Nästa år kommer återigen en utredning tillsättas om
personlig assistans. Detta bland annat som en följd av brukarrörelsens hårda
kritik mot ISF-s utredning 2014. Den här gången ska man ta ett "helhetsgrepp"
om assistansreformen", d v s många frågor kommer att belysas. Nyligen
intervjuade Assistanskoll Guy Lööw, företrädare för Socialdepartementet
angående vad utredningen kommer handla om. Här är följer en uppräkning av de
viktigaste punkterna:
· Brukarrörelsen
kommer att vara delaktig för att kunna komma med viktiga synpunkter.
· Man
kommer att utreda en ändring av den välkända § 9a i LSS som räknar upp de
grundläggande behoven - personlig hygien, av/på klädning, måltider,
kommunikation och ingående kunskap av brukaren.
· Framtida
Finansiering av assistansen där det verkar finnas en ambition att seriösa
anordnare ska gynnas.
· Minuträkningen
vid bedömningen av de grundläggande behoven.
· När
det gäller "slutprodukten" vill regeringen ha så bred majoritet som
möjligt i riksdagen när beslut fattas.
Vad ska man säga om detta?
Positivt är att regeringen eftersträvar en så bred
majoritet som möjligt i riksdagen. Det är ju absolut nödvändigt om det ska bli
stabilitet. Det är också positivt att man öppnar för en ändring av LSS §9a. Ni
som följer den här bloggen vet att jag anser att det inte räcker med än ändring
av LSS §9a men det är ändå där måste man ändå för att långsiktigt säkra
intentionerna.
Samtidigt frågar sig säkert många - borde inte den
personliga assistansen vara färdigutredd vid det här laget? Borde inte finnas
underlag nog för att fatta beslut? Jag förstår detta och jag är själv trött på
alla utredningar. Som läget är nu med ett otal utredningar som fokuserat på
besparingar är det ändå ofrånkomligt att det blir ytterligare en utredning.
Det finns all anledning och kritisera att regeringen
inte verkar ha någon brådska. Klara förslag till beslut om som förhoppningsvis
går i rätt riktning dröjer fram till hösten 2018, d v s när nästa riksdagsval
sker. De tusentals personer som helt eller delvis fått assistansen indragen kan
därmed inte förvänta sig några förbättringar de närmaste åren. Ingenting sägs
heller om några ambitioner från regeringen om att ta bort 65 års gränsen för att kunna bli beviljad personlig
assistans.
I en intervjun med Assistanskoll fick Guy Lööw en
fråga om det finns ett tak på hur mycket assistansen får kosta. Svaret blev det
här:
Ingen riksdag eller regering kan säga att
resurserna är obegränsade. Någonstans finns det en gräns, men jag kan inte
svara på var den ligger. Det måste vara en nivå där allmänheten kan förstå att
vi måste ha de här kostnaderna. Men vi har inte talat om en absolut gräns här,
vi har sagt att de här behoven finns och att kostnaderna ska tillgodoses,
oavsett vad det kostar. Den principen har varit viktig när vi byggt upp
assistansen, säger Guy Lööv.
Jag tolkar svaret som
att man öppnar för en gräns där staten säger stopp - så här mycket är vi
beredda att betala även om man poängterar att behoven ska styra och ingen har
pratat om vad den gränsen ligger. Vi i brukarrörelsen måste således även
fortsättningsvis trycka på att det är behoven som ska styra, att assistansen och de andra LSS insatserna är
en rättighet, inte en "fin förmån" som många politiker uttrycker det.
För egen del är jag emellertid inte rädd att prata ekonomi med politikerna under förutsättning att:
Diskussionen handlar om
hur vi ska skaka fram pengar så att det räcker till allas behov - sjukvården,
skolan, äldreomsorgen etcetera är lika viktig som personlig assistans och LSS.
Alla diskussioner som handlar om hur man ska skära ner på utgifterna p g a
"kostnadsexplosion" för personlig assistans och LSS mm avböjer jag bestämt.
* Expressen har gjort det
igen. I dag har man publicerat ett nytt påhopp där både pensionärer och
handikappade sägs "kräva för mycket" och där olika grupper ställs mot
varandra. Kommer att kommentera närmare nästa blogginlägg på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar