Dags för regeringen att tala klarspråk om assistansreformens framtid

1994 trädde LSS lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade i kraft. Lagen har betytt oerhört mycket för berörda personer, LSS insatsen personlig assistans var världsunik när den kom. Senaste 7-8 åren har emellertid något skett. Via prejudicerande domar har lagen börjat tillämpats mycket strängare, detta UTAN att lagtexten ändrats. För insatsen personlig assistans har det lett till att ett mycket stort antal personer helt eller delvis har förlorat insatsen med mycket svåra konsekvenser för drabbade personer. 2015 sattes också ett nytt dystert rekord vad gäller avslag vid nyansökningar, nästan 70 % av ansökningarna ledde till avslag.

Denna utveckling är både Socialdemokraterna och Moderaterna ansvariga för.  Försämringarna inleddes under alliansregeringens tid och har fortsatt under den nuvarande röd-gröna regeringen. Listan med utredningar och utspel från politiker och utredare som handlar om att assistansreformen är för dyr är mycket lång, ett stort antal utredningar har tillsatts med det uttalade syftet att sänka kostnaden. Här är några exempel på domar och utredningar och uttalande som lett till att assistansreformens intentioner urholkats.

* Dom i Regeringsrätten 2009, (målnummer 5321-07) som innebar en stor skärpning av det grundläggande behovet måltider och som fick en mycket stor betydelse.

* En statlig utredning från 2012 som hävdade att upp till 1/3 av utbetald assistansersättning är "fusk och överutnyttjande". Trots att det missbruk som faktiskt kunnat beläggas bara uppgår några promille av det som "Billumutredningen" hävdar har den ändå blivit en etablerad sanning i den hätska debatt som stundtals förs i media mot personlig assistans - nämligen att kriminalitet och "fusk" härjar vilt.

* En dom i Högsta Förvaltningsdomstolen 2015 (målnummer  3527-14) som innebar en rejäl skärpning av det femte grundläggande behovet - ingående kunskap om brukaren.

* Ett regleringsbrev från regeringen 2016 där Försäkringskassan uppmanas att jobba för att bryta utvecklingen med antalet beviljade assistanstimmar.

Allt detta har skett samtidigt som både Moderater och Socialdemokrater hela tiden sagt sig värna LSS. Det har varit mycket prat med tyvärr kluvna tungor eftersom man samtidigt låter alla försämringar fortskrida utan åtgärder att återställa de ursprungliga intentionerna. Vi anser att det är ett mycket allvarligt demokratiskt problem att de två statsbärande partierna låtit denna urholkning ske utan att lagtexten ändrats. LSS är inte vilken lag som helst, det är en rättighetslag som gäller oavsett konjunkturläge. LSS är en rättighetslag för att vi som berörs skall vara trygga att konjunkturläget inte ska avgöra vem som får hjälp och hur mycket.  Det är grundläggande att i varje demokrati ska ändringar av tillämpningen av en lag som ska hjälpa några av samhällets mest utsatta föregås av rejäl debatt som sedan följs av en lagändring. Inget av detta har skett, ansvaret vilar tungt på de två största partierna i svensk politik.

Så vi undrar - om ni nu vill sänka kostnaden för assistansreformen vilket är uppenbart - varför sker inte detta genom lagändring?  Varför tillåter ni att urholkningen av en rättighetslag intentioner får fortsätta via prejudicerande domslut som brukarrörelsen inte kan påverka?

Ibland sägs det att brukarrörelsen är mycket ovilliga att prata pengar när det gäller assistansreformen. Det är sant att vi ogärna pratar pengar. Det gör vi för att frågan om assistansreformens framtid, vår rätt att kunna leva som andra går inte och får inte reduceras till att bara handla om kronor och ören. Vi är också mycket kritiska till hur hela kostnadsdiskussionen förts och den har förts från både Socialdemokrater och Moderater. VIMPA är emellertid öppna för att prata pengar men inte med det ensidiga fokuset på att sänka kostnader som gäller nu.

I en seriös analys av hur mycket assistansreformen kostar måste man förutom de mänskliga och demokratiska vinsterna ta hänsyn till många fler faktorer än hur många miljarder kr reformen kostar brutto. En stor del av bruttokostnaden går tillbaka till staten i form av löneskatt och sociala avgifter. Assistansreformen är också en mycket effektiv jobbskapare med drygt 90 000 sysselsatta personer. Tack vara personlig assistans kan ett stort antal personer jobba istället för att leva på pension, anhöriga behöver inte stanna hemma för att hjälpa nära och kära mm.  I kostnadsdebatten måste man också ta hänsyn till alternativa kostnader - något som är i stort sett frånvarande när finansieringen av assistansreformen diskuteras. Om Socialdemokraterna och Moderaterna signalerar att man är beredd att genomföra en djupgående analys om samhällets kostnader för och assistansreformens inverkan på samhällsekonomin deltar vi gärna i den diskussionen.

Thomas Juneborg Talesperson VIMPA

Mikael Andersson Ordförande VIMPA

* Sammanfattning av VIMPA-s övriga opinionsarbete senaste tiden kan ni läsa på på vår hemsida:

VIMPA i  media