Tankar kring de läckta förslagen i utredningen

Tillbaka till vardagen efter en härlig semester på varmare breddgrader – ”lyx enligt regeringen”, goda levnadsvillkor enligt mig. Låg ganska lågt under tiden men följde utvecklingen på håll och det hände en hel del.Gunilla Malmborgs utredning offentliga. De viktigaste punkterna som går i mycket stark restriktiv riktning är dessa:

·  Ingen personlig assistans ska beviljas för barn under 12 år. Det ska också införas en gräns på 80 år för att få behålla beviljad personlig assistans.

·    Ingen assistans alls ska beviljas om de grundläggande behoven understiger 20 timmar/vecka vilket innebär att kommunalt beviljad assistans försvinner. Ett kommunalt huvudmannaskap för personlig assistans ”övervägs

·  Utöver grundläggande behov ska det införas en schablon på 15 timmar/vecka för dagligt liv i hemmet, aktiviteter mm. Undantag görs för personer som jobbar och är aktiva i politik mm. Femte grundläggande behovet (ingående kunskap om brukaren) försvinner.

·  För barn och personer som omfattas av det femte grundläggande behöver ska en ny LSS insats ersätta personlig assistans som kallas Aktiv tillsyn av övervakande karaktär.

Värt och påpeka först är att detta inte är färdiga förslag utan vad regeringen kallar ”underlag för diskussion”.

Oavsett vad det kallas går samtliga förslag i mycket stark restriktiv riktning. Allra hårdast drabbas barn och äldre men förslagen slår stenhårt mot alla som nu är beroende av assistansen för att kunna leva som andra. Om schablonen på 15 timmar/vecka för övriga hjälpbehov blir verklighet är det ett hån mot oss att kalla det som blir kvar för personlig assistans.

Är jag förvånad över dessa förslag? Tyvärr är svaret inte det minsta. Det går helt i linje med direktiven till LSS utredning som handlar om att spara, spara, regeringens skrämselpropaganda och Stig Svenssons utredning som anser att reglerna är alldeles för ”generösa” vad vi ska få personlig assistans för. Gunilla Malmborg gör det regeringen vill, om regeringens ambition hade varit att verkligen värna PA hade dessa ”förslag” aldrig varit aktuella som ”diskussionsunderlag”.

Jämför vi detta med vad som står i den befintliga LSS lagen är det tydligt att det finns inte någon nedre åldersgräns för att bli beviljad personlig assistans. I andra ändan av åldersskalan får vi behålla assistansen livet ut om vi blivit beviljade assistans före 65 årsdagen. Schablonen på 15 timmar/vecka bryter fundamentalt mot LSS  § 7, 2 st. som är mycket tydliga med att rätten till hjälp, oavsett LSS insats ska ges efter individuella behov.

Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Jämför vi ”diskussionsunderlaget” med funktionsrättskonventionen (ratificerad av regeringen 2009) är artikel 19 mycket tydlig med att det finns ingen övre eller nedre åldersgräns för rätten till personlig assistans. Timschablonen bryter mot en lång rad artiklar i konventionen som rätt till full delaktighet i samhället, rörelsefrihet, familjebildning med mera.

När det gäller att bemöta detta var min första tanke att det är bra att det kommer ut så lång tid innan valet. Nu har vi svart på vitt hur tankarna går och kan bemöta detta i god tid innan valet. Med lite distans till det säger min mer cyniska sida att regeringen försöker lägga ut dimridåer. Genom starka indikationer på att man i praktiken tänker avskaffa personlig assistans vill  regeringen skrämma slag på oss. Syftet i så ska vara att vi blir mer fogliga när de färdiga förslagen presenteras som inte kommer vara riktigt lika illa. Oavsett så finns det ingenting som tyder på att utredningen kommer föreslå åtgärder som återupprättar lagens intentioner.

Några dagar senare gick statsminister Stefan Löfven ut med vad som måste kallas en brandkårsutryckning för att lugna läget. Här var statsministern tydlig med att regeringen inte planerar införa åldersgränser för vare sig barn eller 80-åringar. Men om vi analyserar lite närmare, vad sa egentligen statsministern, den person som är ytterst ansvarig för regeringens politik?

Det är givetvis bra att statsministern tar avstånd från detta. Däremot nämnde han ingenting om den förkastliga timschablonen, vars konsekvenser innebär att självbestämmandet avskaffas. Han sa ingenting heller om att kommunalisering inte är aktuell eller att han anser att lagen ska ändras så att effekterna av domarna 2009, 2012 och 2015 försvinner. Några synpunkter kring tvåårsomprövningarna hade han inte heller. Angående regeringens alla larmsignaler om ”fusk och kriminalitet avviker inte statsministerns uppfattning från Åsa Regnérs.

Min slutsats blir därför att Stefan Löfven egentligen meddelade ingenting som på ett fundamentalt sätt inger hopp om att regeringen är på väg att byta syn på en rättighetslagstiftning. Min känsla är att intresse saknas hos statsministern, att Magdalena Andersson fått fria händer att styra finanspolitiken och därmed även indirekt skaffat sig stark kontroll över assistansreformens framtid så länge S-MP regeringen styr Sverige.

Att utredningen rinner ut i sanden hjälper inte alla som förlorat assistansen och alla som får avslag vid ansökningar men det skulle i alla fall rädda reformen från kollaps. Detta ger i så fall en möjlighet för att jobba vidare för att återupprätta LSS (eller införa en helt ny lag).

* Det har även ägt rum en ny riksdagsdebatt om assistansreformens framtid. Eftersom jag var bortrest har jag inte sätt den och kan inte kommentera utförligt hur stämningen var. Av det jag läste på nätet var det mesta som vanligt. Regeringen stod fast vid sina ståndpunkter medan Vänsterpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och även Centern var mycket offensiva. Glädjande att Centern börjar bli allt aktivare. Ett stort orosmoln för mig är Moderaternas passivitet. I händelse av regeringsskifte är Liberalerna, KD och Centern helt beroende av Moderaterna för att ändra inriktningen på assistans och LSS politiken.