Magdalena Andersson försöker försvara sig men lyckas inget vidare

Reportaget i Kalla Fakta har fått ett enormt genomslag på sociala medier, vreden fullständigt kokar mot regeringens politik. Vad som måste tolkas som ett svar på vreden publicerades för någon vecka sedan ett långt inlägg på Magdalena Anderssons Facebooksida där finansministern försökte förklara vad hon menade med sitt uttalande (som upprepades i flera medier) där desperata flyktingar sattes mot våra behov och sjukskrivna. Det är fult, lågt och helt ovärdigt ett parti som säger sig kämpa för utsatta grupper.

Magdalena Andersson betonar att hon aldrig pratade om besparingar utan ”kostnadsdämpningar”. Det är emellertid en beprövad metod av politiker att använda mjukare beteckningar” när de vill försöka dölja vad det verkligen handlar om–besparingar. Resultatet av dessa ”kostnadsdämpningar” ser vi nu. Åtskilliga miljarder kr har sparats in på assistansersättningen sedan 2015 och antalet personer som är beviljade PA av FK är nu nere under 15000, jämfört med en topp på ca 16500 personer 2015. Därtill kommer ett stort antal personer som fått antalet beviljade timmar kraftigt reducerade.

Magdalena Andersson talar dessutom inte sanning när hon säger att hon inte var ute efter besparingar när finansministern klart och tydligt talade om att personlig assistans och sjukskrivningar var områden där det behövdes ”kostnadsdämpningar”. Hösten 2015, ungefär samtidigt som finansministern gjorde sina ökända uttalanden läckte ett mail ut från finansdepartementet som gick till samtliga departement. Avsändaren var Magdalena Anderssons närmaste medarbetare statssekreteraren Max Elger. 

Finansdepartementet har bekräftat att mailet är äkta

SVT Mailet som avslöjar regeringens sparplaner

I mailet framgår tydligt att spardirektiv går ut till samtliga departement, alltså även Annika Strandhälls och Åsa Regnérs Socialdepartement. I mailet står det bland annat:

·  Det högre antalet asylsökande väntas innebära mycket höga kostnader för migration och integration

·  Det för nästa år krävs stora utgiftsminskningar för att ha råd med andra reformer.

· De andra departementen måste komma in med konkreta förslag till minskade anslag, som leder till lägre utgifter.

Särskilt det här tycker jag är intressant om vi ska förstå hur tankegångarna gick på finansdepartementet hösten 2015:

i mejlet efterfrågas också förslag som leder till permanent lägre utgifter. Finansdepartementet efterfrågade alltså förslag på besparingar i budgetposter som ska sänka kostnaden permanent.

Vad fanns det då för skäl till dessa besparingar utöver den ökade kostnaden för flyktingmottagande?

Ibakgrunden fanns utgiftstaket som måste hållas som fastställs av riksdagen.Hade inte liknande mail skickats ut om Alliansen hade behållit regeringsmakten? Naturligtvis är det fullt möjligt, troligen mycket sannolikt. För mig spelar det ingen roll vem som gör det. Regeringsformen är mycket tydlig. Oavsett vem som styr landet är regeringen ansvarig inför riksdagen som stiftar lagarna. Det betyder också att regeringens uppgift är att verkställa och se till att de lagar som Riksdagen stiftar efterlevs. Istället ger regeringen några månader senare direktiv/order till ansvarig myndighet FK att ”bryta utvecklingen” med antalet beviljade timmar. Eftersom LSS är en rättighetslag där behoven ska styra är det i praktiken en order att bryta mot lagen för att spara pengar!

Hade regeringen kunnat agera annorlunda hösten 2015 när flyktingmottagandet var som störst och utgifterna blev oväntat höga, vad var alternativen? Först och främst står budgetposten personlig assistans för ca 2,5 % av statsbudgeten, det är ren skrämselpropaganda att detta hotar statsbudgeten. Vad gäller alternativen finns det många saker som regeringen hade kunnat göra annorlunda. Den hade bland annat kunnat:

·    Gå till riksdagen och höjt utgiftstaket eller t.om tagit bort det. Det finns ingen lag på att det ska finnas ett utgiftstak och det är fullt möjligt att justera det om behov finns

·  Ta bort några av jobbskatteavdragen.

·  Trappa ner en del (inte ta bort helt som är orealistisk politik) på alla dessa subventioner som går till personer som har det rätt bra även om avdragen försämras en del. Jag tänker framförallt på ROT, RUT och ränteavdragen som brutto kostar staten ca 50 miljarder kr/år.

·   Senare lägga dyra infrastrukturprojekt och andra dyra investeringar, t.ex. ett enormt dyrt missilsystem som försvarsmakten köpte från USA för 12 miljarder kr.

·   Föreslå starka åtgärder för att minska det befintliga skattefusket på ca 130-140 miljarder kr/år. Hade regeringen fått ner det till max 100 miljarder kr/år skulle det vara en rejäl inkomstförstärkning.

Hade inte ett höjt utgiftstak inneburit att statsskulden ökar? Jo, det gör det men Sveriges statsskuld är i förhållande till många andra västländer ganska låg vilken Magdalena Andersson ofta påpekar. Alltså inget hot mot statens finanser.

Varför gjorde då inte regeringen något av detta istället för att ge sig på oss och sjukskrivna? Svaret är troligen en blandning av okunskap, ointresse och cynisk valtaktik. Det gäller att locka breda väljargrupper och inte stöta sig med dem. Istället sparar man på grupper som inte bedöms vara viktiga för att vinna valet.

Socialdemokraterna är alltid mycket måna av att framstå som det mest ”regeringsdugliga partiet”. I kalkylen ingick troligen även att regeringen hösten 2015 till varje pris ville undvika anklagelser från allianspartierna att föra en ”ansvarslös ekonomisk politik” som det heter med politikerspråk. Då blir mindre grupper som vår ”attraktiv” i jakten på kostnadsminskningar. 

Med facit i hand tror jag ändå regeringen inser att de gjort en grov felkalkylering i det starka motståndet mot den förda politiken. Det betyder emellertid inte att regeringen (läs finansdepartementet) är på väg att självmant backa så vi ser åtgärder som fundamentalt förbättrar situationen. Ingenting tyder på det så länge besparingsdirektiven till LSS utredningen är kvar.