Besviken men inte knäckt – kämpar vidare

 Jag var inte förvånad när vi fick beskedet att schablonen återigen höjdes med ynka 1,5 %. De tre viktigaste skälen till pessimismen var:

Den dystra ekonomiska verkligheten – innebär sedan 1995 med automatik att vi blir ”intressanta” besparingsobjekt.

UUlf Kristerssons totala ointresse för våra frågor som partiledare och kommande statsminister.

3. Moderaterna och S är de facto överens om att fortsätta spara pengar på assistansen och saknar seriöst intresse för att återupprätta lagens intentioner.

Likväl hoppas man ju in i det sista på att det kanske, trots allt blir en förbättring. Att de assistansvänliga partierna åtminstone fått finansdepartementet att höja schablonen med modesta 3-3,5 %. Av detta blev det inget alls, klart man blir besviken.

Besvikelsen gäller inte bara schablonhöjningen och andra beslut inom funktionsrättsområdet som i praktiken bara är en fortsättning på S regeringens politik. Besvikelsen gäller också KD-L och SD som släpper igenom det här. Att SD gör det förvånar inte – i slutändan vet man att det de verkligen prioriterar är kraftigt sänkt invandring och hårda tag i kriminalpolitiken – inte personlig assistans. Läs Tidöavtalet så förstår ni vad jag menar… Att både KD och L släpper igenom det utan minsta synbara protester/invändningar är riktigt, riktigt dåligt!

Det är lätt att bli uppgiven. Återigen ser vi att det är enorm skillnad på intresset för rätten till ett självständigt liv när partierna är i opposition. Och inte blir man gladare om man läser statsbudgeten noga om personlig assistans. Åtminstone fram tills 2025 finns inga som helst ambitioner att återställa reformens intentioner. Och eftersom regeringens beslut enligt Regeringsformen fattas kollektivt är detta också en politik som L och KD de facto står bakom även om de inte gillar den.

Besviken ja men absolut inte knäckt! Tompa kämpar vidare ihop med STIL vänner och även Funktionsrätt Jönköpings län så länge jag har minsta ork och det har jag förhoppningsvis många, många år till. Nu måste vi samlas. Regeringens politik fram tills tänkta förstatligandet 2026 är trots allt inte huggen i sten ännu så länge.

Jag drar slutsatsen att vi är helt beroende av politiker som brinner för frågan på beslutsnivå. Saknas det händer ingenting. Vad gäller Camilla Valtersson Grönvall ger hon ett helt OK intryck. Men har ansvarig minister kraften och viljan att ställa hårda krav på finansdepartementet där den verkliga makten över assistansreformen finns? Där är jag mycket skeptisk.

Vad kan vi vänta oss fram tills 2026 när förstatligandet ska ske? Utifrån det som gäller nu kan vi glömma en kraftigt höjd schablon. Positivt är att ca 2000 personer beräknas få personlig assistans när Stärkt personlig assistans genomförs. Jag tvivlar emellertid på de kommande anslagen som anges i budgeten på ca 2,3 miljarder kr (sid 174-175) är tillräckligt. När det gäller oss som fortfarande har statlig assistansersättning (ca 13800 personer) är det bara och förvänta sig att antalet även fortsättningsvis långsamt minskar – f.n. ca 20 personer per månad enligt Assistanskoll.

 Jag tror inte vi behöver vara så oroliga för återupptagna tvåårsomprövningar. Däremot är det bäst att stålsätta sig rejält inför ett förväntat batteri med åtgärder i kampen mot välfärdskriminalitet. Assistansen kommer säkerligen att hamna i centrum med åtskilliga förslag med kraftigt ökad kontroll runt både anordnare och assistansanvändarna.

Av Tilläggsdirektivet som Pia kämpade fram verkar det inte bli någonting... Vänsterpartiets Maj Karlsson som också kämpar på tappert gjorde själv nyligen ett eget försök med ett tilläggsdirektiv till utredningen men det verkar falla platt direkt, tyvärr.

Faktum är att det inte går att uppbåda någon entusiasm för den här regeringen heller vad gäller LSS. Budgeten är glasklar. L-KD och SD har inte bara gått med på usla schablonhöjningar 2023 utan även 2024 och 2025. Beviset? De planerade ökade anslagen på 3,2 miljarder kr till 2025 täcker utgifterna för stärkt personlig assistans men inte mycket mer. 0,9 miljarder kr av ursprungliga 3,2 miljarder kr kommer återstå när Stärkt personlig assistans fått sitt. Själv tvivlar jag starkt på att dessa 2,3 miljarder kr räcker – det handlar om personlig assistans åt ca 2000 personer. Vad får vi då för resterande 0,9 miljarder kr? Det krävs ingen avancerad matematik för att räkna ut följande:

 

0,9 miljarder kr räcker inte ens till att höja schablonen med 1,5 %/år! För att ekvationen ska gå ihop med förslagna medel måste antalet assistansanvändare med statlig assistansersättning i den nu befintliga gruppen, d.v.s. ca 13 800 personer med statlig assistansersättning minska.

 

Uträkningen är ganska enkel att göra. Alla siffror utgår från budgeten sid 174-175 Beräknade anslag 2023 24,6 miljarder kr, 2025 27,8 miljarder kr 1,5  % (1,015)^3= 1.0467, d v s knappt 4,7 % i schablonhöjning 2023-2025 27,8 miljarder kr minus 2,3 miljarder kr=25,5 miljarder kr kvar efter satsningen på Stärkt personlig assistans år 2025. 24,6 miljarder kr * 4,7 %=  25,75 miljarder kr.

Det ger ett underskott inkomst/utgifter på ca 0,25 miljarder kr.

https://assistanskoll.se/_up/Budget2023.pdf

Alltså kommer assistansreformen för den nuvarande gruppen, d v s ca 13800 personer gå back med ca 250 miljoner kr år 2025 med de anslagna medlen i regeringens budget sid 174-175. Och detta med en årlig schablonhöjning på ynkliga 1,5 %...

 

Dygnet runt assistans för en person kostar – brutto ca 2 miljoner kr, antalet beviljade timmar i genomsnitt motsvarar nästan dygnet runt assistans. Med en uppräkning av schablonen på 1,5/år % måste därför antalet assistansanvändare minska med ytterligare ca 125 personer enbart 2025 om den ekonomiska ekvationen från staten ska gå ihop.

 

2017 infördes ett nödstopp på omprövningar (som Försäkringskassan försöker nagga i kanten). Strategin att pressa ner utgifterna för assistansen via domstolsväsendet och FK-s tillämpningar hade kommit till vägs ände. Det vi ser nu med den usla schablonhöjningarna har samma mål, bara med andra medel. Utgifternas för personlig assistans ska hållas nere till nästan vilket pris som helst En politik Infört av S-Mp regeringen som nu tas över av den nya regeringen.

 

Trots problemen med Tidöavtalet ville jag ändå ligga ganska lågt med kritik tills budgeten kom. Regeringen skulle få en chans att visa att den tänkte lägga om kursen jämfört med S-MP regeringen. Tyvärr tog regeringen inte den chansen. 2014-2022 styrdes Sverige av Socialdemokraterna. Sedan mitten av oktober heter statsministern Ulf Kristersson. Nu är det Ulf Kristersson, inte Stefan Löfven eller Magdalena Andersson som har det yttersta ansvaret för regeringens politik.

Alla partier som direkt eller indirekt ger sitt stöd till finansdepartementets och därmed regeringens assistanspolitik enligt budgeten sid 174-175 stödjer en politik som helt saknar ambitioner att tillföra nödvändiga resurser. Om några dagar kommer Socialdemokraterna att presentera sin skuggbudget. Att de kommer lägga mer pengar än regeringen är ytterst, ytterst osannolikt. Samma sak gäller självklart här också. Alla partier som direkt eller indirekt stödjer den budgeten stödjer en assistanspolitik utan minsta ambition att tillföra resurser efter behov.

 

Hur länge kommer det finnas privata assistansanordnare och Kooperativ med den nuvarande politiken som har pågått i snart ett decennium- om den tillåts FORTSÄTTA?

Jag säger 7-8 år, max 10 år, sen är det slut. I den mån det finns en assistansreform alls kommer vi att vara helt hänvisade till kommunerna. Och en rejäl budget för olika assistansomkostnader är bara att glömma. Därmed har vi ingen assistansreform längre.

Och redan innan detta sker kommer ändå vårt självbestämmande bli allt mer reducerat allteftersom det dels blir svårare att rekrytera personal och dels allt mindre budget som kan avsättas för assistansomkostnader. Kommer ta upp detta i blogginlägg framöver.