Först av allt:
Riktigt uselt av Åsa Regnér att inte delta i
gårdagens Aktuellt. Som ansvarig minister för våra frågor är det verkligen inte
OK att hon inte ens anser sig ha tid för en intervju. Susanne Berg från STIL
var emellertid briljant!
Stefan Rolanders fall är inte unikt på något sätt,
det finns förmodligen tusentals liknande fall runt om i landet. Det följer
också ett vanligt mönster. En person som har mycket stora hjälpbehov och har
haft personlig assistans under lång tid, i Stefans fall dygnet runt i 20 år men
som vid en omprövning helt plötsligt anses ha ett mycket mindre hjälpbehov
trots att funktionsnedsättningen är
livslång. När reportaget visas i Aktuellt ger däremot Stefans fall ett exempel
för den breda allmänheten på hur absurda
konsekvenserna blir av Försäkringskassans hårdare tillämpningar. Det visar
också på hur stor rättsosäkerheten är. Vem som vid omprövningar får behålla
assistansen eller blir beviljad den vid nyansökningar har mer och mer blivit
ett lotteri och det är fullständigt oacceptabelt!
Stefan är "lyckligt lottad" eftersom hans
föräldrar betalar assistenternas lön genom ett banklån, närmare
100 000 kr/månad men om ett halvår, max ett år kommer vi vara bankrutt
konstaterar Rolands pappa. I min värld
ska emellertid ingen behöva låna
pengar för att kunna leva ett liv som andra. Är detta framtiden så har vi inget
välfärdssamhälle längre.
LSS är på papparet en fantastisk lag men
mycket märkliga tolkningar av domstolarna och påföljande tillämpningar av
Försäkringskassan och Kommunerna urholkar intentionen mer och mer. Vi har ett
på papperet mycket stark rättighetslagstiftning uppbackad av bland annat en
ratificerad FN Konvention om mänskliga rättigheter för personer med
funktionsnedsättningar, likväl är det uppenbart att rätten till hjälp vilar på
mycket bräcklig grund. Hur har det kunnat bli så?
Till att börja med menar jag att vi har en allmän
trend i samhället där staten sparar på alla former av skattefinansierad välfärd
och då är det tyvärr "naturligt" att även assistansen och övriga LSS
insatser drabbas. Utöver detta är emellertid den statliga och kommunala
förvaltningen uppbyggd på ett sätt som gör att domstolar och myndigheter får
mycket stor makt när det gäller hur lagarna ska tolkas och tillämpas. Idag kan
man, trots alla fina paragrafer i LSS förlora assistansen eller annan
stödåtgärd enbart med hänvisning till "ändrad rättspraxis".
Det är inte bättre på Kommunal nivå där kommunerna
vänder och bänder på LSS paragrafer för att hitta luckor i lagstiftningen, allt
för att spara pengar - även här har man fått "hjälp" från märkliga
domstolsbeslut.. Försämringarna där drabbar även de andra LSS insatserna vilket
bland annat drabbar FUB-s medlemmar hårt
som i många fall är beviljade andra LSS insatser än personlig assistans.
Vad ska man då göra för att vända den här
nedåtgående spiralen? För alla berörda inom stat och kommuner måste det bli en total och självklar enighet om att
rätten att ge oss möjligheten att leva ett liv som andra måste få kosta en del
och det måste omsättas i praktisk handling inte bara prat.
När det gäller
att återupprätta LSS intentioner pratar man ofta om att ändra LSS § 9a som
handlar om de grundläggande behoven. Jag ser det som ett steg på vägen men
ingen långsiktig lösning för framtiden. Så länge domstolarna och myndigheterna
har så mycket makt över tillämpningen finns det en stor risk att det kommer nya
domar som ändrar spelreglerna och så är vi tillbaka på ruta ett...
Alltså måste det skapas ett vattentätt system där
personer som mig själv och alla andra
med livslånga funktionsvariationer kan vara helt säkra på att vi får den hjälp
vi behöver vilket betyder att 65 årsgränsen för att kunna bli beviljad
personlig assistans tas bort. De som förlorat sin assistans måste kunna söka om
efter de nya kriterierna.
Det är här
STIL-s vision om Medborgargolvet kommer in där staten ska stå som garant för
att alla får den hjälp man behöver för att leva ett liv som andra. När det
gäller att göra "Handikappkonventionen" till svensk lag ser jag ingen
motsättning mellan det och Medborgargolvet. De går hand i hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar