I måndags åkte jag till Stockholm för att delta i
ett möte som DHR-s Stockholmsavdelning anordnade Hur blev jag inblandad i det,
boende drygt 30 mil från huvudstaden? I våras blev jag kontaktad av David
Hansson som håller i trådarna - man anordnar en serie träffar med målet att
organisera ett mer samlat motstånd mot alla försämringar och säkra personlig
service åt alla som var och en vill ha den. David ville gärna att jag ska
hjälpa till i opinionsarbetet.
Jag tackade ja, var först tanken att jag skulle
deltagit i ett möte i maj men då kunde jag inte men meddelade David att jag
kunde komma vid nästa möte. Jag och David har haft mycket mailkontakt sedan
dess och i måndags var det dags att ge sig av.
Det var ett 20-tal personer som deltog i mötet det
och det blev livliga diskussioner om en nationell funktionshinderpolitik som
krackelerar allt mer.
* Det finns i gruppen en mycket stor kampvilja för
att kämpa mot alla försämringar som sker.
* Däremot spretade viljorna rätt mycket vad som ska
prioriteras ? En del pratar om hela LSS, vissa om att ledsagningen är lika viktig
som assistansen. Några deltagare pratade mycket om hemtjänsten. Ordföranden för
mötet tryckte gång på gång att vi måste stätta mer press på DHR-s
förbundsledning att agera mer kraftfullt.
*Man är dock enig om att jobba för att CRPD
konventionen ska bli lag. Det bestämdes också att man ska skicka mail till olika
politiker på både lokal nivå och riksdagsnivå för att bjuda in dem till
kommande träffar för att prata om assistans, övriga LSS insatser och hemtjänst.
För egen del berättade jag en del om VIMPA och berörde flera gånger vad jag
tycker är fel med den nuvarande utvecklingen och att vi inte ska sätta olika
LSS insatser mot varandra.
En fråga som kom upp ett antal gånger handlade om
att sätta press på politikerna huruvida de verkligen står upp för alla
människors lika värde? Någon deltagare tog upp att vi själva måste beskriva närmare
vad vi menar med mänskliga rättigheter så det inte bara blir en "slogan".
Själv betonade jag bland annat följande:
Vi lever i en kall och cynisk värld där rättigheter
är chanslösa om de ställs mot pengar. Vad vi borde göra är att sätta press på
dem i följande fråga:
Vi betalar
drygt 30 miljarder kr/år i ränteavdrag till villa och bostadsrättsägare.
Faktiskt lite mer än bruttoutläggen för assistans trots löjligt låg ränta. Har
vi råd med ränteavdragen är det ett moraliskt haveri om vi inte anser oss har
råd med personlig assistans och andra LSS insatser. Samtidigt finns det också
ett motstånd som är rent ideologiskt. Som bevis för detta lyfte jag fram att
bruttokostnaden för assistansen nu är ca 30 miljarder kr. 1995 var den 3,7
miljarder kr men det var för dyrt det med... Berörde också juristernas enorma
makt över tillämpningen och därmed indirekt våra liv och att LSS § 9a också
måste ändras.
Jag kommer att behålla kontakten med David och
kommer kanske att åka dit igen till våren. Något närmare engagemang än så är
inte planerat för tillfället. Träffade också för första gången Björn Häll -Källerman,
Unga Rörelsehindrades ordförande. Har också sökt och fått medlemskap i DHR.
Nedan är en länk till namninsamling för att försvara och bevara personlig assistans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar