Vad händer om det femte grundläggande behovet avskaffas?

Ett av förslagen i det s.k. ”diskussionsunderlaget” som blev offentligt för några veckor sedan är att det femte grundläggande behovet – ingående kunskap om brukaren slopas helt. Påpekas ska innan vi går vidare att det inte är något färdigt förslag men bara det faktum att det ens diskuteras är oerhört allvarligt.

För att förstå varför det är aktuellt att i värsta fall helt skrota det femte grundläggande behovet får vi backa bandet några år.

 2015 kom en av fyra förödande domar från Regeringsrätten och HFD som raserat så mycket av vår frihetsreform. I det här fallet handlade det om en person som hade stora problem med andningen och hade beviljats personlig assistans för det p.g.a. stora hjälpbehov kopplade till det femte grundläggande behovet.

Ärendet överklagades av det Allmänna ombudet och vandrade upp till HFD som helt gick på det allmänna ombudets linje. I en lång utläggning slog HFD ”också fast” att det femte grundläggande behovet i stort sett INTE omfattar personer med fysiska funktionsnedsättningar. Det var denna dom som gjort att andning inte betraktas som ett grundläggande behov av FK. I sitt rättsliga ställningstagande säger FK att personer med fysiska funktionsvariationer fortfarande omfattas av det femte behovet om ”det finns en koppling till övriga fyra behov”.

I diskussionsunderlaget finns alltså ett förslag på att gå ännu längre. Nu ska det femte grundläggande behovet tas bort helt och hållet. Detta ska ersättas av en ny LSS insats som benämns Aktiv tillsyn av övervakande karaktär.

 I funktionsrättsrörelsen råder enighet om att om detta skulle bli verklighet får det förödande konsekvenser. De grupper som drabbas hårdast blir:

·  Personer med stora behov av egenvård

·  Personer som behöver lugn och ro för att inte utveckla beteenden som kan skada både dem själva och omgivningen.

Till att börja med blir det omöjligt för många personer att nå 20-timmarsgränsen. Dessutom ska ingen assistans alls beviljas om de grundläggande behoven understiger 20 timmar vilket med automatik kommer utesluta många personer som har assistans idag även om de grundläggande behoven inte inkluderar det femte grundläggande behovet. 

Insatsen Aktiv tillsyn av övervakande karaktär inte är tänkt att beviljas som personlig assistans framgår av detta:

En annan del i det grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde” är aktiv tillsyn av övervakande karaktär för att förmå den enskilde att själv utföra något av de grundläggande behoven. . Vi anser därför att även denna del av behovet av annan hjälp som kräver ingående kunskap om den enskilde bör ligga utanför den personliga assistansen.

Vad skulle då hända för de personer som aldrig kommer få personlig assistans p.g.a. det femte grundläggande behovet tas bort? Ja, det blir mycket stora steg bakåt i utvecklingen för våra rättigheter. Personerna kommer att bli mer eller mindre isolerade i sina hem – det är mycket långt från LSS verkliga intentioner som eftersträvar inkludering i samhället. I praktiken kommer anhöriga att få ta en stor del av ansvaret. Det grundar jag på att de LSS insatser som kommunerna basar över själva (8 av 10 LSS insatser) är flertalet redan utsatta för stora besparingar. Ger man kommunerna ensamt ansvar för detta kommer det inte att fungera. Förlorarna blir givetvis personerna som egentligen skulle få personlig assistans, anhöriga och i slutändan hela samhället.

Det stannar emellertid inte här. Redan idag har det uppmärksammats fall där personer som kan utveckla farliga och skadliga beteenden för både sig själva och omgivningen hamnat på sjukhus, just det sjukhus där berörda personer egentligen inte alls hör hemma. Det är en utveckling som med så gott som 100 % säkerhet kommer att accelerera. Vad innebär detta i praktiken? Vi tar stora steg tillbaka där personer med ”problematiska diagnoser” får tillbringa sina liv permanent på vad som måste kallas institutioner med tung medicinering, fastbältning med mera. 

Är detta verkligen så det självutnämnda Framtidspartiet Sveriges Socialdemokratiska Arbetarare parti har tänkt sig att föra in viktiga delar av Funktionsrättspolitiken in i 2020-talet och decennierna som följer? Om inte, borde Stefan Löfven ihop med alla andra partier ta avstånd från idén att ta bort det femte grundläggande behovet. Hittills har ingenting hörts från vare sig regeringen eller det andra s.k. statsbärande partiet Moderata samlingspartiet.

Skulle då inte den nya LSS insatsen ”Aktiv tillsyn av övervakande karaktär” kunna kompensera för assistansen? Jag tror inte alls det. Till att börja med handlar det primärt om en hjälpinsats som ska ges i hemmet och för det andra kommer den med så gott som 100 % säkerhet bli underfinansierad när kommunerna har ansvaret.

Om ni tycker jag överdriver bör ni läsa den här artikeln i Assistanskoll:

Överläkare i barn och ungdomspsykiatri slår larm

* Nyligen skrevs ett inlägg på FUB-s ReclaimLSS blogg med en historisk tillbakablick till hur svenska staten behandlade personer med stora funktionsvariationer långt in på 1900-talet med bland annat den ökända Vipeholmsinstitutionen, verksamheten stängdes först 1965. Totalt avled 560 människor på Vipeholm 1935-1965.

I ett tidningsreportage om verksamheten på 1950-talet fanns en kommentar under en bild med följande kommentar:

Detta är inte Belsen eller Buchenwald, det är en promenadgård på Vipeholm sjukhus. En värld för sig, befolkad av människor utan framtid, utan hopp, utan liv. En förvaringsplats för höggradigt intellektuellt funktionshämmade, som termen lyder. En förgård till helvetet.”

Förverkligas förslaget att helt ta bort det femte grundläggande behovet går vi tyvärr, tyvärr mot en utveckling som i alla fall påminner mer om Vipeholm än full delaktighet i samhället. Ingen person med minsta humanism kan tycka att det är något att sträva efter.

Ett bokpaket till Åsa Regnér

Bild: Mitt i högsommaren 2017 deltog jag i en demonstration i Tranås för rätten till personlig assistans. Tompa med permobil mitt i bilden omgiven av många demonstranter.