Viktig manifestation för "handikappkonventionen" (CRPD) förra veckan

Förra veckan anordnades en mycket viktig manifestation i Stockholm. Budskapet för att CRPD konventionen måste upphöjas till svensk lag. Initiativtagare var Unga Rörelsehindrade, glädjande nog slöt flera andra förbund upp, bland annat DHR. På Unga Rörelsehindrades hemsida står det bland annat :

Att leva med en funktionsnedsättning innebär många saker att handskas med. Varje dag diskrimineras vi som lever med funktionsnedsättning mer eller mindre. När ens kropp varken kan eller orkar göra alla vardagssysslor själv kan en hjälpande hand, en assistent, betyda allt.

I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning står det att vi ska ha samma rättigheter som andra samt att det är av hög vikt att bevara vår personliga integritet. Men eftersom att denna konvention inte är lag är det inget krav på att följa den. Svensk lag går före mänskliga rättigheter. 

Ett mycket bra initiativ från Unga Rörelsehindrade, hade jag bott i Stockholm hade jag varit på plats. Näst sista meningen i ovanstående citat sätter fingret på det, enligt mig allra viktigaste skälet till att CRPD måste skrivas in i svensk lag - Den är ratificerad i riksdagen och därmed juridiskt bindande. Men eftersom den inte är lag går det inte att använda konventionen i domstolar. Vi har alltså en situation där konventionen formellt gäller men i praktiken ändå inte.

Resultatet blir att staten med sina myndigheter och kommunerna inte tar CRPD på något större allvar.  Dessutom blir det relativt riskfritt att bryta mot den eftersom vi inte kan använda oss av den i domstolar.  Jag har inga illusioner om att allt blir "guld och gröna skogar" bara CRPD blir lag - däremot skulle maktbalansen ändras rejält till vår fördel om vi kan använda oss av lagen vid diskrimineringsfall i domstol, personer som förlorar sin assistans, annan LSS insats etcetera. Det handlar om en av de allra viktigaste stegen för att återupprätta LSS intentioner.

* I sin pågående storoffensiv för att nedmontera statlig assistansersättning har regeringen flitigt använt sig av ett antal kodord för att försöka dölja sina verkliga avsikter. "Kostnadskontroll" är ett exempel, "träffsäkerhet" ett annat. Ett mantra som ofta upprepas är att "vi måste vara säkra på att pengarna går till det som är tänkt". Därmed antyder regeringen starkt att det finns ett stort svinn. Statsvetaren Niklas Altermark beskriver bra vad det verkligen handlar om i en intervju i Assistanskoll.

 De politiska åtgärder som föreslagits är egentligen inte till för att stävja orimliga vinstuttag eller för att stoppa ekonomisk brottslighet. Det handlar istället om generella nedskärningar, hårdare bedömningar från Försäkringskassans handläggare och prejudicerande domar som minskar antalet timmar som beviljas – åtgärder som slår mot alla assistansanvändare.

Hela intervjun med Niklas Altermark

I själva verket menar jag att staten  har rejäl koll på vad pengarna används till redan idag. Varje utlägg som vi och våra assistenter har som är kopplat till assistansen ska redovisas med kvitto vilket är rätt. Assistenterna redovisar till FK vilka timmar som hen jobbat, Assistansbolagen måste presentera en årsredovisning etcetera. Så länge verksamheten sköts seriöst vilket fallet är hos den stora, stora majoriteten anordnare finns ingen anledning till att skärpa kontrollen generellt till vad pengarna används till.  Kontrollargumentet funkar emellertid bra som ett drivmedel för generella försämringar - vi måste ha bättre kontroll  för att komma åt den stora kriminaliteten ...

Däremot måste givetvis de oseriösa anordnarna bort. En bra och enkel delåtgärd borde vara att Kollektivavtal är ett krav för en anordnare men något sådant förslag har jag inte hört från regeringen...