Breddning av tillgänglighetslagen är på väg men näringslivet protesterar

Sedan årsskiftet anses bristande tillgänglighet enligt lag vara en form av diskriminering.  Vi känner också till de stora undantagen där affärer med under 10 anställda inte omfattas av lagen. Nu meddelar emellertid regeringen att man så fort som möjligt ( = senast årsskiftet 2015/16) kommer att bredda lagstiftningen.

I fredags hade Sveriges Radio ett intressant reportage om problemen med bristande tillgänglighet i samhället för rullstolsburna. Ett intressant grepp var att reportern Emelie Rosén själv fick pröva på att ta sig fram med rullstol utomhus som snabbt konstaterade att det gick inget vidare... Förutom att det var svårt att ta sig fram rent fysiskt märkte man att det var ofta var problem med att nå upp till bankautomater, köpa bussbiljetter mm.

Vi fick bland annat stifta bekantskap med Mikael Landin från Göteborg som berättade hur vanligt det är att han inte kommer in i affärer mm p g a brist på ramper och dörröppnare. Vi fick också höra om näringsidkare som inte ser några problem för deras del den nya lagen. Andra tongångar var det emellertid från företrädare till svenskt näringsliv som ser en breddning av lagen som "en ekonomisk katastrof" för små näringsidkare. Ja, man ifrågasatte även om bristande tillgänglighet överhuvudtaget ska klassas som diskriminering. Varför detta motstånd från näringslivet? Som alltid handlar det givetvis om pengar kombinerat med en total okunskap om hur det är att leva som rullstolsburen.  Mikael å andra sidan ger inte mycket för näringslivets argument att det är för dyrt eller att dålig tillgänglighet ens är diskriminering:

De borde få komma ut själva och se hur verkligheten  ser ut. Vad för dyrt egentligen? Ska vi ha ett samhälle där inte alla är inkluderade frågar sig Mikael?

Erik Ullenhag som var ansvarig minister när lagen klubbades igenom i riksdagen fick frågan varför undantagen överhuvudtaget finns? Svaret blev ungefär så här:

"Det viktigaste var att ge en signal från samhället at bristande tillgänglighet inte är OK".

På det stora hela ett bra reportage tycker jag, gillar särskilt den delen där reportern själv satte sig i rullstolen.... Det hade emellertid varit ännu bättre om man även tagit upp den tillgänglighet som inte handlar om den rent fysiska tillgängligheten som att blinda, döva och andra grupper med funktionsvariationer ska ha tillgång till information mm, allra helst i ett eget reportage.

Sen finns det en aspekt till i tillgänglighetsfrågan som förtjänar ett eget blogginlägg  - av alla de anmälningar som DO kommer att få med  stöd av den nya lagstiftningen - hur många fall kommer man verkligen att ta upp? Det ger nämligen in bra indikation på hur högt ansvarig myndighet prioriterar frågan.

Hur viktig är tillgängligheten för egen del? Jag brukar formulera det så här:

 Utan personlig assistans kan jag inte lämna hemmet men kan jag inte ta mig fram med min permobil p g a bristfällig tillgänglighet så kan jag inte utnyttja den personliga assistansen fullt ut. Det blir en begränsning i mitt dagliga liv.

Hela reportaget i Sveriges Radio