Det är oerhört cyniskt att ställa grupper mot
varandra på det sättet. Hon kunde istället sagt att nu bör vi återinföra en
form av fastighetsskatt eller arvsskatt.
Stefan Dy Wilder om Magdalena Anderssons utspel om
flyktingar vs personlig assistans
Nationalekonomen Stefan Dy Wilder är en av ytterst
få offentliga personer som öppet sagt
att kostnaden för assistansreformen är mycket lägre än vad kritikerna hävdar. I
en intervju med Assistanskoll nyligen fördes diskussioner om både regeringens
politik (nuvarande och föregående) och kostnaden för assistansen. Stefan Dy
Wilder är mycket kritisk till regleringsbrevet där Försäkringskassan ska bryta
utvecklingen med antalet beviljade assistanstimmar:
" Det är uppseendeväckande att regeringen gör sig
till domare över en lagstiftning som är rättighetsbaserad när de säger att
Försäkringskassan ska skärpa reglerna.
Stefan Dy Wilder menar att det är en rad händelser
som lett till den nedåtgående spiral vi befinner oss i. Enligt Dy Wilder har
följande saker skett som lett till att intentionerna med assistansreformen och
LSS urholkats:
· Kostnaden
för assistansreformen steg fortare än beräknat.
· Politikerna
ser detta som ett stort problem och sänder ut "politiska signaler" om
att kostnadsökningen måste brytas eller åtminstone dämpas rejält.
· Försäkringskassan
"uppfattar" dessa signaler och börjar skärpa tillämpningen.
· Detta
påverkar även förvaltningsdomstolarna som tolkar lagen i mer restriktiv
riktning. Det betyder att Försäkringskassan skärper tillämpningen än mer.
Själv skulle jag vilja lägga till en faktor till,
nämligen den ekonomiska krisen efter finanskrisen 2008. Vid lågkonjunkturer
sjunker skatteintäkterna vilket betyder att "kampen om befintliga
resurser" ökar. Därmed såg även kommunerna en bra möjlighet till att
flytta fram sina positioner, kommunerna har ju aldrig gillat vare sig
assistansreformen eller LSS som helhet. Prejudicerande domar ger även dem
"hjälp". Tittar man på statistik sammanfaller i stort sett den
kraftiga uppgången i avslag och indragen assistans med den ekonomiska krisen
2008-2010.
Dy Wilder fortsätter med att beskriva det politiska
spelet. LSS är en rättighetslag som alla partier säger sig värna. Där finns en
bred majoritet för att det är helt fel att våra hjälpbehov mäts i minuter och
sekunder os v. Varför kommer då inga ingen lagändring för att få bort
missförhållanden? Stefan Dy Wilder menar att det finns en "tyst
överrenskommelse" mellan Socialdemokraterna och Moderaterna att inte driva
assistansfrågan . Och när de två dominerande partierna är överrens - då brukar
det inte hända så mycket vad gäller juridik. Mindre partier , t.ex. liberalerna som jag menar tar
assistansen på allvar har enligt Dy Wilder "rätat in sig i ledet" då
det finns många frågor som är mycket större när det handlar om regeringsmakten.
Man vill eller orkar inte driva frågan helhjärtat. Samma sak gäller
Vänsterpartiet som vill vara ett stödparti åt Socialdemokraterna och
Miljöpartiet.
Ur ett rent statsvetenskapligt, politiskt perspektiv
är det inget överraskande det Dy Wilder beskriver. Bakom kulisserna pågår
ständigt (och har alltid gjort) ett politiskt spel där de olika partierna
kohandlar med varandra. Ur ett demokratiskt perspektiv är det emellertid ett
jätteproblem om det finns en tyst överrenskommelse att en för oss avgörande rättighetslag
ska urholkas. Det betyder att i Sverige betyder inte en rättighetslag ingenting
om de två dominerande partierna tycker att vår rätt att leva inte är en
prioriterad fråga och kostar för mycket.
Men om Stefan Dy Wilder har rätt, varför kommer det då
inget lagförslag som svart på vitt urholkar intentionerna med lagen? Hans svar
är att det är mycket bekvämare att låta domstolarna i det tysta sköta den
biten. Att öppet lägga ett lagförslag som urholkar LSS intentioner vill man
inte göra för att reta upp funkisrörelsen för mycket.
Kommentar: Om man ska se det ur makthavarnas
synvinkel som tycker att våra rättigheter kostar för mycket, d v s vår rätt att ha makt över våra liv och utgår från att
Dy Wilder har rätt måste jag motvilligt medge att man agerar genialiskt. Man
slår flera flugor i en smäll". 1 Urholkningarna kan fortsätta utan
att det uppstår en stor debatt om frågan. 2) Ingen kan juridiskt säga att regeringen medvetet urholkar rättighetslagen LSS, man har ju inte ändrat lagen...3) Det blir mycket, mycket svårt att
ställa regeringen till svars, trots att Sverige undertecknat och ratificerat
CRPD. Konventionen är ju inte inskriven i den svenska lagstiftningen och det
finns ingen författningsdomstol eller liknande att vända sig till heller. Kvar på perrongen, bortfintade
å det grövsta står och sitter vi förgäves och ropar att vi har en
rättighetslag...
Demokratiskt? Självfallet inte, det är cyniskt och
synnerligen ovärdigt Sverige som ses som ett demokratiskt föredöme runt om i
världen och som av FN anses vara en av de absolut bäst fungerande demokratiska
staterna i världen...
Stefan Dy Wilder är så vitt jag vet den enda kända
nationalekonomen som räknat på hur mycket assistansreformen kostar samhället. I
intervjun säger han att ungefär två tredjedelar av bruttokostnaden går tillbaka
till den offentliga sektorn. Det betyder alltså av bruttokostnaden för
personlig assistans på ca 30 miljarder kr 2015 går 20 miljarder kr tillbaka.
Återstår en nettokostnad på 10 miljarder kr . Dumheter om någon påstår att vi
inte har råd med det.
* Läs också Bengt Westerbergs krönika på Assistanskoll.
Skönt att han fortfarande engagerar sig i funkispolitiken:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar