Hög tid att på allvar pressa kritikerna på svar

Personlig assistans kostar för mycket, andra välfärdsverksamheter drabbas, assistansen dränerar statens finanser o s v. Ja, alla hur det brukar låta ner den personliga assistansen debatteras. Kostnad, kostnad och ännu mer kostnad utan några andra perspektiv. Mänskliga och demokratiska vinster, assistansen som mycket effektiv jobbskapare mm glöms(medvetet eller omedvetet) bort. Senast anklagade Åsa Regnér rörelsen för en stark ovilja att prata pengar. Det gjorde hon i samband med en replik på VIMPA-s debattartikel i Nyheter 24 vilket formulerades på följande sätt:

Det målas upp en motsättning i artikeln, mellan ena sidan kostnadskontroll och andra sidan en lagstiftning som möjliggör människors frihet och rättigheter. Det är inte första gången jag möter den bilden eller oviljan att tala om kostnader inom assistansen.¨

Åsa Regnérs replik

Visst är det så att vi mycket hellre pratar om rättigheter än pengar. Det gör vi för att vi ser våra rättigheter urholkas och att en reform som betyder så oerhört mycket för oss inte kan reduceras till att enbart handla om kronor och ören. För egen del har jag inga problem att prata pengar, det kan jag göra när som helst, med såväl regeringspartier som alliansen. Jag vägrar emellertid prata pengar med våra politiker  om utgångspunkten är att till varje pris minska kostnaden, d v s urholka intentionerna.  Däremot deltar jag gärna i en diskussion om hur vi ska skaka fram mer resurser så det räcker till alla - funkisar, sjuka, barn, skola, äldreomsorg etcetera, etcetera. Och även få bort de avarter som faktiskt förekommer i assistansbranschen.

Visst, Personlig assistans och hela LSS kostar en del pengar som allt annat i världen, att PA håller på att "knäcka statens finanser" är emellertid dumheter. PA och LSS kostar en del för att behoven är stora, inte att vi är en samling myglare. Den gör det för att dessa behov har underskattats, vi lever längre och schablonen successivt höjs. Inte så sällan hörs argumentet i brukarrörelsen att pratar vi pengar "köper vi motståndarens argument att vi kostar för mycket pengar". Jag köper inte det resonemanget utan har en helt annan ingångsvinkel. Vänd istället på hela kostnadsdebatten mot kritikerna. Ifrågasätt gång på gång tills vi (kanske) får ett svar på följande frågor:

·       Det är  hur lätt som helst att räkna ut att en stor del av bruttokostnaden går rakt tillbaka till staten varje månad, året om och oavsett konjunkturläge.

Så varför talar man enbart om bruttokostnader? Andra verksamheter som ROT RUT anses vara självfinansierade för att de skapar jobb. Varför pratar man enbart om bruttokostnader när det gäller just personlig assistans?

·  Varför pratar ni aldrig om NETTOKOSTNAD ,  d v s den verkliga kostnaden  när alla skatter och avgifter betalats tillbaka till staten? Alla politiker och åsiktsjournalister är ense om att fler jobb måste skapas. PA har skapat drygt 90 000 arbetstillfällen (hela LSS över 100 000 jobb) ändå är det bara en kostnad, inte ett ord om att den skapar jobb. Varför?

·  Har någon av alla olyckskorpar räknat på vad det skulle kosta samhället om en stor del av alla dessa människor är arbetslösa istället? Varför gör ni inte det?

· Varför nämner ni aldrig att många tack vare personlig assistans kan jobba istället för att sitta hemma, att många föräldrar kan jobba istället för att ta hand om nära och kära?

·  Ni pratar ständigt om kostnaden men ingen presenterar vad alternativa kostnader landar på. Varför? Har ni ingen aning eller är det så illa att ni vet att hur det ligger till men sanningen är lite för obekväm för att det ska passa era syften? D v s assistansen är billigare än hemtjänst mm?

• ·  Varför pratar ni aldrig om positiva aspekter som vår rätt att kunna delta i samhällslivet, kunna göra det som är självklart för er? Har inte vi samma rätt till självbestämmande för att vi är lite "annorlunda"?

·       Varför benämner ni alltid assistansen som en "fin förmån" istället för en rättighet att kunna leva som andra? Som att personlig assistans är en "bonus" vi ska vara tacksamma för.

 ·  Och till sist - hur ser era erfarenheter ut vad gäller den s.k. verkligheten? Hur många har någonsin träffat en person som har personlig assistans eller anhörig för att se hur vår verklighet ser ut?

Det finns fler exempel men det får räcka i det här blogginlägget.

Jag tycker brukarrörelsen har en hel del att slipa på här. Våra kritiker har allt för lätt fått komma undan att svara på varför intresset för vår fantastiska assistansreform är så inriktat på kriminalitet, fusk och kostnader medan rättighetsaspekten ignoreras totalt.


Önskar mina läsare en GLAD PÅSK!