Självklart ska vi ha rätt till personlig assistans under sjukhusvistelse

Som sagt, jag har högt förtroende för sjukvården efter mina många och mestadels positiva erfarenheter av den. I samband med Socialstyrelsens riktlinjer vid krisläge blev det uppenbart att det finns en enorm oro bland assistansanvändare att bli bortprioriterade eller i många fall att bli inlagda på sjukhus överhuvudtaget.

Varifrån kommer en utbredd oro som inte bara är kopplad till Covid-19? Givetvis begås misstag i sjukvården med mera med stort lidande som följd. Att det finns en ”överrepresentation” bland assistansanvändare är högst sannolikt då många av oss har mycket kontakt med sjukvården. Efter alla inlägg jag läst på facebook blir min slutsats att den viktigaste orsaken till oron är att:

Det är ingen självklarhet att de personliga assistenterna får vara med när vi är inlagda på sjukhus. Detta orsakar en stor vånda för att vårdpersonalen inte vet hur de ska hjälpa oss. I assistansreformens ungdom var det inte så kontroversiellt med personliga assistenter på sjukhus. När jag genomgick en operation 1999 som krävde en sjukhusvistelse på 8-9 dagar hade jag med mig assistenterna. Så varifrån kommer inskränkningen angående rätt till PA under sjukhusvistelse? I Socialförsäkringsbalken kapitel 51 § 5 kan vi läsa följande:

Assistansersättning lämnas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (HsL).

Redan i en vägledning från 2003 (Vägledning 2003:6) påtalar Försäkringskassan (sid 23) att HsL att PA inte ska beviljas för sjukvårdande insatser)

Assistansersättning kan inte beviljas för sjukvårdande insatser enligt HSL (51 kap. 5 § SFB)

Inskränkningen är således gammal och går att härleda till HsL). Självklart spelade det säkert också in att FK, d v s staten såg en chans att spara lite pengar.

Förbudet är dock inte totalt, i en del fall är det godkänt att ha med sig assistenterna under en sjukhusvistelse. Exempel är om assistansanvändaren behöver hjälp med kommunikation eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om assistansanvändaren. Det finns emellertid en tidsgräns på fyra veckor på sjukhus där FK betalar ut assistansersättning även om det finns särskilda skäl.

Alla, möjligen bortsett från ett kortsiktigt finansdepartement skulle vinna på om vi hade rätt att ha personliga assistenter under sjukhusvistelse

1) Är så gott som 100 % säker på att oron för att bli inlagd på sjukhus skulle minska. om det var en självklarhet att vi får ha med oss våra personliga assistenter¨. Anledningen är enkel har alla med sig personer som hen känner sig trygg med och vet hur förflyttningar etcetera ska gå till minskar osäkerheten.

2) Assistenternas anställningstrygghet skulle öka.

3) Personalen på sjukvårdsavdelningarna är även utan Covid-19 mycket hård belastad och skulle få en välbehövlig avlastning.

4) Ja, om finansdepartementet tänker längre än nästa årsbudget så blir det också vinnare. Assistenter som har en tryggare anställning söker hellre jobbet vilket ger mer skatteintäkter än om de är arbetslösa.

När det gäller risken för smitta på infektionsavdelningar borde det gå att lösa i samråd med sjukhuset.

Jag tycker också assistansfrågan i samband med sjukhusvistelse sträcker sig även till hemkomsten. Det kan ju vara så att det är en lång konvalescensperiod efter t.ex. en stor operation och/eller olycka vilket kräver mer assistans efter hemkomsten. Jag vet själv vad det skulle innebära i praktiken. Nu vet jag att konvalescensen efter just skoliosoperationer är mycket kortare än de var i början av 90-talet. När det begav sig för länge sedan behövdes dubbelassistans dygnet runt i ungefär 3 månader.

Vid tillfälligt behov av utökad assistans brukar det vara kommunernas ansvar. Här måste det vara en självklarhet att vi vid behov efter sjukhusvistelse utan massa byråkratiskt krångel får fler assistanstimmar utifrån det faktiska behovet. Det hade underlättat mycket med en huvudman – staten. Det ska räcka med ett läkare intyg utan ”kompletterande” behovsbedömningar.

 I mitt exempel fanns det gott om planeringstid men denna rätt måste gälla även om behovet orsakas av en akut orsak som t.ex. en allvarlig olycka.

Kräver vi för mycket om vi begär personlig assistans vid sjukhusvistelse mitt under Coronakrisen? Efter lite mer eftertanke kan det här vara ett ”bra tillfälle”. I sådana här krissituationer ser vi hur en mycket hårt pressad vårdpersonal behöver få all avlastning som är möjligt. Rätten till personlig assistans under sjukhusvistelse skulle hjälpa till. Alla politiker som sysslar med funktionsrättspolitik borde också vara medvetna vid det här laget hur stor oron är för att hamna på sjukhus utan personlig assistans och göra något åt det.