fredag 19 augusti 2016

Mycket bra debattartikel i Aftonbladet - regeringen har gått vilse

Samtidigt som den nuvarande S-Mp regeringen bedriver krig mot oss så är viktigt och komma ihåg att det finns många socialdemokrater, framförallt på kommunal nivå som tar våra frågor på allvar. Även om socialdemokratin inte varit någon föregångare när gäller värnandet av personlig assistans och LSS ska man alltså inte jämställa  Sveriges socialdemokratiska arbetareparti  med en rent fientlig politik mot personlig assistans Jag tycker det är viktigt att återigen betona.

Ingela Thalén var socialminister när de första besparingsförslagen  vad gäller personlig assistans kom 1995-96.  Uppenbart och glädjande har hon ändrat inställning nu och står hop med RBU - s ordförande Maria Persdotter som undertecknare till en mycket bra debattartikel i Aftonbladet. I artikeln påpekas hur mycket den personliga assistansen betyder för berörda personer. I artikel frågar man sig också  hur ett parti som säger stå på de utsattas sida och vill utjämna orättvisor i samhället kan föra en så destruktiv politik mot personer som verkligen behöver samhällets stöd? Ett antal exempel tas också upp på regeringsbeslut som leder i helt fel riktning. Man skriver bland annat följande

I regleringsbrevet till Försäkringskassan före jul fick myndigheten i uppdrag att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen.

• I direktiven till den nytillsatta LSS-utredningen skriver regeringen att satsningar på övriga LSS-insatser ska finansieras med besparingar i assistansen.

• Utredningen ska också föreslå besparingar i assistansen utöver detta.

Artikeln avslutas så här:

Det är dags att socialdemokraterna plockar fram sin ideologiska kompass igen och tar ut en ny kurs på rättvisekartan. Och kanske också ställer sig frågan: vilket samhälle vill vi ha?

Följande passar inte att skriva i en debattartikel i landets största tidning men i en blogg kan man ta ut svängarna mer. Den här regeringen har inte bara gått vilse, den har drabbats av en moralisk härdsmälta som blir än värre p g a att SAP säger sig kämpa för social rättvisa. Det vi bevittnar är raka motsatsen - ett frontalangrepp mot vår fantastiska frihetsreform.

"Arkitekten" bakom detta är (jag är 100 % säker) en person som får alldeles för lite kritik i funkisrörelsen - finansminister Magdalena Andersson. Bara finansdepartementet kan ligga bakom direktiven till en skrivelse  där Försäkringskassan ska bryta utvecklingen i antalet beviljade timmar och utredningsdirektiv att pengar ska sparas på personlig assistans genom att satsa mer på övriga LSS insatser och att ytterligare besparingar måste göras av "statsfinansiella skäl"...


* Samtidigt som regeringen monterar ner statlig assistansersättning fortsätter urholkningen av övriga LSS insatser. I våras skrev jag om en förfärlig prejudicerande dom från Högsta Förvaltningsdomstolen som i praktiken ger kommunerna rätt att tvångsförflytta personer mellan olika LSS boende. Fallet handlar i mycket korta drag om en person som bott på ett samma gruppboende i drygt 20 år men Kumla kommun vill flytta personen till ett annat gruppboende. Detta, trots att det finns flera läkarintyg på att Anders p g a autism behöver trygghet och kontinuitet med samma personer som ger hjälp.  Domen orsakade ett ramaskri i framförallt FUB en som totalt sett fick mycket mindre uppmärksamhet än vad som borde varit fallet. Domens målnummer i HFD är  6460-14.

Nu har Handikappförbunden bestämt sig för att driva vidare fallet vidare. På hemsidan  står följande:

Vi menar att Sverige bryter mot FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och väljer därför att driva fallet vidare med utgångspunkt i FN-konventionen och Europakonventionen.

Vid ett tillfälle diskuterade jag domen med en bekant som ifrågasatte om det är värt att lägga ner så mycket resurser på ett fall, borde man inte satsa på att stoppa generella försämringar istället?

Jag svarade att jag tycker Handikappförbunden gör helt rätt. För det här fallet och domen handlar om så mycket mer än var berörd person kan uppnå goda levnadsvillkor. Kärnan i hela fallet handlar om maktförhållandet mellan kommunen och mottagaren av insatsen - hur mycket, eller lite makt ska kommunerna ha över hur insatserna utformas?

 D v s den enskildes rättigheter i LSS ställs mot det kommunala självstyret. I praktiken säger domen att det kommunala självstyret väger mycket tyngre än LSS. Därmed är vi nästan tillbaka på ruta ett. Vi har en rättighetslag men i praktiken är det kommunerna som bestämmer hur hjälpen ska utföras - allt är på väg att bli som det var före 1994...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar