Lagförslag om andning som grundläggande behov är långt ifrån tillräckligt

Det är absurt att regeringen fortsätter att bereda ett förslag som bara fokuserar på andning och sondmatning

Jonas Franksson, ordförande STIL.

Nyligen meddelade regeringen att den tänker införa en lagändring där hjälp med andning blir ett grundläggande behov där de grundläggande behoven ska bedömas som en helhet, alltså inte enbart de s.k. .”integritetsnära delarna”. Sondmatning kommer inte att vara ett grundläggande behov efter denna lagändring. Istället förbereder regeringen ytterligare en lagändring där både andning och sondmatning ska bedömas som helhet.

Går förslaget om andning igenom i Riksdagen sker Lagändringen så fall 1 november. En lagändring där hela hjälpbehovet i både andning och sondmatning dröjer längre än så, det finns ju inte ens ett färdigt lagförslag än.

Tyvärr får jag konstatera att regeringen fortfarande inte visar verklig vilja att återupprätta intentionerna i vare sig assistansreformen. Ansvaret lägger jag emellertid fortfarande i första hand på finansdepartementet, inte Lena Hallengrens socialdepartement. Lena Hallengren tror jag faktiskt vill väl men är bakbunden av det mäktiga finansdepartementet som styrs av finansminister Magdalena Andersson.

 Mitt intryck är att regeringen “prövar sig fram”. Så små förändringar som möjligt för att se hur vi reagerar. Någon genuin intention att verkligen återupprätta lagens intentioner ser jag inte röken av. I så fall hade den redan meddelat att Gunilla Malmborgs skapelse tillhör historien och att samtliga grundläggande behov ska bedömas som en helhet. D v s det förhatliga, verklighetsfrånvända och förnedrande begreppet integritetsnära hjälpbehov ska avskaffas för alla. Så har inte skett och jag ser inga tecken på att ett sådant besked är nära förestående. Från vår sida gäller det att aldrig backa på kravet att begreppet integritetsnära hjälpbehov ska avskaffas för gott.

Under tiden får vi nöja oss med att det åtminstone inte kommer krav på drakoniska besparingar från regeringen längre. De besked som nu kommer går i rätt riktning men det är långt, långt ifrån tillräckligt. I samband med årets STIL dagar var ändå min kompis och STIL-s nyvalde ordförande Jonas Franksson ganska optimistisk. Jonas tycker att vi håller på att vända på den sten som rullat åt fel håll allt för länge även om det går sakta. Bara det faktum att regeringen nu talar om att grundläggande behov ska bedömas som en helhet för vissa är ett viktigt steg i rätt riktning tycker Jonas Franksson.

STIL-s uttalande om lagändringen

Bengt Elmén är mycket kritisk mot både regeringen och oppositionen

* Varför finns begreppet grundläggande behov överhuvudtaget? Många känner troligen INTE TILL att begreppet grundläggande behov saknades i såväl LSS och LASS propositionen 1993 och den ursprungliga lagstiftningen. Så här står det i propositionen 1993 sid 2) till den ursprungliga LSS lagen:

I propositionen föreslås att personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig skall kunna erhålla en ny statlig ersättning, s.k. assistansersättning. Assistansersätt­ning är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och skall enligt förslaget kunna lämnas till personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka Uppgiften att handlägga frågor om assistansersättning föreslås åvila de allmänna försäkringskassorna. I propositionen läggs förslag om en särskild lag om assistansersättning.

 Observera här att propositionen talar om hjälpbehov, inte grundläggande behov.

Svaret varför begreppet grundläggande behov finns är att de infördes 1996 efter att funktionsrättsrörelsen lyckats stoppa en rad förslag som hade demolerat den unga reformen. Det handlade bland annat om kommunalisering och ingen personlig assistans för barn. Det är således inte "skrivet i stjärnorna" på något sätt att begreppet ska finnas överhuvudtaget.

Tittar vi vidare i CRPD artikel 19 står ingenting om grundläggande behov och än mindre om "integritetsnära hjälpbehov". Borrar vi ännu djupare och tittar på de allmänna kommentarerna till artikel 19 finns fortfarande ingenting om "basic need for help" eller liknande formulering. Med stöd av LSS propositionen, artikel 19 och de allmänna kommentarerna anser jag att det finns mycket starka skäl och ifrågasätta att begreppet grundläggande behov överhuvudtaget existerar i lagstiftningen.