Besök på Leva o Fungera mässan i Göteborg

I tisdags gjorde jag en mycket trevlig utflykt till Göteborg för att besöka Leva & Fungera mässan. Har besökt den en gång tidigare men det var ett tag sedan nu.

Naturligtvis gick man runt och kollade runt i mässhallarna, min främsta prioritet är ju ändå personlig assistans så det blev bland annat besök och diskussion i Ifa-s, STIL-s och JAG-s montrar.

Hos Ifa blev det mycket prat om Försäkringskassans behovsbedömningar. Jag berättade hur förnedrande jag själv tycker de är och att andra jag känner tycker likadant. Jag har ju visserligen alla timmar jag behöver men tänk de som går igenom detta och belöningen (ironi) blir - indragen assistans...

Ifa pratade om Försäkringskassans nya vägledning där man nu faktiskt tänker förenkla omprövningarna. Om det är uppenbart att hjälpbehoven är oförändrade ska det bara bli avstämningar framöver, tyvärr han vi inte prata så mycket om att ta bort 65 årsgränsen för att kunna bli beviljad personlig assistans men av det vi han prata var det uppenbart att detta, åtminstone för tillfället  inte verkar vara någon högprioriterad fråga hos Ifa.

Jag pratade också med Försäkringskassan och till min stora förvåning känner de till min blogg. Det blev återigen prat om behovsbedömningarna och FK sa att det för alla som nu genomgått helvetesundersökningen ska det bara bli avstämningar. Så för egen del ska jag inte ha något att oroa mig för vid nästa omprövning. Det framgick också att man är måna om att förbättra förtroendet hos oss brukare. 

De förenklade omprövningarna är absolut ett steg i rätt riktning men det hjälper ju fortfarande inte de som helt eller delvis förlorat sin assistans. Och det hjälper inte de heller som är i behov av assistans först efter 65 årsdagen. Någon förenkling för de som gör nyansökningar är inte i sikte heller. Min bestämda uppfattning är att vi i brukarrörelsen ska inte vara nöjda förrän minuträknandet tagits bort, 65 års gränsen strukits och alla som behöver assistans också får det utan att vara rädda för att förlora den.

Jag är ju som bekant stödmedlem i STIL så ett besök i deras monter var givet. Där träffade jag bland annat Jessica Smaaland. Tanken var att vi skulle prata en del om Medborgargolvet men Jessica tyckte det var bättre att jag tar den diskussionen med Jonas Franksson som är projektledare. Jonas var ju på plats men jag stötte aldrig på honom så det blev inte mycket prat om Medborgargolvet den här gången. Jessica meddelade ändå att STIL kommer att anordna en stor träff i september för de som är intresserade att jobba med projektet.

* Jag har haft permobil i snart 30 år och en sak som faktiskt irriterar mig är hur lite det hänt under alla dessa år när det gäller framkomligheten. Den permobil jag har idag klarar inte av högre hinder eller snömodd bättre än den första jag hade. Så jag bestämde mig för att besöka Permobils monter där det förutom ett antal exempel på rullstolsanpassade bilar också fanns ett stort urval av permobil modeller.

Jag ställde några frågor om varför det händer så lite när det gäller framkomligheten? Svaret blev ungefär att grundkonstruktionen på alla permobilar gör att det är svårt att öka deras förmåga att ta sig över höga kanter mm. Man lägger inte själva några resurser på att utveckla stolar som kan klättra i trappor mm. Emellertid stötte jag också på en svensk återförsäljare till ett österrikiskt företag, Der Ziesel som bland annat satsar på att utveckla elektriska rullstolar  som kan ta sig fram även i mycket besvärliga förhållanden. Bland annat visade man upp en  elektrisk rullstol" försedd med larvfötter.

Maskinen är enligt återförsäljaren inte är helt färdigutvecklad än, man behöver utveckla nya och starkare batterier så att räckvidden ökar men utan tvekan är det en mycket intressant produkt.

Ni som vill läsa mer om företaget och se youtubeklipp på maskinen i aktion se länk:

Der Ziesels hemsida

Ångrar jag något från Göteborgsresan? Det är i så fall bara att jag inte tog någon bild själv på den elektriska rullstolen med larvfötterna. 



* Stort grattis också till Tobias Holmberg och Emilia Wärff som blev de första stipendiaterna från Erik Ljungbergs stiftelse. För er som eventuellt inte känner till vem Erik Ljungberg från Göteborg (1973-2012) är så var Erik en välkänd aktivist inom funktionshinderrörelsen. Bland mycket annat kämpade Erik för ett tillgängligt samhälle för alla.