Det blir allt svårare att anställa personliga assistenter - kan vi inte anställa folk är inte lagen värd något

Vi pratar ofta, nästan alltid om hur viktigt självbestämmandet är, det FN och Independent Living rörelsen kallar ett självständigt/självbestämt liv. En viktig faktor glöms emellertid ofta bort. Oavsett hur fina ambitionerna förhoppningsvis är på papperet efter en stor reformering och hur väl det än tillämpas av myndighetssverige måste det finnas personer som vill jobba som personliga assistenter. De ca 90 000 personer som jobbar som personliga assistenter kommer även i framtiden vara helt avgörande för att lagens intentioner ska förverkligas. Det tycker jag ofta vi glömmer bort.

Ett stort problem idag är att det blir allt svårare att rekrytera personliga assistenter. Det är ett problem som återkommer överallt när vi pratar om hur den personliga assistansen fungerar, något jag definitivt känt av själv. Varför har det blivit så? Samhället påverkas alltid av konjunkturer och vi har haft högkonjunktur en längre tid. Arbetslösheten är ganska låg. Min övertygelse är emellertid att det inte är huvudförklaringen. Det största ansvaret lägger jag på de regeringar som styrt landet sedan reformen började urholkas. Alliansregeringen är inte oskyldig men det största ansvaret har S-MP regeringen med den destruktiva politiken som fördes gångna mandatperioden.

Offensiven mot assistansreformen bedrevs på flera olika sätt. Det handlade inte bara om regleringsbrev till Försäkringskassan. Det handlade även om osmaklig propaganda att det fuskades vilt, att kostnaden skenade, att samtliga privata anordnare skodde sig och mycket snåla höjningar av schablonersättningen. Jag är helt övertygad av allt detta bidragit till att personer aktat sig för att söka jobbet personlig assistans. Den största boven när det gäller svårigheten att rekrytera personal tror jag ändå är de mycket snåla höjningarna av schablonersättningen. Åtminstone senaste 4-5 åren har ökningen inte hållit jämna steg med löneökningarna.

Enligt statistik från Assistanskoll.se höjdes schablonen med så pass mycket som 10 kr år 2009, detta trots en allvarlig finanskris, 2012 var höjningen 8 kr. Från och med 2014 har höjningen inte täckt löneökningarna (behövs en höjning på 6-7 kr för att täcka löneökningarna inklusive Ob-tillägg mm) Från 2014 har beloppet höjts med max 4 kr, 2017 endast 3 kr. 2019 är ökningen 4,4 kr – fortfarande långt ifrån tillräckligt. Jag vågar påstå att i vilken annan skattefinansierad bransch som helst är det en självklarhet att arbetsgivarna för ersättning för ökade lönekostnader…

Med den förda politiken har regeringen sänt ut mycket negativa signaler hur de ser på vår rättighetsreform. Dels att vi kostar för mycket och dels att assistenternas arbete inte värderas för fem öre. Detta hos ett parti som historiskt sett alltid har haft starka band till LO och där LO-s största medlemsförbund Kommunal har många medlemmar som jobbar som personliga assistenter…

Hur illa är läget? Utan tvekan går allt fler anordnare ekonomiskt på knäna, det gäller även de icke vinstdrivande kooperativen med allt större problem att erbjuda bra löner till de personer som faktiskt gör hela reformen möjlig. Alla assistansanvändare har inte problem med att rekrytera och behålla personalen så klart men på en generell nivå så blir läget definitivt allt sämre. Kan ta ett exempel från Jönköping. En av mina assistenter berättade att en bekant som är anställd hos Jönköpings läns största assistansanordnare, Kooperativet OLJA berättade att situationen år så allvarlig att man fått anställa åtskilliga personer från hemtjänsten. Och då är det inte ens riktig personlig assistans längre eftersom assistansanvändarna inte kan rekrytera de personer som önskas.

Vi har fullt upp med att kämpa för att hålla oss flytande men frågan om bristen på personal och hur det ska bemötas måste få mycket högre prioritet. Ett minimumkrav från vår sida på staten är att schablonen varje år täcker löneökningarna + kompensation för uteblivna höjningarna från 2014 (tyvärr lika svårt som att bestiga Mount Everest med rullstol, jag vet…). Det som står på spel är inget mindre än att många riskerar att bli hänvisade mer eller mindre till hemtjänsten trots att de har positiva beslut från staten även enligt nya bestämmelser. Och kanske inte ens det. En hel del talar för många besparingsivriga kommuner inte beviljar hjälp alls med motiveringen att ”du är redan beviljad all nödvändig hjälp från Försäkringskassan”. Det är inte vårt problem att du inte hittar personal…

* Det skulle kunna vara ett dåligt aprilskämt om det var 1-a april men följande är faktiskt sant. Regeringen har meddelat att den tänker komma med ett lagförslag att andning och sondmatning ska samtliga delmoment bedömas som grundläggande. Helt rätt så långt men samtidigt finns det inga planer på att övriga grundläggande behov ska bedömas likadant. Den fullständigt absurda konsekvensen blir att vissa grundläggande behov bedöms som de ska göras men inte alla. Efter lagändringen kommer det fortfarande inte att vara ett ”integritetsnära behov” att ta på sig t.ex. en jacka som ger rätt till personlig assistans.

Assistanskoll intervjuar socialminister Lena Hallengren