar
ju inte bråka med sin arbetsgivare i första
taget, i synnerhet inte om arbetsgivaren (d v s staten) gett hen mycket makt
över andra människor...
* De som ska kritiseras i första hand är därför
regeringen som utöver sin osmakliga kampanj mot assistansrefomen med sina
direktiv till FK bryter mot en lång rad paragrafer i både LSS, Barkkonventionen
och CRPD samt regeringsformen. Försäkringskassan ska granskas om de gått ännu
längre än t.om finansdepartementet tänkte sig när regleringsbrevet blev ett regeringsdokument,
vilket inte är helt osannolikt (det betyder inte att regeringen/finansdepartementet ser någon anledning att be FK "att lugna ner sig") .
Sen och
det gäller hela beslutspyramiden från regeringen ner till handläggarna samt
alla nivåer i kommunerna – vilken utbildning och kunskap har de som ska
förverkliga LSS lagens paragrafer inklusive förarbetena? Vilken kunskap har en
annan mycket viktig gren i statsapparraten, nämligen domstolarna som ska
garantera rättssäkerhet?
När det gäller domstolarna finns mycket som tyder på
att kunskaperna om både LSS och CRPD är mycket bristfällig. En undersökning
från Domstolsverket fann följande mycket allvarliga kunskapsbrister hos domarna
i Förvaltningsdomstolarna
· Endast en av fem domare kände till
innehållet i CRPD
· Var sjunde domare kände inte ens till att
konventionen existerar…
· Ingen domare uppgav att de har goda
kunskaper om konventionen.
FUB har släppt en rapport Får
jag möjlighet att leva som andra? granskat ett antal domar
från HFD som rör olika LSS insatser och
konstaterar i slutet hade Domstolsverket undersökt kunskaperna om LSS hade
resultatet troligen blivit lika nedslående som CRPD konventionen…
…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar