Läget för assistansreformen del 2 betyg på regeringens insatser hittills

 Efter åtta år med en S-MP eller ren S regering och en miserabel utveckling för assistansreformen var det många i diverse olika Facebook grupper som hade stora förväntningar på ett regeringsskifte. I Ulf Kristerssons regeringsunderlag fanns ju flera partier som vill framstå som starka vänner av frihetsreformen, framförallt Liberalerna och Kristdemokraterna. I det här blogginlägget ska vi granska lite hur det har gått efter snart två år med Ulf Kristersson som statsminister och halva mandatperioden avverkad.

Ni minns säkert att mina förväntningar på stora förbättringar var allt annat än högt uppskruvade. Det fanns många skäl till det, återupprepar några av dem här:

·   Ulf Kristersson var i flera intervjuer redan före valrörelsen mycket tydlig med att det skulle krävas ”starka prioriteringar” kommande mandatperiod för att säkerställa mycket stora ökningar i budgetanslagen till försvarsmakten och rättsväsendet inför Nato anslutningen och intensifierad kamp mot det allt brutalare gängvåldet.

·  Vid sidan av krig i Ukraina och Mellanöstern brottades regeringen med stora ekonomiska problem. Hög inflation, sjukvårdskris, hög arbetslöshet med mera.

· Förutom Ulf Kristerssons tydliga prioriteringar i valrörelsen har jag aldrig vad jag minns hört statsministern prata om personlig assistans och LSS överhuvudtaget – vare sig som regeringschef eller oppositionsledare.

Var vi skulle hamna i prioriteringslistan tycker jag var mycket lätt att räkna ut – det var inte högt upp…

Angående alla pengar som nu slussas till försvarsmakten. Alla regeringar, oavsett färg hade gjort likadant. Med eller utan Natomedlemskap hade budgetanslagen till försvarsmakten ökat mycket kraftigt. Det finns inte en regering i världen som inte skulle prioritera det före mer pengar till oss. Men vi kan inte sitta stilla i båten och hålla tyst för det. Våra behov finns kvar hur länge kriget i Ukraina än varar och vem som än är statsminister.

Samarbetet mellan regeringen och Sverigedemokraterna regleras i det s.k. Tidöavtalet. Utfästelserna och ambitionerna i samarbetsavtalet är mycket blygsamma. På sidan 11 kan vi läsa enbart följande angående punkten personlig assistans.

Utifrån de utredningsförslag som väntas presenteras i mars 2023 över åtgärder för ett statligt helhetsansvar för personlig assistans inom ramen för LSS ska därefter åtgärder övervägas med målsättningen om ett statligt ansvar.

Jag kan inte ens med god vilja hävda att Tidöpartierna ger ett enda löfte för att komma tillrätta med frihetsreformens problem. Överväga är något helt annat än att lova eller försäkra. Och mer pengar till reformen i form av kraftigt höjd schablonersättning nämns inte överhuvudtaget.

Däremot nämns på sidan 42 att en utredning ska tillsättas för lämna förslag för kvalificering till ett antal olika hjälp och stödinsatser i välfärden – en av dessa är personlig assistans.

Så det finns absolut ingenting som kan övertyga mig om att regering Ulf Kristersson har höga ambitioner med assistansreformen. Ingen skugga ska falla på t.ex. Kristdemokraternas Pia Steensland eller Liberalernas Bengt Eliasson (båda är saknade efter riksdagsvalet 2022) men tyvärr ser jag ingen kraft i regering Kristersson som har viljan eller makten att stå upp mot den del av regeringen som vid sidan av statsministern har den yttersta makten över assistansreformen – d v s finansdepartementet.

Så vad blir betyget hittills? Tja, utifrån mina egna mycket låga förväntningar är insatsen helt Okej. Däremot ser vi till det som faktiskt behöver göras kan betyget inte bli ett annat än en svag 1-a på en femgradig skala. Det är marginellt mindre dåligt än under Socialdemokraterna men inte mycket. Underfinansieringen av schablonersättningen fortsätter, Stärkt personlig assistans har blivit ett fiasko, inga nya behovsbedömningar är i sikte och förstatligandet dröjer. Sistnämnda är i och för sig paradoxalt nog tur eftersom ingenting görs åt behovsbedömningarna…

Mycket av det förra blogginlägget handlade om schablonersättningen. Det är för mig i bästa fall helt oseriöst att å ena sidan påstå att man värnar en reform men samtidigt inte ge den de pengar som den behöver, utan att fortsätta underminera vår fantastiska frihetsreform. Vill tillägga en några viktiga saker här angående schablonersättningen:

· När vi kämpar för en schablonhöjning som höjs enligt ett index vilket är ett måste är inte det på långa vägar tillräckligt för att få ordning på reformen, det fixar bara det mest akuta hotet vad gäller finansieringen. Det ger ingen kompensation för alla år med underfinansiering och den ger därför inget utrymme för att på allvar höja statusen på yrket personlig assistans genom rejäla löneökningar.

· Det hjälper inte heller alla som förlorat statlig assistansersättning.

För några veckor sedan intervjuade Heja Olika Elisabeth Svantesson. Där sa finansministern följande angående indexerad schablonhöjning

Jag ska inte avslöja budgetens innehåll, men det är viktigt att se till att våra skyddssystem fungerar bra för de som allra bäst behöver dem. Vi återkommer de närmaste veckorna med exakt vad vi gör, men det är något som absolut funnits på vår radar, och som funnits med i förhandlingarna.

Heja Olika intervjuar finansministern

Med lite god vilja finns utrymme för lite optimism men faktum kvarstår – några försäkringar att det faktiskt blir indexerad schablonhöjning ges inte. Och följande kunde vilken finansminister eller socialminister som helst sagt vilket vi också hört otaliga gånger - det är viktigt att se till att våra skyddssystem fungerar bra för de som allra bäst behöver dem.

Bara några dagar efter att Heja Olika publicerade intervjun kunde vi läsa en Artikel på Assistanskoll där Kooperativet JAG behandlades på ett oerhört nonchalant sätt av regeringen. JAG hade skrivit ett brev till Elisabeth Svantesson men brevet blev genast förflyttat till Socialdepartementet med motiveringen ”sakfrågan hör dit”. I bästa fall är finansdepartementet totalt ointresserade, i värsta fall anser de att ”simpelt folk” som vi inte ska lägga oss i finansdepartementets arbete överhuvudtaget. Vi ska vara nöjda med det vi får.

Koopertivet JAG skriver till finansdepartementet

Det är verkligen upp till bevis nu för Ulf Kristerssons regering. Inte vill väl ändå Liberalerna och Kristdemokraterna vara med i en regering som starkt bidrog till att förstöra frihetsreformen genom att inte finansiera den?