Assistanskoll intervjuar nationalekonomen Stefan Dy Wilder

Det är oerhört cyniskt att ställa grupper mot varandra på det sättet. Hon kunde istället sagt att nu bör vi återinföra en form av fastighetsskatt eller arvsskatt.

Stefan Dy Wilder om Magdalena Anderssons utspel om flyktingar vs personlig assistans

Nationalekonomen Stefan Dy Wilder är en av ytterst få offentliga personer som  öppet sagt att kostnaden för assistansreformen är mycket lägre än vad kritikerna hävdar. I en intervju med Assistanskoll nyligen fördes diskussioner om både regeringens politik (nuvarande och föregående) och kostnaden för assistansen. Stefan Dy Wilder är mycket kritisk till regleringsbrevet där Försäkringskassan ska bryta utvecklingen med antalet beviljade assistanstimmar:

" Det är uppseendeväckande att regeringen gör sig till domare över en lagstiftning som är rättighetsbaserad när de säger att Försäkringskassan ska skärpa reglerna.

Stefan Dy Wilder menar att det är en rad händelser som lett till den nedåtgående spiral vi befinner oss i. Enligt Dy Wilder har följande saker skett som lett till att intentionerna med assistansreformen och LSS urholkats:

·  Kostnaden för assistansreformen steg fortare än beräknat.

·  Politikerna ser detta som ett stort problem och sänder ut "politiska signaler" om att kostnadsökningen måste brytas eller åtminstone dämpas rejält.

·  Försäkringskassan "uppfattar" dessa signaler och börjar skärpa tillämpningen.

·   Detta påverkar även förvaltningsdomstolarna som tolkar lagen i mer restriktiv riktning. Det betyder att Försäkringskassan skärper tillämpningen än mer.

Själv skulle jag vilja lägga till en faktor till, nämligen den ekonomiska krisen efter finanskrisen 2008. Vid lågkonjunkturer sjunker skatteintäkterna vilket betyder att "kampen om befintliga resurser" ökar. Därmed såg även kommunerna en bra möjlighet till att flytta fram sina positioner, kommunerna har ju aldrig gillat vare sig assistansreformen eller LSS som helhet. Prejudicerande domar ger även dem "hjälp". Tittar man på statistik sammanfaller i stort sett den kraftiga uppgången i avslag och indragen assistans med den ekonomiska krisen 2008-2010.

Dy Wilder fortsätter med att beskriva det politiska spelet. LSS är en rättighetslag som alla partier säger sig värna. Där finns en bred majoritet för att det är helt fel att våra hjälpbehov mäts i minuter och sekunder os v. Varför kommer då inga ingen lagändring för att få bort missförhållanden? Stefan Dy Wilder menar att det finns en "tyst överrenskommelse" mellan Socialdemokraterna och Moderaterna att inte driva assistansfrågan . Och när de två dominerande partierna är överrens - då brukar det inte hända så mycket vad gäller juridik. Mindre partier ,  t.ex. liberalerna som jag menar tar assistansen på allvar har enligt Dy Wilder "rätat in sig i ledet" då det finns många frågor som är mycket större när det handlar om regeringsmakten. Man vill eller orkar inte driva frågan helhjärtat. Samma sak gäller Vänsterpartiet som vill vara ett stödparti åt Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Ur ett rent statsvetenskapligt, politiskt perspektiv är det inget överraskande det Dy Wilder beskriver. Bakom kulisserna pågår ständigt (och har alltid gjort) ett politiskt spel där de olika partierna kohandlar med varandra. Ur ett demokratiskt perspektiv är det emellertid ett jätteproblem om det finns en tyst överrenskommelse att en för oss avgörande rättighetslag ska urholkas. Det betyder att i Sverige betyder inte en rättighetslag ingenting om de två dominerande partierna tycker att vår rätt att leva inte är en prioriterad fråga och kostar för mycket.

Men om Stefan Dy Wilder har rätt, varför kommer det då inget lagförslag som svart på vitt urholkar intentionerna med lagen? Hans svar är att det är mycket bekvämare att låta domstolarna i det tysta sköta den biten. Att öppet lägga ett lagförslag som urholkar LSS intentioner vill man inte göra för att reta upp funkisrörelsen för mycket.

Kommentar: Om man ska se det ur makthavarnas synvinkel som tycker att våra rättigheter kostar för mycket, d v s vår rätt att ha makt över våra liv och utgår från att Dy Wilder har rätt måste jag motvilligt medge att man agerar genialiskt. Man slår flera flugor i en smäll". 1 Urholkningarna kan fortsätta utan att det uppstår en stor debatt om frågan. 2) Ingen kan juridiskt säga att regeringen medvetet urholkar rättighetslagen LSS, man har ju inte ändrat lagen...3) Det blir mycket, mycket svårt att ställa regeringen till svars, trots att Sverige undertecknat och ratificerat CRPD. Konventionen är ju inte inskriven i den svenska lagstiftningen och det finns ingen författningsdomstol eller liknande att vända sig till heller. Kvar på perrongen, bortfintade å det grövsta står och sitter vi förgäves och ropar att vi har en rättighetslag... 

Demokratiskt? Självfallet inte, det är cyniskt och synnerligen ovärdigt Sverige som ses som ett demokratiskt föredöme runt om i världen och som av FN anses vara en av de absolut bäst fungerande demokratiska staterna i världen...

Stefan Dy Wilder är så vitt jag vet den enda kända nationalekonomen som räknat på hur mycket assistansreformen kostar samhället. I intervjun säger han att ungefär två tredjedelar av bruttokostnaden går tillbaka till den offentliga sektorn. Det betyder alltså av bruttokostnaden för personlig assistans på ca 30 miljarder kr 2015 går 20 miljarder kr tillbaka. Återstår en nettokostnad på 10 miljarder kr . Dumheter om någon påstår att vi inte har råd med det. 

Hela intervjun i Assistanskoll

* Läs också Bengt Westerbergs krönika på Assistanskoll. Skönt att han fortfarande engagerar sig i funkispolitiken:

Bengt Westerberg föreslår en ny reform