Artikel 19 och det nära sambandet med de rättighetsbaserade artiklarna i Funktionsrätts konventionen

Jag har tidigare skrivit om de allmänna kommentarerna till den centrala artikel 19 i Funktionsrätts konventionen (ett självständigt liv, personlig assistans och full inkludering i samhället) innehåller. Då beskrev jag hur världsorganisationen definierar ett självständigt liv, vad som är personlig assistans, vad som är en institution med mera.  Jag slog också fast att tillämpningen av assistansreformen övriga LSS insatser i nutid inte har mycket gemensamt med artikel 19. Nu ska vi titta lite närmare på hur nära artikel 19 är kopplad till övriga rättighetsbaserade artiklar i konventionen – allt enligt de allmänna kommentarerna, inte personligt tyckande.

Anm: De allmänna kommentarerna (general comments på engelska) är förtydligande till de olika artiklarna–detta krävs av medlemsstaterna för att förverkliga de olika artiklarna. I skrivande stund har myndighets Sverige ingen översättning till de allmänna kommentarerna.

Sambandet mellan artikel 19 och övriga konventionen beskrivs i allmänna kommentarer till artikel 19, del 4 och inleds så här, punkt 69 (fri översättning).

Rätten till ett självständigt liv med full delaktighet i samhället är nära förenat med rätten till andra mänskliga rättigheter som konventionen ger rätt till/garanterar. Samtidigt är det mer än summan av dessa rättigheter som försäkrar att rättigheterna kan åtnjutas där en person väljer att leva i samhället och som är det enda sättet där varje enskild persons personlighet och önskemål kan utvecklas och förverkligas.

Punkt 70 är intressant när det gäller vår rätt att genom aktivt deltagande utforma samhället så att ett självständigt liv förverkligas. Här kan vi läsa bland annat följande:

Consultations with and the active involvement of persons with disabilities, through their representative organizations (art. 4 (3)), is critical for the adoption of all plans and strategies as well as for follow-up and monitoring when implementing the right to independent living in the community.

Fri översättning

Konsultationer med och aktivt deltagande av personer med funktionsnedsättningar genom deras intresseorganisationer är absolut nödvändigt i all planering och strategier samt uppföljningar och övervakning för att möjliggöra och genomföra rätten till ett självständigt liv i samhället.

FN förutsätter alltså att vi som är de riktiga experterna på våra behov och måste därför ha en viktig roll när samhället genomför nödvändiga åtgärder för att förverkliga ett självständigt liv. Alltså, ingen politiker eller byråkrat ska fatta beslut över våra huvuden när det gäller genomförande av lagar utan att rådfråga oss där våra åsikter ska väga tungt.

Så ser det tyvärr inte ut i Sverige 2019 där allehanda experter i form av utredare, andra byråkrater och politiker ger sig tolkningsföreträde för vad som är bäst för oss. Detta ovanifrån perspektiv är mycket tydligt i t.ex Gunilla Malmborgs utredning och således ett brott mot ytterligare en viktig grundbult i Funktionsrätts konventionen.

Punkt 71-96 innehåller en lång rad beskrivningar hur och varför artikel 19 är nära knuten till andra rättighetsartiklar i konventionen. Bland mycket annat har vi artikel 5 (icke diskriminering), artikel 6 (flickor och kvinnor med funktionsnedsättningar), artikel 9 (tillgänglighet), artikel 12 (likhet inför lagen), artikel 13 (tillgång till rättssystemet), artikel 15 (skydd mot tortyr och förnedrande behandling), rätten till likvärdigt medborgarskap (artikel 18), fri rörlighet (artikel 20), Rätten till hem och familj (artikel 23), rätten till utbildning (artikel 24, artikel 25-28 (hälsa, rehabilitering, hygglig levnadsstandard och social trygghet).

Vi kan ta artikel 20 – fri rörlighet som ytterligare ett exempel (punkt 84). Har kan vi läsa följande:

The provision of affordable and available quality mobility aids, devices, assistive technologies and forms of live assistance and intermediaries, as enshrined in article 20, is a precondition for the full inclusion and participation of persons with disabilities in their respective communities.

Fri översättning.

Tilldelning av bra och billiga hjälpmedel för mobilitet (d v s kunna förflytta sig), olika teknologier för hjälp med hjälpmedel, direkt assistans mm som är inskrivna i artikel 20 är en förutsättning för full inkludering och delaktighet för personer med funktionsnedsättningar i de samhällen personerna lever i.

Sammanfattningsvis betonar FN på punkt efter punkt att det är helt avgörande att förverkliga artikel 19 för att förverkliga hela Funktionsrätts konventionen. Tyvärr skärmar sig Sverige allt mer från konventionens artiklar och det kan vi aldrig acceptera.

I ett tredje blogginlägg om några veckor ska jag ta upp statens skyldigheter/åtagande och kopplingen till artikel 19.