LSS lagen är tydlig.
Personlig assistans handlar inte bara om att få hjälp med det grundläggande.
Det handlar om att få hjälp/stöd så man kan leva ett liv som andra med samma
rättigheter och skyldigheter. En av de sakerna som andra tar för givet är att
spontant kunna gå ut på stan för att träffa kompisar, gå och titta på en
fotbollsmatch, kunna göra en utflykt etcetera beroende på vad man har för
intressen.
Ett av mina
fritidsintressen är att titta på film. Förutom att titta på film hemma i soffan
blir det alltid ett antal biobesök under ett år. Det fina med den personliga
assistansen är att jag inte behöver planera veckor i förväg om jag vill gå på
bio. Känner jag att det är en film jag gärna vill se så går jag dit med den
assistent som jobbar den aktuella dagen. Enda "förberedelsen" är att
boka biljetter men det gör de flesta ändå innan man går på bio.
Att kunna göra något
spontant ute på stan och är en av många anledningar till att Gunnar Wetterbergs
"goda institutioner" aldrig kan ersätta den personliga assistansen. I
hans värld hade det krävts lång planering innan det blev något biobesök, om det
ens blivit av överhuvudtaget...
Ett annat stort
intresse för mig är sport - i synnerhet fotboll. Och som fotbollsälskare det
hade varit omöjligt att spontant kunna besöka O´learys i stan utan den
personliga assistansen. Precis som med biobesöken hade det om Gunnar
Wetterbergs "vision" förverkligas kanske inte blivit något besök hos
O´learys alls.
Den svenska sommaren må
vara oberäknelig vad gäller väder men en fin svensk sommardag med sol och ca 25
grader eller fina svenska somrar i största allmänhet är fantastiskt sköna. Då
gillar jag att göra utflykter, både kortare som t.ex. ett besök på
Tabergstoppen, knappt 2 mil från Jönköping eller betydligt längre
heldagsutflykter. I båda fallen kan jag göra det när jag själv känner för
det, inte anpassa sig till något schema på något gruppboende.
Med dessa exempel vill
jag visa hur oerhört bred frågan om den personliga assistansen är. Det handlar om både
de "stora sakerna" som att kunna bo själv, bilda familj, jobba
etcetera men också de "små" men ack så viktiga sakerna i vardagen som
förgyller tillvaron och ger livet ett innehåll. Att kunna göra saker som de jag nyss räknat upp tar alla
för givet. För mig och andra med stora funktionsnedsättningar är den personliga
assistansen absolut nödvändig för att jag överhuvudtaget ska kunna lämna hemmet
när jag själv vill göra det, inte enligt ett strikt schema i en
"god institution".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar