Läget för assistansreformen del 2 betyg på regeringens insatser hittills

 Efter åtta år med en S-MP eller ren S regering och en miserabel utveckling för assistansreformen var det många i diverse olika Facebook grupper som hade stora förväntningar på ett regeringsskifte. I Ulf Kristerssons regeringsunderlag fanns ju flera partier som vill framstå som starka vänner av frihetsreformen, framförallt Liberalerna och Kristdemokraterna. I det här blogginlägget ska vi granska lite hur det har gått efter snart två år med Ulf Kristersson som statsminister och halva mandatperioden avverkad.

Ni minns säkert att mina förväntningar på stora förbättringar var allt annat än högt uppskruvade. Det fanns många skäl till det, återupprepar några av dem här:

·   Ulf Kristersson var i flera intervjuer redan före valrörelsen mycket tydlig med att det skulle krävas ”starka prioriteringar” kommande mandatperiod för att säkerställa mycket stora ökningar i budgetanslagen till försvarsmakten och rättsväsendet inför Nato anslutningen och intensifierad kamp mot det allt brutalare gängvåldet.

·  Vid sidan av krig i Ukraina och Mellanöstern brottades regeringen med stora ekonomiska problem. Hög inflation, sjukvårdskris, hög arbetslöshet med mera.

· Förutom Ulf Kristerssons tydliga prioriteringar i valrörelsen har jag aldrig vad jag minns hört statsministern prata om personlig assistans och LSS överhuvudtaget – vare sig som regeringschef eller oppositionsledare.

Var vi skulle hamna i prioriteringslistan tycker jag var mycket lätt att räkna ut – det var inte högt upp…

Angående alla pengar som nu slussas till försvarsmakten. Alla regeringar, oavsett färg hade gjort likadant. Med eller utan Natomedlemskap hade budgetanslagen till försvarsmakten ökat mycket kraftigt. Det finns inte en regering i världen som inte skulle prioritera det före mer pengar till oss. Men vi kan inte sitta stilla i båten och hålla tyst för det. Våra behov finns kvar hur länge kriget i Ukraina än varar och vem som än är statsminister.

Samarbetet mellan regeringen och Sverigedemokraterna regleras i det s.k. Tidöavtalet. Utfästelserna och ambitionerna i samarbetsavtalet är mycket blygsamma. På sidan 11 kan vi läsa enbart följande angående punkten personlig assistans.

Utifrån de utredningsförslag som väntas presenteras i mars 2023 över åtgärder för ett statligt helhetsansvar för personlig assistans inom ramen för LSS ska därefter åtgärder övervägas med målsättningen om ett statligt ansvar.

Jag kan inte ens med god vilja hävda att Tidöpartierna ger ett enda löfte för att komma tillrätta med frihetsreformens problem. Överväga är något helt annat än att lova eller försäkra. Och mer pengar till reformen i form av kraftigt höjd schablonersättning nämns inte överhuvudtaget.

Däremot nämns på sidan 42 att en utredning ska tillsättas för lämna förslag för kvalificering till ett antal olika hjälp och stödinsatser i välfärden – en av dessa är personlig assistans.

Så det finns absolut ingenting som kan övertyga mig om att regering Ulf Kristersson har höga ambitioner med assistansreformen. Ingen skugga ska falla på t.ex. Kristdemokraternas Pia Steensland eller Liberalernas Bengt Eliasson (båda är saknade efter riksdagsvalet 2022) men tyvärr ser jag ingen kraft i regering Kristersson som har viljan eller makten att stå upp mot den del av regeringen som vid sidan av statsministern har den yttersta makten över assistansreformen – d v s finansdepartementet.

Så vad blir betyget hittills? Tja, utifrån mina egna mycket låga förväntningar är insatsen helt Okej. Däremot ser vi till det som faktiskt behöver göras kan betyget inte bli ett annat än en svag 1-a på en femgradig skala. Det är marginellt mindre dåligt än under Socialdemokraterna men inte mycket. Underfinansieringen av schablonersättningen fortsätter, Stärkt personlig assistans har blivit ett fiasko, inga nya behovsbedömningar är i sikte och förstatligandet dröjer. Sistnämnda är i och för sig paradoxalt nog tur eftersom ingenting görs åt behovsbedömningarna…

Mycket av det förra blogginlägget handlade om schablonersättningen. Det är för mig i bästa fall helt oseriöst att å ena sidan påstå att man värnar en reform men samtidigt inte ge den de pengar som den behöver, utan att fortsätta underminera vår fantastiska frihetsreform. Vill tillägga en några viktiga saker här angående schablonersättningen:

· När vi kämpar för en schablonhöjning som höjs enligt ett index vilket är ett måste är inte det på långa vägar tillräckligt för att få ordning på reformen, det fixar bara det mest akuta hotet vad gäller finansieringen. Det ger ingen kompensation för alla år med underfinansiering och den ger därför inget utrymme för att på allvar höja statusen på yrket personlig assistans genom rejäla löneökningar.

· Det hjälper inte heller alla som förlorat statlig assistansersättning.

För några veckor sedan intervjuade Heja Olika Elisabeth Svantesson. Där sa finansministern följande angående indexerad schablonhöjning

Jag ska inte avslöja budgetens innehåll, men det är viktigt att se till att våra skyddssystem fungerar bra för de som allra bäst behöver dem. Vi återkommer de närmaste veckorna med exakt vad vi gör, men det är något som absolut funnits på vår radar, och som funnits med i förhandlingarna.

Heja Olika intervjuar finansministern

Med lite god vilja finns utrymme för lite optimism men faktum kvarstår – några försäkringar att det faktiskt blir indexerad schablonhöjning ges inte. Och följande kunde vilken finansminister eller socialminister som helst sagt vilket vi också hört otaliga gånger - det är viktigt att se till att våra skyddssystem fungerar bra för de som allra bäst behöver dem.

Bara några dagar efter att Heja Olika publicerade intervjun kunde vi läsa en Artikel på Assistanskoll där Kooperativet JAG behandlades på ett oerhört nonchalant sätt av regeringen. JAG hade skrivit ett brev till Elisabeth Svantesson men brevet blev genast förflyttat till Socialdepartementet med motiveringen ”sakfrågan hör dit”. I bästa fall är finansdepartementet totalt ointresserade, i värsta fall anser de att ”simpelt folk” som vi inte ska lägga oss i finansdepartementets arbete överhuvudtaget. Vi ska vara nöjda med det vi får.

Koopertivet JAG skriver till finansdepartementet

Det är verkligen upp till bevis nu för Ulf Kristerssons regering. Inte vill väl ändå Liberalerna och Kristdemokraterna vara med i en regering som starkt bidrog till att förstöra frihetsreformen genom att inte finansiera den?

 

Aktuellt inom personlig assistans och omdöme om regeringens arbete del 1

 

För drygt 1 månad sedan avled Adolf Ratzka som lanserade idén med personlig assistans i Sverige och 1984 grundade STIL. Återpublicerar i länken nedan ett gammalt blogginlägg som handlar om STIL-s grundare.

Vila i frid

Visionären Adolf Ratzka

Ska i två blogginlägg granska och ventilera tankar om tillståndet för assistansreformen sensommaren 2024. Vart är vi på väg och ”betygsättning” av regering Ulf Kristerssons insatser hittills när halva mandatperioden snart är avverkad.

Jag har snart bloggat i 11 år och jag vet ärligt talat inte att jag efter sommarledigheten inlett bloggandets ”höstsäsong” en enda gång med budskapet att frihetsreformen är på väg åt rätt håll igen.

2024 är tyvärr som väntat inget undantag. Assistansreformen brottas med så många problem och vi är hårt ansatta av allt från ett snålt finansdepartement till organiserad brottslighet som infiltrerat välfärden och garanterat inte ökar finansminister Elisabeth Svantessons vilja att öppna plånboken. För att det här blogginlägget inte ska bli för långt fokuserar jag på tre områden. 1) Schablonersättningen 2) Huvudmannaskapet 2) Allt värre kris i kommunalt beviljad personlig assistans.

Av alla problem som frihetsreformen kämpar mot står jag fast vid att det finns inget större problem än den kroniska underfinansieringen av schablonersättningen, i år är beloppet för statlig assistansersättning satt Namninsamling - rimliga villkortill 332,60 kr/timme. Bortsett från 2020 har vi nu i drygt ett decennium fått leva med så snåla årliga höjningar av schablonersättningen att det inte täcker assistenternas löneökningar. Frihetsreformen stryps sakta men säkert till en säker död eftersom det till slut inte kommer att gå att vare sig behålla befintlig personal eller rekrytera nya personliga assistenter.

 Hur nära är vi denna ”dödsdom”? Troligen närmare än vad många vill tro. Jag säger att pågår den nuvarande utvecklingen så har reformen de facto kapsejsat inom max 5-6 år. Efter det finns det inga privata anordnare kvar och troligen inga kooperativ heller. Kan inte se att någon kan driva assistansen som egen arbetsgivare heller. Kvar blir kommunerna som verkligen alltid ”älskat” personlig assistans...   Redan nu kommer rapporter om privata anordnare som säger nej till personer med mycket stora behov p.g.a. ”dålig lönsamhet”. Har varit i kontakt med flera personer som drabbats av detta. Jag vill inte skrämmas – bara försöka påtala hur allvarligt jag anser läget är.

Jag vidhåller bestämt att krisen för schablonersättningen allt för länge ignorerades av funktionsrättsrörelsen. Senaste 2 åren har ändå mycket positivt skett. Vi har bland annat kampanjen Rimliga villkor som bland annat kräver att schablonersättningen höjs enligt ett index som följer löneutvecklingen och som nu organiserar en namninsamling som ska lämnas till regeringen. Självklart har jag skrivit under.

Namninsamling för högre schablonersättning

Ifa har också tagit ett mycket bra initiativ som nu vill ett möte med finansminister Elisabeth Svantesson om krisen. Nu får vi se om finansministern tackar ja. Det borde hon göra men jag är långt ifrån säker på att det blir så. Upp till bevis nu!

Under senvåren kom också signaler från många riksdagspartier att det är nödvändigt att det införs ett index årliga höjningar av schablonersättningen. Problemet för trovärdigheten här är att det inte finns ett enda riksdagsparti som inte säger sig värna frihetsreformen. Men när partierna väl har makten är det förtvivlat svårt att leverera. Ytterst menar jag det beror på att såväl röda som blåa finansministrar prioriterar helt andra saker. Rent krasst. Oavsett om en socialdemokrat eller moderat bor i Sagerska palatset och även basar över finansdepartementet tycker de alltid att ”vi kostar för mycket”…

Ensamt statligt huvudmannaskap var sagt tidigare att det skulle genomföras till 2026, nu är det uppskjutet till när? Ingen vet säkert. Regeringens officiella förklaring är att problemet att föra över personer från kommunalt huvudmannaskap till statligt är större än väntat. Försäkringskassan anser också att det tar tid att bygga ut den administration och IT system som krävs. Milt uttryckt borde regeringen känt till att 290 kommuner tillämpar LSS på 290 olika sätt. Den viktigaste orsaken till att det dröjer tror jag i verkligheten handlar om (som vanligt) pengar.

Om ca 4700 personer förs över från kommunalt till statligt huvudmannaskap innebär det en rejäl utgiftsökning för staten – budgetposten personlig assistans och det är vare sig Elisabeth Svantesson eller Mikael Damberg (som antagligen blir finansminister om Socialdemokraterna vinner nästa val) sugen på att släppa till. Alltså händer ingenting. Av samma anledning tror jag inte det händer någonting med nya behovsbedömningar heller där personlig assistans beviljas efter behov. Det skulle leda till ytterligare utgifter för staten. Finansdepartementet ryser vid bara tanken. Som jag ser det går det inte att skilja på problemen med schablonersättningen och avsaknaden av nya behovsbedömningar. Det är ”symptom” på samma sak – regeringarna oavsett färg tycker det ”kostar för mycket”…

Jag har skrivit innan flera gånger. Staten som ensam huvudman är mycket viktigt men innan det sker måste nya behovsbedömningar vara på plats. Annars är det stor risk att förstatligandet blir kontraproduktivt.

Kommunerna ja. De har ju aldrig gillat idén med en rättighetslag vilket de tydliggjorde redan innan rättighetslagen ens trätt i kraft 1994. Det har snart gått 11 år sedan TV4-s Kalla fakta visade det långa reportaget ”Avslag till varje pris” där kommuner runt om i landet anlitade konsulter med den motbjudande ”affärsidén” att lära handläggare leta upp kryphål i lagstiftningen för att maximera antalet avslag på såväl personlig assistans som andra LSS insatser. TV4 visade att ”efterfrågan” på denna typ av tjänster var mycket stor.

Allteftersom åren har gått har det emellanåt briserat stora skandaler i kommuner runt om i landet som berör både personlig assistans och andra LSS insatser. 2017 skrev jag flera blogginlägg om förfärliga missförhållanden i Tranås kommun. I våras briserade en jätteskandal i Gnosjö kommun som jag också bloggade om. Gnosjö hade ett antal år tidigare dessutom varit inblandade i en jätteskandal kopplat till LSS boende som fick mycket utrymme i SVT-s Uppdrag granskning.

Kommunerna har också varit en mycket aktiv part att driva rättsfall som slutat i mycket hårda tillämpningar av rättighetslagen som lett till en dysfunktionell lag.

För några veckor sedan nåddes vi av nyheten att Linköpings kommun hade beslutat att sänka schablonersättningen med hela 10 % från 1 oktober. Obs! Kommunerna har fria händer att själva reglera timschablonen på den personliga assistansen som de själva beviljar. Givetvis ett dråpslag för Linköpingsbor med kommunal assistansersättning.

Dessa exempel är bara toppen på isberget med problem och skandaler i kommunerna. I många kommuner byggs nu nya gruppboenden i snabb takt och tittar vi i statistiken hur många som faktiskt har kommunal assistansersättning blir bilden dyster. Antalet personer nådde en topp på 5379 personer 2020 och hade 2024 sjunkit till 4701 personer

Källa: Assistanskoll.se

I grund och botten är jag en optimistiskt lagt person men vad gäller framtiden för vår frihetsreform är det svårt att känna optimism när detta skrivs. Men hade jag inte trott på att en vändning trots allt är möjlig hade jag gett upp vid det här laget. Nyligen intervjuade Hejaolika finansminister Elisabeth Svantesson och tog bland annat upp schablonen. Återkommer till den intervjun i del 2 då jag granskar regeringens insatser närmare. Med lite god vilja fanns det i intervjun ändå utrymme för lite optimism vad gäller schablonersättningen.

Nedan är en länk till blogginlägget jag skrev om jätteskandalen i Gnosjö.

Skandalen i Gnosjö