Ändringar i LSS om Funktionsrättskonventionen blir lag del 2

I föregående inlägg skrev jag ett blogginlägg om ett antal lagändringar som jag anser är nödvändiga i LSS och det som fram till 2011 hette LASS (Lagen om assistansersättning), nu avskaffad och ersatt av Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Hur står det då till med enigheten i Funktionsrättsrörelsen om vilka ändringar som behövs? Liksom hela rörelsen spretar det mycket både vad gäller ändringar av LSS och synen på Funktionsrättskonventionen. Spretigheten är definitivt till vår nackdel. Ska här belysa det med fyra exempel.

Sven Aivert är en stor profil i funktionsrättsrörelsen även om Sven själv hellre kallar sig medborgrättsaktivist. Sven är en mycket varm förespråkare för och kämpar hårt för att göra Funktionsrättskonventionen till svensk lag. I en intervju i Assistanskoll för någon vecka sedan sa Sven Aivert bland annat följande:

LSS ska bort helt enkelt, det är en föråldrad lag. Jag missunnar ingen inom LSS-gruppen sina rättigheter. Det finns ingen som kan få för mycket. De som har behov dygnet runt måste få den hjälp de behöver. Men andra som bara behöver hjälp ett par timmar om dagen ska också kunna få det genom personlig assistans för självbestämmandets skull. Det står tydligt både i Artikel 19 och 20. Det gäller allas lika värde, oavsett ålder och typ av funktionsnedsättning.

Har vi en stark funktionsrättsrörelse så är det ingen av partierna som vågar slå ner på assistansen. Politikerna är bra på att utnyttja att vi är splittrade och så länge rörelsen är splittrad så kan de göra precis vad fan de vill. Funktionsrättsrörelsen måste stå på sig och vara uthållig.

Assistanskoll intervjuar Sven Aivert

Som framgår ovan avviker Sven Aivert rejält från den stora majoriteten i funkisrörelsen i synen på LSS. Sven vill avskaffa LSS och tycker att lagen är oförenlig med Funktionsrättskonventionen, bland annat p.g.a. uppdelningen i ett antal personkretsar som inte inkluderar alla. Dessutom tycker Sven att funktionsrättsrörelsen är för mesig och tam i våra krav gentemot makten.

Funktionsrätt som jag själv är aktiv som vice ordförande i Jönköpings län anser att konventionen ska efterlevas i sin helhet men vill utreda om lagstiftning är bästa alternativet.

FUB-s ordförande Harald Strand anser precis som Funktionsrätt att konventionen ska efterlevas men anser att det inte behövs några stora ändringar i LSS, det är tolkningen och tillämpningen det är fel på, inte lagtexten.

STIL som jag själv jobbar för anser att Funktionsrättskonventionen ska bli lag och det ska bara finnas en personkrets i LSS utifrån FN-s definitioner.

Ovan framgår att det spretar det mycket om både konventionen och LSS vilket som är bästa vägen framåt. Det är mycket möjligt att det bästa är en ny lag och börja om på ruta ett. Till skillnad från Sven Aivert tror jag inte det räcker att göra Funktionsrättskonventionen till lag, det blir för stora potentiella kryphål för besparingsivriga hökar.

 Alltså behöver LSS stora förändringar alternativt en helt ny lag men den måste utgå från konventionens artiklar. Trots kryphål, det är av nyss nämnda skäl jätteviktigt att Funktionsrättskonventionen blir lag. Som jag beskrev i förra inlägget hjälper konventionens texter utan tvekan till att täppa till en del av LSS luckor och socialförsäkringsbalken kap 51. Den nya reformerade lagen/alternativt ny lag får så långt det bara är möjligt täppa till resten. Konventionen sätter också mycket större press på regeringen att uppgradera våra behov och bekämpa andra orättvisor som den strukturella fattigdomen och arbetslösheten, ohälsan och mycket annat.

Jag har funderat lite sen jag skrev förra inlägget angående att ta bort de diagnosbaserade personkretsarna i LSS utan att det blir vidöppet för kryphål. Överdriver jag problemet? Tänk på att vissa grupper som synskadade inte räknas till personkrets 3 efter att hökar och jurister varit framme Återigen kommer jag fram till att det är mycket svårt, har ingen bra lösning f.t. Precis som Bengt Westerberg känns det som att FN inte föreställde sig hur ”kreativa” ett medlemsland långt uppe i norr med hög svansföring i MR frågor kan vara i grenen ”leta upp kryphål för att neka avslag” i en rättighets lagstiftning…

Själv önskar jag att alla tunga aktörer i Funktionsrättsrörelsen skulle sätta sig ner tillsammans och bestämma att nu ställer vi krav på att konventionen blir lag och att den efterlevs i alla delar. Det handlar om att i slutändan utplåna alla orättvisor- sociala, materiella, ekonomiska, politiska etcetera som drabbar oss bara för att vi i varierande grad är beroende av samhället och att samma samhälle inte är tillgängligt för alla. Men eftersom rörelsen är så spretig som den är känns det tyvärr avlägset. De enda som förlorar på det är vi själva…

Ska fundera mer om en lösning angående personkretsarna. Återkommer med ett blogginlägg när jag har funderat klart.