Assistansreformen och LSS måste bli en valfråga - hur ska vi gå tillväga att det verkligen blir så?

Denna text är skriven innan uppgifterna från utredningen blev offentliga vilket visar att läget är extremt allvarligt.

Att assistansreformens och LSS framtid måste bli en valfråga är vi rörande överens om. Frågan är hur vi ska se till att det blir så? För en sak måste vi ha helt klart för oss. Regeringen gör allt för att den inte ska bli det, de vill begrava hela frågan tills Gunilla Malmborgs utredning är klar, bilden av S som det stora välfärdspartiet får inte naggas i kanten under en valrörelse.

Alltså är det upp till oss själva att se till att den blir det. Att svara på frågeställningen kräver egentligen en mindre uppsats så det får bli en översikt i ett blogginlägg. På facebook ser man att en rad aktioner planeras runt om i landet. Eldsjälarna i Jönköpingstrakten planerar en del med. Det är en jätteviktig bit, vi måste synas och höras fram tills valdagen. Min övertygelse är att det också krävs någon form av central ledning som leder opinionsarbetet en sådan grupp med representanter från de stora aktörerna i funkisrörelsen. Denna grupp borde bildas snarast och fungera som talesgrupp för den samlade funktionsrättsrörelsen. Mycket viktigt är här att även de andra LSS insatserna inkluderas, 75 % av alla som är beviljade andra LSS insatser måste också sig delaktiga.

Vi måste lyfta frågan till högre nivå en enskilda person öden, ytterst hur demokratin i Sverige fungerar när det gäller att garantera rättigheterna för monoriteter som ”kostar pengar”. Nedmonteringen av assistansreformen och LSS saknar helt demokratisk legitimitet då det inte ens funnits en debatt i riksdagen att nedmontera vår rättighetslag. Ingen regering vill höra att man i praktiken ignorerar demokratiska processer för att spara pengar på en utsatt grupp personer. Hur ska vi säkerställa att detta inte sker igen, vilka politiker ställer upp på det som borde vara en självklarhet 2018, vilka visioner har regeringen med LSS?

Regeringens motdrag blir förmodligen och hänvisa till nuvarande åtgärder, att den inte ändrat lagen till det sämre och att försämringarna inleddes redan under allianstiden. Här måste vi påpeka att regeringen enligt regeringsformen är ansvarig inför riksdagen, att verkställa lagarna som stiftas där och se till att de efterlevs. 

Regeringen måste gång på gång få höra att om den verkligen 

värnat lagen hade man agerat beslutsamt redan sommaren 2015. Krisen började bli akut redan då när en HFD dom ansåg att det femte grundläggande behovet i princip bara omfattade personer med psykiska funktionsvariationer. Det som hände var istället raka motsatsen – en intensiv kampanj för att smutskasta assistansreformen med våldsamma överdrifter om kriminalitet, fusk och giriga assistansbolag. Samma regering har fortfarande inte lyft ett finger för att göra något åt de prejudicerande domarna 2009, 2012 och 2015 eller alla de som redan förlorat PA och alla med stora behov som får avslag vid nyansökningar (ca 90 % senaste halvåret).

Stefan Löfven måste hamna i rampljuset med. Det är för enkelt att bara rikta all ilska mot Åsa Regnér. Hon är visserligen ansvarig för våra frågor men hon har faktiskt en chef – statsministern som även är chef över en extremt besparingsivrig finansminister som också är den drivande kraften. Vår statsminister har kommit undan på tok för billigt, han är i egenskap av regeringschef ytterst ansvarig för regeringens politik och ska inte få komma undan med och hänvisa att våra frågor ”år inte mitt ansvarsområde”.

Ledningsgruppen jag pratade om måste komma överens om ett antal gemensamma ståndpunkter som vi driver stenhårt. Ny LSS utredning, hur ska lagen utformas i framtiden/alternativt ny lag, hur ska vi bort den kriminalitet som finns utan att det drabbar oss, vem ska finansiera? Vi ska aldrig nöja oss med att ersätta PA med någon form av lite uppgraderad hemtjänst och vi accepterar inte att olika LSS insatser sätts emot varandra. Täta kontakter med politiker från alla partier som tycker att det här är en viktig fråga är ett måste.  Det inkluderar de många socialdemokrater som motsätter sig dagens politik. För den enda långsiktigt hållbara lösningen är en blocköverskridande överenskommelse.

I LSS § 5 står det att vi ska kunna leva som andra. För oss är innebörden självklar men som lagtext är det faktiskt en svepande beskrivning utan något konkret innehåll. Ska vi göra det här till en valfråga måste vi faktiskt på ett konkret sätt formulera vad vi menar. Som en valfråga kommer både politiker och journalister fråga vad vi menar med att leva som andra. Själv formulerar jag det så här:

Att leva som andra handlar om att leva ungefär på samma sätt som majoriteten av Sveriges befolkning lever, det vi kallar ”medelsvensson”. Hur lever då ”medelsvensson”? Denne har en inkomst som är lätt att leva på, bor i en bra lägenhet eller villa, har ofta bildat familj och tar vardagsnöjen som att gå på bio, fotbollsmatcher, promenad i skogen, ta några öl med kompisar, spontanutflykter när solen skiner etcetera som självklara utan att någon byråkrat lägger sig i om det ”är goda levnadsvillkor”. 

Medelsvensson studerar på universitet, engagerar sig ofta i föreningslivet eller partipolitiskt. Medelsvensson har normalt 5 veckors semester/år som tillbringas på en rad olika sätt. Mycket omtyckta aktiviteter under semestern är att resa utomlands, 2-3/veckor per år till resmål både när och fjärran eller att vistas i en sommarstuga.

Allt detta som ”medelsvensson gör” ska assistansersättningen möjliggöra vilket innebär att ersättning ska utgå för merkostnader som assistansen medför. Det är ingen lyx vi pratar om, helt enkelt ett liv som s.k. ”vanligt folk, medelsvensson” lever.

När vi pratar om att leva som andra är det givetvis mycket viktigt att den demokratiska dimensionen lyfts fram i en valrörelse. Alla som bor i vårt land tar för givet, en självklarhet att alla de fri och rättigheter som listas i regeringsformen verkligen omfattar alla i befolkningen. Att fritt kunna demonstrera, utöva sin religion, rösta i val, resa i och ut och in i landet etcetera är sådana självklarheter att vi oftast inte ens reflekterar över detta. Det är också rättigheter som listas i CRPD. 

Alltså en avskaffad, eller kraftigt urholkad assistansreform bryter inte bara mot LSS grundvalar, det bryter också mot fri och rättigheterna i regeringsformen. Ska vi verkligen ha ett samhälle där en minoritet inte omfattas av dessa rättigheter för att ”vi kostar för mycket”?  Är det ett modernt samhälle att anhöriga (kvinnor kraftigt överrepresenterade) måste stanna hemma för att ta hand om anhöriga när samhällets stöd sviktar? De frågorna måste lyftas gång på gång.

Vad gäller direkta aktioner i form av demonstrationer har ju landsomfattande demonstrationer hållits 3 december två år i rad. Det krävs mer sådant. Vet att det är svårt att få till men det vore mycket bra för uppmärksamheten om flera landsomfattande demonstrationer kunde hållas innan valet. Att detta kompletteras med lokala och regionala initiativ fram tills valdagen är en självklarhet. Det gäller både demonstrationer och kontakter med lokalpolitiker.

Ja, detta var en översikt på saker jag tror är viktigast för att lyfta fram för att göra assistansen och LSS till en valfråga.  Återkommer i ämnet många gånger under våren.