900 personer förlorade den kommunala assistansen 2011-2012

Visst protesteras de i handikapprörelsen. Torsdagsaktionen uppe i Stockholm som kämpar för att tillgängligheten ska bli bättre är ett lysande exempel. FUB driver en blogg reclaimlss (www.reclaimlass.org) där man driver en stenhård linje för att försvara LSS. Det finns mängder med facebook grupper med det gemensamma temat - nej till mer besparingar på handikappade! Det finns även individuella initiativ som sajten MFFMR (www.mffmr.se) - marschen för funktionshindrades mänskliga rättigheter Men som helhet finns det mycket mer som borde göras från rörelsen  för att visa att vi accepterar inte det här! Jag ska ta ett nästan dagsaktuellt exempel för  att visa vad jag menar.

 I senaste numret av tidningen Föräldrakraft fanns en artikel med rubriken:

Var fjärde förlorar kommunal assistans varje år

I artikeln står bland annat följande:

* Drygt 900 personer förlorade enligt Socialstyrelsen sin kommunala assistans mellan åren 2011 och 2012.

* En tiondel av dessa fick istället hemtjänst eller andra insatser enligt socialtjänstlagen. En fjärdedel fick insatser enligt LSS. De flesta (58 procent) fick dock inga nya insatser alls enligt socialtjänstlagen eller LSS.

Och inte nog med detta. Endast 25 % har fått andra insatser inom ramen för LSS och hela 58 % fick  inte någon annan hjälp alls. Detta bryter mot LSS intentioner, det bryter mot FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning, det bryter mot regeringens uttalade  mål med sin politik för funktionsnedsatta. Slutligen är det ett haveri för den svenska välfärdsstaten som inte vill/kan/förmår ge hjälp efter behov. Det är också ett tecken på det jag är rädd för (men som det talas lite om) - att många av de som förlorat den statliga assistansersättningen och istället får den via kommunerna bara blir en temporär lösning innan man förlorar även den.

Anm.: Ca 3900 personer hade personlig assistans beviljad av kommunen år 2012.

Totalt har alltså, enligt Socialstyrelsen nästan 1/4 av de som fått assistans beviljad  av kommunerna förlorat den!

Och inte nog med detta. Endast 25 % har fått andra insatser inom ramen för LSS och hela 58 % fick  inte någon annan hjälp alls... Detta bryter mot LSS intentioner, det bryter mot FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning, det bryter mot regeringens uttalade  mål med sin politik för funktionsnedsatta. Slutligen är det ett haveri för den svenska välfärdsstaten som inte vill/kan/förmår ge hjälp efter behov. Det är också ett tecken på det jag är rädd för (men som det talas lite om) - att många av de som förlorat den statliga assistansersättningen och istället får den via kommunerna bara blir en temporär lösning innan man förlorar även den.

Låt vara att Försäkringskassan inte är direkt (men änddå indirekt) inblandad i detta men det visar ändå viken nedåtgående spiral hela LSS-lagen har hamnat i. Det blir allt svårare att få hjälp men allt lättare att förlora den. En sådan rapport borde utläsa ett ramskri i rörelsen men jag har inte märkt av det i alla fall.

När Kalla Fakta avslöjade KommunLex verksamhet och Jonas Reinholdssons unkna människosyn kokade det i rörelsen och det var positivt så klart. Men för att få till en verklig förändring räcker inte med att gå i taket för att kommunerna anlitar ett företag, KommunLex för att spara pengar (Reinholdsson är inte ensam). Reinholdssons och liksinnades verksamhet är egentligen "bara" en biprodukt som har uppstått  p g a starka krafter tycker att funktionshinderomsorgen kostar för mycket pengar. Utan efterfrågan på den här typen av tjänster hade Reinholdsson med kollegor fått ägna sig åt annat.

Det är inte lätt att vända på den här utvecklingen. Jag är dock övertygad om att det går men det krävs troligen ett riktigt ramaskri från  handikapprörelsen och det har inte infunnit sig än i alla fall.  Endast då kommer majoriteten politikerna att ta frågan om våra rättigheter på allvar. Det finns ju en märklig paradox i det som sker- Alla partier säger sig stödja LSS och lagens intentioner, d flesta partierna är emot Försäkringskassans sätt att bedömma hjälpbehoven. Ändå fortsätter urholkningen av lagen. Detta visar enligt mig att man inte tar frågan på allvar och det är uppenbart att vi verkligen behöver ryta till om det ska ske något.

Själv försöker jag dra mitt strå till stacken genom att skapa opinion med den här bloggen. Jag kommer kommande månader att ett flertal gånger återkomma till vad jag tycker handikapprörelsen borde göra och kan göra.