Sedan årsskiftet anses bristande tillgänglighet
enligt lag vara en form av diskriminering. Vi känner också till de stora undantagen där
affärer med under 10 anställda inte omfattas av lagen. Nu meddelar emellertid
regeringen att man så fort som möjligt ( = senast årsskiftet 2015/16) kommer
att bredda lagstiftningen.
I fredags hade Sveriges Radio ett intressant
reportage om problemen med bristande tillgänglighet i samhället för
rullstolsburna. Ett intressant grepp var att reportern Emelie Rosén själv fick
pröva på att ta sig fram med rullstol utomhus som snabbt konstaterade att det
gick inget vidare... Förutom att det var svårt att ta sig fram rent fysiskt
märkte man att det var ofta var problem med att nå upp till bankautomater, köpa
bussbiljetter mm.
Vi fick bland annat stifta bekantskap med Mikael
Landin från Göteborg som berättade hur vanligt det är att han inte kommer in i
affärer mm p g a brist på ramper och dörröppnare. Vi fick också höra om
näringsidkare som inte ser några problem för deras del den nya lagen. Andra
tongångar var det emellertid från företrädare till svenskt näringsliv som ser
en breddning av lagen som "en ekonomisk katastrof" för små näringsidkare.
Ja, man ifrågasatte även om bristande tillgänglighet överhuvudtaget ska klassas
som diskriminering. Varför detta motstånd från näringslivet? Som alltid handlar
det givetvis om pengar kombinerat med en total okunskap om hur det är att leva
som rullstolsburen. Mikael å andra sidan
ger inte mycket för näringslivets argument att det är för dyrt eller att dålig
tillgänglighet ens är diskriminering:
De
borde få komma ut själva och se hur verkligheten ser ut. Vad för dyrt egentligen? Ska vi ha
ett samhälle där inte alla är inkluderade frågar sig
Mikael?
Erik Ullenhag som var ansvarig minister när lagen
klubbades igenom i riksdagen fick frågan varför undantagen överhuvudtaget
finns? Svaret blev ungefär så här:
"Det viktigaste var att ge en signal från samhället
at bristande tillgänglighet inte är OK".
På det stora hela ett bra reportage tycker jag, gillar
särskilt den delen där reportern själv satte sig i rullstolen.... Det hade
emellertid varit ännu bättre om man även tagit upp den tillgänglighet som inte
handlar om den rent fysiska tillgängligheten som att blinda, döva och andra
grupper med funktionsvariationer ska ha tillgång till information mm, allra
helst i ett eget reportage.
Sen finns det en aspekt till i tillgänglighetsfrågan
som förtjänar ett eget blogginlägg - av
alla de anmälningar som DO kommer att få med
stöd av den nya lagstiftningen - hur många fall kommer man verkligen att
ta upp? Det ger nämligen in bra indikation på hur högt ansvarig myndighet
prioriterar frågan.
Hur viktig är tillgängligheten för egen del? Jag
brukar formulera det så här:
Utan
personlig assistans kan jag inte lämna hemmet men kan jag inte ta mig fram med
min permobil p g a bristfällig tillgänglighet så kan jag inte utnyttja den
personliga assistansen fullt ut. Det blir en begränsning i mitt dagliga liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar