Besök på leva & Fungera mässan i Göteborg

I tisdags gjorde jag en utflykt till Göteborg för att besöka Leva & Fungera mässan, gjorde även ett besök för två år sedan. I det här blogginlägget kommer huvudfokus att ligga på hjälpmedel, olika anpassningar och hur samhällets stöd när det gäller hjälpmedel kan förbättras.

Leva & Fungera är en tillställning som primärt berör alla de företag som är involverade i hjälpmedelsbranschen och givetvis vi som behöver dessa hjälpmedel. I det avseendet är Leva & Fungera en fantastisk mötesplats. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg – det är en demokratisk rättighet att kunna delta i den här typen av evenemang.

 När det gäller utvecklingen av hjälpmedel så är det lätt och konstatera följande:

•          Det finns ett mycket stort antal företag aktiva i branschen.

•          Det är ingen brist på idéer bland företagen. 

Jag såg en uppsjö med nya varianter på rullstolar, toalettstolar, höj och sänkbara sängar etcetera. Och då han jag inte ens gå igenom alla montrar. Stort intresse var att i verkligheten se en ny revolutionerande ramp som jag läst om tidigare på nätet. Ett företag som heter Hea Medical har utvecklat en ramp som går att rulla ihop. En suverän innovation som är perfekt att använda vid tillställningar där tillgängligheten är begränsad. Nedan ser ni bilder på rampen i både utvecklad och hoprullad form.

Bild: Rampen utvecklad och klar för användning

Bild: Rampen i hoprullad och klar för transport

Det blev ett ganska långt stopp vid Permobils monter samt konkurrenten Star Mobility som också ägnar sig åt bilanpassningar. Själv har jag sedan många år tillbaka en rullstolsanpassad bil med en ramp på höger sida. Om några år har jag tänkt att byta bil så det är spännande och se vad som händer på den fronten. Ramperna blir bättre (framförallt mekanismen som fäller ut och drar in ramperna) men på den negativa sidan fick jag höra att Försäkringskassan fortsätter och försämra förutsättningarna för att få bilanpassningar. Allt är inte klart är beskedet men de signaler som kommit hittills är att kraven för att få anpassning kommer att höjas rejält.

Min första tanke här är – går detta igenom hur många av oss kommer ha råd att skaffa en bil? Jag ser det här som en jämlikhetsfråga. Man överlever definitivt UTAN BIL men det gör alla bilägare utan funktionsvariationer med.  Det blir en ren diskriminering om vi måste betala ombyggnaden ur egen ficka eftersom det är en merkostnad som enbart beror på funktionsvariationen, ytterst få kommer ha råd med en bil. Lägg därtill alla förslag som är aktuella om kraftigt höjda skatter på bilar som inte är miljöbilar (vilket inkluderar de som f.t. är aktuella för oss) så ser jag en stor fara att frågan om bilägande blir en riktig klassfråga. För många personer med funktionsvariationer och även andra grupper som låginkomsttagare och boende på landsbygden blir drömmen om en egen bil just en dröm.

Det här leder oss in på vad staten vill finansiera i framtiden? Den snabba teknikutvecklingen kommer som jag skrivit tidigare i de allra flesta fallen vara positivt. Om alla ska kunna dra nytta av den förutsätter det att staten/landstingen är beredda att betala, annars blir det en fråga om plånbokens tjocklek vem som kan dra nytta av all ny välfärdsteknik. Ett problem anser jag är att landstingen bara har avtal med ett visst antal aktörer på marknaden. Det begränsar urvalet och, tror jag i alla fall hämmar utvecklingen då vissa företag får en monopolliknande ställning. Eftersom vi pratar om företag vars försäljning är nästan helt beroende av skattepengar gör detta att sannolikheten är stor att många väldigt bra produkter inte når den stora marknaden. Dessutom är vi begränsade i valet av hjälpmedel när landstingen bara har avtal med ett visst antal företag.

För att förbättra det nuvarande stela systemet som ger oproportionerligt stor makt till Landstingen behövs en mer flexibel modell. Här tänker jag mig att Landstingen har ett basutbud (det är orealistiskt att de har avtal med alla aktörer) som fallet är nu. Men om hen ser en produkt (t.ex. på en mässa) som verkar kanonbra för den personens behov ska det inte vara några problem och prata med arbetsterapeuten och få produkten även om hemlandstinget inte har avtal med tillverkaren. D v s mer makt till individen eller om denna har svårt att föra sin egen talan legal företrädare och mindre makt till systemet.

En sak som irriterar mig är beslutsgången när det är dags för en ny permobil. Det är en sak att det är orimligt och kräva en ny helt skattefinansierad permobil nästan varje år Men när det gått åtskilliga år borde det inte vara några problem alls. Min nuvarande permobil har jag haft i drygt 10 år. Jag är jättenöjd med den och har inget behov av att byta den närmaste tiden. Skulle jag vilja byta den är det emellertid ingen självklarhet att jag får en ny trots att det gått så många år. Jag vet var jag pratar om. Det var nämligen en del diskussioner när jag skulle byta förra gången, då hade jag haft samma permobil i 14 år… Och inte nog med det, det är inte ens arbetsterapeuten som tar beslut det gör personalen på hjälpmedelscentralens verkstad… Detta är helt fel. ”. När jag väl vill ha en ny permobil efter många är det jag själv som ska makten att kunna göra det utan krångel. Detta är ett bra exempel på det IL rörelsen kallar ”mobil institution”., d v s tröga och invecklade myndighetsstrukturer som stärker systemet men försvagar vår ställning.

* Givetvis besökte jag även Ifa-s monter där det blev en en hel del diskussioner med Ifa profiler som bland annat Lilly Key och Sophie Karlsson men även personer jag känner från hemtrakten Enigheten är i alla fall total i att utvecklingen med den personliga assistansen går åt helt fel håll. Själv tog jag bland annat upp utredningsdirektiven och all fokusering på att kostnaden är för hög. STIL deltog inte i årets mässa så det blev inga samtal med mina vänner där.

Sammantaget en mycket rolig dag. Det blir säkert ett nytt besök när Leva & Fungera arrangeras nästa gång 2019.

* Under mässan blev Ida Caroline Eriksson tilldelad ett stipendium från Erik Ljungbergs stiftelse för sitt arbete för ett samhälle där personer med funktionsvariationer och andra minoriteter inte diskrimineras. Stort grattis Ida-Caroline!

Mer information om Ida-Caroline