Innan jag fortsätter ska jag påpeka följande:
Jag har studerat statsvetenskap på
Linköpings Universitet och anser själv att jag har rätt bra koll på hur Sverige
styrs. Däremot har jag aldrig pluggat juridik. Allt det jag skriver här
"lutar sig" därför mot det som står i vår regeringsformen (den
viktigaste grundlagen), inte enskilda "vanliga lagar".
Hur säkerställer man att alla som
verkligen behöver hjälp och stöd från samhället också får det? Det är en
grundbult om Medborgargolvet ska säkras.
Sveriges regering och riksdag har
undertecknat och ratificerat en rad FN-konventioner om mänskliga rättigheter,
däribland CRPD Konventionen om mänskliga
rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Ändå bryter vi mot
dem allt för ofta. Huvudorsakerna till detta anser jag är dessa:
· Allmän besparingsiver som drabbar alla
former av skattefinansierad välfärd.
· Denna besparingsiver drabbar därför alla
som är i behov av stöd från samhället, allra hårdast drabbas minoritetsgrupper.
· Allt för stor makt hos förvaltningsdomstolar
och verkställande myndigheter hur lagar ska tolkas och tillämpas.
· En på många håll i praktiken tveksam attityd till hela LSS lagstiftningen och funkisars rätt till full
delaktighet i samhället.
Jonas
Franksson pratar ofta om att individuella rättigheter i Sverige har en svag ställning
och det ligger utan tvekan en del i det. Många västländer, bland annat USA och
Tyskland finns en författningsdomstol som har makten att ogiltigförklara lagar
och domslut som anses strida mot grundlagarna. Något sådant finns inte i
Sverige. Vi har något som kallas lagrådet som granskar lagförslag men den har inte alls samma auktoritet. Om det
fanns en författningsdomstol i Sverige skulle vi med behov av personlig
assistans och andra grupper som behandlas illa av staten kunnat vända
sig till domstolen i t.ex. följande ärenden:
* Försäkringskassan behovsbedömningar
strider mot regeringsformens skydd av personliga integriteten.
* Vi hade kunnat vända oss till
domstolen angående Regeringsrättsdomen från 2009 och följande tillämpning från
Försäkringskassan och kommuner för att ifrågasätta om den överhuvudtaget är
giltig med hänvisning till fri och rättigheterna i regeringsformen och de
Konventioner som Sverige undertecknat. Samma sak med domen från HFD i somras
angående det femte grundläggande behovet. Flera förbund skulle kunna gå samman
och skulle på samma grundvalar t.ex. kunna
ifrågasätta giltigheten i andra domar som urholkat de andra LSS insatserna.
* En hel grupp med personer som på
diffusa grunder förlorat sin hjälp skulle kunna hänvisa till att staten i
regeringsformen har förbundit sig att på alla sätt motverka diskriminering, man
har utfäst sig att garantera välfärden
för alla medborgare, förbundit sig att följa de konventioner man undertecknat
etcetera.
Parallellt med införandet av en
författningsdomstol ska självfallet rättshjälpen i tvisterna med de befintliga
förvaltningsdomstolarna förbättras rejält. Jag har skrivit om det
innan, idag förs kampen på mycket
ojämnlika villkor där enskilda individer får kämpa mot statens alla resurser.
I ett av seminarierna jag deltog i under
Almedalsveckan 2015 berördes att Sverige saknar en författningsdomstol. Där var
budskapet att författningsdomstolar passar bättre i förbundsstater som t.ex.
Tyskland och USA. Många demokratier som inte är förbundsstater har emellertid författningsdomstolar
(t.ex. Frankrike) . Och med tanke på hur statsmakten betett sig senaste tiden
blir jag mer och mer övertygad om att det behövs i Sverige med.
En författningsdomstol löser inte alla
problem så klart . Och den införs inte i en handvändning heller då det
antagligen krävs en ändring i Regeringsformen = två riksdagsbeslut med ett
riksdagsval emellan. I slutändan handlar det om juridiska processer där
utgången inte är given men min slutsats är ändå att maktbalansen mellan statsmakten,
myndigheterna och vi som är beroende av deras beslut hade förbättrats och det
hade varit en pusselbit för att förverkliga Medborgargolvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar