RBU (Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och
Ungdomar) har varit mycket aktiva senaste tiden i vår gemensamma kamp för att
värna personlig assistans och LSS. Flera debattartiklar har publicerats och RBU
var också med i Almedalen. Med
anledning av det senaste förfärliga
fallet med 4 åriga Selma som jag skrev om i förra blogginlägget
publicerade RBU förra veckan ett pressmeddelande på sin hemsida där man begär
ett möte med regeringen angående den akuta situationen för personlig assistans.
I pressreleasen står bland annat följande:
Situationen är akut, säger RBU:s
förbundsordförande Maria Persdotter. Vi har under lång tid larmat om den
pågående utvecklingen och något måste göras nu.
Det beslut som Selma och hennes familj nu har
fått Försäkringskassan är en väldigt tydlig beskrivning av hur absurd
situationen har blivit, men tyvärr är beslutet långt ifrån unikt. Vi ser ingen
annan utväg än att begära ett akut krismöte med ministern, Försäkringskassans
generaldirektör och socialutskottets ordförande, säger Maria Persdotter.
Helt rätt agerat tycker
jag. Vi kan inte vänta med och agera tills LSS utredningen är klar.
Utvecklingen senaste tiden visar gång på gång att regeringen är beredd att gå
mycket, mycket långt för att kapa kostnader för personlig assistans - i
praktiken flytta kostnaden till kommunerna och anhöriga. Och inte bara det, man
agerar så snabbt att vi i funkisrörelsen har inte en chans att på allvar hinna
protestera och än mindre samordna ett motstånd mot alla dåliga förslag och
åtgärder.
Sen återstår och se vad mötet
(jag utgår här från att Åsa Regnér och gänget inte är så fräcka att man säger
nej) mynnar ut i? Tyvärr är sannolikheten stor att man kör med standardfloskeln
"vi värnar visst den personliga assistansen" och upprepar de vanliga
kororden som "kostnadskontroll" och "träffsäkerhet". Då är
det viktigt att Maria Persdotter med kollegor står på sig och inte köper de
vanliga standardsvaren.
* Årets LSS kommun har blivit utsedd och vinnaren blev
Botkyrka. Motiveringen lyder så här:
För att skapa
förutsättningar för att alla ska kunna påverka sin vardag har kommunen även en
särskild brukarombudsman med uppgift att stå på den enskildes sida.
Botkyrka har vidare en budgetmodell som innebär att, om antalet personer som tillhör LSS personkrets växer, så ökar resurserna för att verkställa insatserna.
Botkyrka har vidare en budgetmodell som innebär att, om antalet personer som tillhör LSS personkrets växer, så ökar resurserna för att verkställa insatserna.
Jag brukar inte vara
så intresserad av den här typen
av tävlingar men det är mycket intressant och glädjande att Botkyrka enligt
juryn har ett individperspektiv istället för budgetperspektiv. Observera
särskilt den sista meningen i motiveringen:
Botkyrka har vidare en budgetmodell som innebär
att, om antalet personer som tillhör LSS personkrets växer, så ökar resurserna
för att verkställa insatserna.
Jag gillar också starkt att de bor i
gruppboende själva får välja personal.
Botkyrka kommun i
södra Stor-Stockholm är inte känd som någon rik kommun ändå ser man till att tillföra resurser
efter behov. Vad säger detta? Det ständiga tjatet/propagandan som vi matas med
att LSS är för dyrt och knäcker såväl stats som kommunbudgetar handlar inte om
pengar utan en unken och synnerligen otrevlig människosyn.
Om staten och alla 290 kommuner haft den här
inställningen hade vi inte behövt vara rädda för nedmontering av vår på
papperet fantastiska rättighetslag!
GRATTIS BOTKYRKA
* Till sist något riktigt kul.
På fredag blir jag intervjuad av Ifa, återkommer hur intervjun gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar