Låt oss först slå fast att det finns fusk och även
grov kriminalitet i assistansbranschen och det ska bekämpas. Då behövs ett ökat
samarbete mellan myndigheterna och ökad kontroll runt anordnarna. Kampen för
att få bort avarterna får emellertid aldrig bli en ursäkt för att montera
ner vår frihetsreform. Fusk och kriminalitet finns dessutom i alla
socialförsäkringar och det finns inga bevis alls på att det finns mer
kriminalitet i assistansvärlden än andra socialförsäkringar. Varför då denna
ändlösa debatt om fusk och kriminalitet?
Flera faktorer samverkar till att kriminaliteten
ständigt hamnar i fokus, ytterst handlar det om att assistansreformen inte alls
har samma legitimitet som andra viktiga välfärdsreformer. Det syns på flera
sätt. Ta Vab dagarna i föräldraförsäkringen som exempel. Alla vet att det finns
ett visst fusk men ingen politiker skulle komma på tanken att ens försöka
försämra föräldraförsäkringen för att det finns ett visst fusk. Varför brister
då denna legitimitet för en frihets och demokratireform?
Assistansreformen har alltid varit utsatt för kritik,
redan innan STIL-s försöksprojekt inleddes 1987 har kritiken alltid låtit
ungefär likadant – det kostar för mycket, kommunernas självstyre inskränks,
facket har varit oroliga för att assistenterna utnyttjas, ja även vår förmåga
att själva arbetsleda våra assistenter har ifrågasatts från första stund. Lite
tillspetsat – vi vet inte vad som är bäst för oss själva! I Independent Living
rörelsen använder vi ett begrepp som kallas funktionsmaktordning. Innebörden
är att det finns strukturer i samhället som gör att vi funkisar blir
diskriminerade och en lågstatusgrupp i samhället. LSS konstruktion utmanar en
del av dessa strukturer. I egenskap av rättighetslag med individperspektiv
flyttas makt från politiker, byråkrater, proffstyckare och diverse andra
”experter”. Maktbalansen förskjuts till vår fördel och ”förlorarna” blir alla
nämnda aktörer vars makt över hur våra liv ska se ut minskar.
En reform vars legitimitet redan är skakig och utmanar
maktstrukturer blir därför mycket sårbar när kriminalitet och oegentligheter
uppdagas. Att det inte finns några som helst bevis på att det handlar om
miljardtals kronor årligen spelar ingen roll. Att reformen också blev betydligt
dyrare än beräknat (nettokostnaden, den verkliga kostnaden som aldrig nämns)
är mycket lägre än bruttosumman på ca 30 miljarder kr) förvärrar läget
ytterligare. Vem vill betala till något man inte prioriterar, vår rätt till
självbestämmande där det dessutom fuskas och kriminella skor sig? Hade det år
2018 varit en självklarhet att vi har rätt till goda levnadsvillkor och
självbestämmande enligt LSS intentioner och CRPD konventionen är jag helt
övertygad om att fokus idag i mycket större utsträckning legat på hur vi ska
utveckla reformen ytterligare inte att en liten minoritet missbrukar systemet.
Nära kopplat till debatten om kriminaliteten är att
det finns ett stort ”överutnyttjande” och en föreställning av att lagen är för
”generös” i tilldelning av timmarna. Med andra ord personlig assistans beviljas
för diverse olika saker (oklart vilka) som egentligen inte borde ge rätt till
personlig assistans. I klartext vi har för stor makt över våra liv, vi har det ”för
bra”.
Antalet
beviljade timmar har ökat vilket beskrivs som ”oförklarligt” men som vid lite
närmare granskning inte alls är svårt att förklara. Vi blir äldre, 2001 togs 65
årsgränsen för få behålla personlig assistans bort mm. Och allra viktigast
(vilket regeringen och arga proffstyckare aldrig nämner). Allteftersom fler
personer förlorar statlig assistansersättning händer givetvis följande. De som
blir klar blir bara de personerna som har de allra största behoven vilket självfallet
leder till att antalet timmar i genomsnitt ökar.
Detta självklara samband ignoreras även i den aktuella
utredningen från Stig Svensson som istället ger lagens konstruktion (brist på
regler om vilka övriga behov som ska ge rätt till personlig assistans)
huvudskulden. Herr Svensson går så långt att han hävdar att timutvecklingen aldrig
bryts om inte reglerna stramas åt. Sanningen är att antalet beviljade timmar i
genomsnitt (nästan129 timmar/vecka) motsvarar nästan dygnet runt assistans.
Ökningen med antalet beviljade timmar i genomsnitt kommer således bara att öka om
antalet timmar med dubbelassistans ökar brant.
Frågan är hur vi ska komma ifrån fokus på kriminalitet
och fusk? Det krävs tyvärr oerhört mycket. Själva måste vi medge att det finns
ett problem och det måste åtgärdas. Vi måste presentera egna förslag hur vi ska
få bort avarterna, vi blir inte tagna på allvar annars. Tyvärr har vi har en
regering som bestämt sig för att kriminaliteten är skyhög och utnyttjar denna ”sanning”
för att smutskasta hela reformen i sin iver att sänka notan för självbestämmande.
Vi måste därför kämpa stenhårt själva för våra rättigheter ingenting kommer
gratis men det räcker inte heller. Det krävs även en ny, helst flera nya Bengt
Westerberg från olika partier som verkligen gör frågan om våra rättigheter till
en profilfråga som driver frågan så hårt de kan på högsta nivå. Först då tror
jag fokus flyttas från kriminalitet till rättigheter.
Thomas Juneborg
Talesperson och styrelseledamot VIMPA – Vi Med
Personlig Assistans i Jönköpings län
Bloggare
STIL-aktivist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar