Aktuellt kring utredningen om statligt huvudmannaskap för personlig assistans

 Senast 1 mars 2023 ska utredningen om statligt huvudmannaskap för personlig assistans vara klar och överlämnad till Socialdepartementet. Nyligen intervjuade Heja Olika Martin Johansson som är huvudsekreterare i utredningen. Lars Lööw som leder utredningen har tidigare intervjuats av både Assistanskoll och Heja Olika.  Vad vet vi i dagsläget? Innan vi går vidare påpekar jag att ingenting av det jag redogör för är färdiga förslag bara vad som med stor sannolikhet kommer föreslås i den färdiga utredningen.  

Assistansen förstatligas först 2026

Tyvärr får jag säga att utredningen troligen kommer att lägga fram förslag med ambitioner som inte alls är i nivå med det Lars Lööw lyft fram i nämnda intervjuer men vi börjar med det som trots allt är positivt.

Kommunalt huvudmannaskap är inte aktuellt alls i utredningen. Utredningen kommer att föreslå statligt huvudmannaskap. Däremot kommer det ta tid, först 2026 är det aktuellt att staten övertar det fulla ansvaret. Hur ska överföringen gå till för de som idag har sin personliga assistans beviljad av hemkommunen? Här tänker sig utredningen att berörda personer flyttas över till Försäkringskassan utan nya behovsbedömningar, FK övertar kommunens beslut Övergången ska genomföras under 12 månader. Ett viktigt undantag finns dock. Det gäller Ett mindre antal personer (några hundra) som är beviljad både PA och annan LSS insats som gruppbostad. I dessa fall behåller kommunerna ansvaret.

Garantier att ingen kommer i kläm finns tyvärr inte. Martin Johansson pratar om ” två ventiler för Försäkringskassan att lyfta vissa saker men de är ganska små”. Vilka dessa ”ventiler” är framgår inte. Vi får avvakta den färdiga utredningen innan vi kanske måste slå fast att dessa ”ventiler” i själva verket är kryphål för FK att ge avslag vid övergången. Vi får se och hoppas på det bästa.

Sen har vi de riktigt centrala delarna om dels behovsbedömningar och var gränsen ska gå för att bli beviljad assistansersättning. I intervjuer tidigare har Lars Lööw åtminstone uttryckt en ambition att utredningen kommer föreslå ändrade behovsbedömningar där alla grundläggande behov bedöms som en helhet men det verkar inte vara huvudspåret längre. Ett riktigt dråpslag om det blir verklighet. Ska vi ha en fungerande assistansreform med mycket högre ambitioner än situationen idag är det helt centralt att behovsbedömningarna ändras radikalt. I intervjun låter det nu så här:

Som det ser ut nu är vårt huvudförslag att vi behåller nuvarande reglering och rättspraxis. Det som ändras blir att Försäkringskassan ska tillämpa det istället för kommunerna.

Vad betyder detta? Rättspraxis gäller här både den undre gränsen där kommunerna beviljar PA och praxis vid behovsbedömningarna. Någon definitivt undre gräns finns inte idag. Det är således i dagsläget öppet var den gränsen kommer att hamna. Vad gäller behovsbedömningarna innebär det att den praxis som utvecklats efter domarna i HFD kommer att bestå vilket i sin tur kommer betyda att det även fortsättningsvis blir mycket svårt att bli beviljad personlig assistans eftersom definitionen av grundläggande behov fortfarande gäller. Barn och personer med stora behov av tillsyn borde rimligen (om det inte kommer nya restriktiva domar fram till 2026) vara undantaget då förslagen i Stärkt personlig assistans genomförs.

Var den nya gränsen ska gå anser Martin Johansson är svårast att utreda. Här finns förslag på ett andra alternativ som är mer generöst än ”huvudspåret och ligger närmare Lars Lööws tidigare idéer.

Vårt andrahandsalternativ är att rätten till assistans avgörs av en sammanvägd bedömning av grundläggande och andra behov, men vi behöver ha en undre tidsgräns. Det som vi jobbar med nu är att de grundläggande behoven ska uppgå till i genomsnitt mer än 3 timmar per vecka, samtidigt som hela stödbehovet ska uppgå till i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.

Kommunernas yttersta ansvar och sjuklöneansvar

Idag har kommunen det yttersta ansvaret för att vi får den assistans vi behöver enligt gällande beslut. Den skyldigheten kommer att kvarstå även efter förstatligandet. Däremot kommer kommunerna att slippa betala sjuklönerna – ett ansvar som nu övergår till anordnarna. Hur ska det finnas utrymme för dessa kostnader som kan bli mycket stora med en redan kraftigt underfinansierad schablon? Utredningen tänker sig någon form av tillägg i schablonen som ska avsättas för sjuklönekostnader.

 

Vi ska inte ”måla fan på väggen” som det heter än. Färdiga förslag saknas ju ännu så länge men visst blir jag bekymrad när jag läser intervjun. Kommer utredningen att gå på alternativ 1 vad gäller praxis och tillämpning ändras så vitt jag kan bedöma ingenting jämfört med dagens situation – bortsett från själva förstatligandet då och att 20 timmarsgränsen för att passera nål ögat sänks. Fast det löser ändå inte på egen hand de grundläggande problemen med behovsbedömningarna att inte alla delmoment bedöms

Blir alternativ 2 till slut ändå utredningens förslag känns det bättre. Men tyvärr är jag inte optimist här. Med tanke på de ekonomiska bekymren och Ulf Kristerssons ointresse Utredningen har när den presenteras i huvudsak genomförts under den gamla regeringen med sin mycket negativa syn på hur mycket assistansen får ”kosta” men nu är inte Magdalena Anderson statsminister längre.

 Från och med mitten av oktober är det Ulf Kristersson som leder Sverige och således har det yttersta ansvaret för att assistansreformen fungerar. Det är således den nya regeringens skyldighet att rätta till allt som förstörstörts med start 2007-2009, följt av en riktigt drastisk försämring 2015-2017 vars konsekvenser vi fortfarande lever med.

Ett mycket viktigt test kommer redan nästa vecka när budgeten presenteras, då får vi se hur det blir med schablonhöjningen. Maggans 1,5 % höjningar måste det bara vara stopp på när inflationen stigit brant, konsumentprisindex höjs rejält och Industrifacket kräver löneökningar på 4,4 %, dubbelt jämfört med normala 2,2 %. Vi hoppas verkligen på något bättre än 1,5 %. En sådan höjning skulle vara rena hånet och är totalt oacceptabel! Att Moderaterna har lägst ambitioner vad gäller personlig assistans i regeringsunderlaget är mycket tydligt. Nu vilar ett tungt ansvar på de assistansvänliga partierna att sätta press på M och ytterst finansdepartementet.

* Efter att jag skrev klart huvuddelen av detta blogginlägg publicerade Assistanskoll en intervju med Lars Lööw angående huvudmannaskapsutredningen. Lars Lööw menar att det är svårt att förstatliga assistansen juridiskt och utan att personer kommer i kläm men det är ännu svårare att göra det omvända, d v s kommunalisera hela reformen. Ytterst blir det de prejudicerande domarna som kommer avgöra var ny praxis landar. Alltså de domar som har haft så stor betydelse vid urholkningen av reformen.

Att den ekonomiska faktorn är viktiga, d v s hur mycket får det ”kosta” framgår av följande:

”Vi som utredning måste förhålla oss till flera saker, t.ex. att förslagen måste vara finansierade”.

Här är det viktigt att komma ihåg att utredarna ska följa de direktiv de fått av uppdragsgivaren, d v s staten.

Lars Lööw intervjuas av Assistanskoll