Börje Salming (född 1951) är en legend i idrottsverige i allmänhet och hockeysverige i synnerhet. År 1973 blev han som en de första svenskarna proffs i NHL ligan i USA-Kanada och under en hela 16 år lång karriär i Toronto Maple Leafs en superstjärna med otaliga utmärkelser. Börje valde att avsluta karriären i Sverige och har en dotter Bianca Salming som är en framstående friidrottare med mångkamp som huvudgren.
Tidigare i år drabbades Börje Salming och hans familj av en chock när han fick veta att han drabbats av den oerhört otäcka nervsjukdomen ALS som snabbt bryter ner patientens nervsystem. De flesta avlider inom 3-4 år, i bästa fall överlever patienterna betydligt längre men botemedel saknas. Det kan tyckas självklart att han skulle bli beviljad personlig assistans omgående men han kommer aldrig att bli beviljad PA. Orsak. Börje Salming är för gammal.
När assistansreformen infördes
1994 fanns en stark begränsning. Vi fick bara behålla den till 65 årsdagen sen
var det slut. 2001 infördes en stor förbättring. Under förutsättning att vi
blir beviljade PA före 65 års ålder får vi behålla den livet ut. Däremot kan vi
inte bli beviljade fler timmar efter 65 årsdagen. En person som tidigare varit
”normat” men p.g.a. olycka eller sjukdom plötsligt behöver personlig assistans
har därför ingen som helst möjlighet att få det efter 65 årsdagen.
Nu är inte Börje Salming den
första personen i Sverige som drabbas av 65 årsgränsen men när en så känd
person inte kan få den insatsen ger det en möjlighet att uppmärksamma att
åldersgränsen är orimlig. Men vad tycker då riksdagspartierna om att avskaffa
en åldersgräns som saknar stöd i funktionsrättskonventionen? När Assistanskoll
frågat alla riksdagspartier blir svaret följande:
Socialdemokraterna:
Vill inte ta bort åldersgränsen.
Vänsterpartiet.
Vi anser att åldersgränsen behöver ses över,
personlig assistans ska beviljas efter behov.
Miljöpartiet.
Rimligt att åldersgränsen ses över
Liberalerna.
Åldersgränsen ska tas bort
Centern.
Vi är öppna för att se över möjligheten till personlig assistans även efter 65
år. En utredning behöver tillsättas.
Moderaterna förespråkar att dagens regelverk bibehålls d.v.s.
att personer mellan 0 och 64 år kan ansöka om och beviljas assistansersättning.
Kristdemokraterna.
Vill utreda förutsättningarna för möjligheten att beviljas assistans efter 65
år om det är funktionsnedsättningar som inte är kopplade till normalt åldrande.
Sverigedemokraterna.
Behov och inte delas upp i grundläggande eller inte utan att man ser till det
faktiska behovet av stöd oavsett och får det stöd som behövs för att kunna
delta i samhället och leva ett liv som andra.
Av
svaren framgår att endast Liberalerna säger utan tvekan ja till att to bort 65
årsgränsen. Övriga småpartier öppnar för möjligheten. Sverigedemokraternas
långa svar tycker jag är ett icke svar men kan ändå med god vilja underförstått
tolkas som att det är självklart.
Så har vi de stora ”problempartierna”
Socialdemokraterna och Moderaterna som också för vår del råkar vara de s.k. statsbärande
partierna. Både partier säger nej. Jag är inte förvånad eftersom det är S och M
som är de partier som verkligen motarbetar en återställd assistansreform.
Finns det då ändå inte en riksdagsmajoritet för
att ändå ta bort 65 årsgränsen? Utgår vi
från att alla ledamöter lyder ”partipiskan” så är svaret dessvärre nej. S
och M samlar precis en egen majoritet i denna fråga, 175 mandat. Förutsatt att
övriga partier kan enas räcker det ändå med att en person från M eller S byter
sida. Finns även andra alternativ. Att högerblocket enas t.ex. Ni vet att jag
brukar tjata om att en återupprättad assistansreform som håller över tid och
regeringsbyten kräver stöd från både M och S är stöd från båda partierna mycket
önskvärt.
Hur stora är då möjligheterna att få M och S att
ändra sig, vilket parti är mest sannolikt att de ändrar sig? Här tror jag ändå
det är M, förutsatt att övriga partier i högerkvartetten enas. Ser man till
respektive partis assistans och LSS politik så saknar M stöd för sin
restriktiva linje.
S och M oroar sig med så gott som 100 % säkerhet
för en ”kostnadsexplosion” om 65 årsgränsen tas bort. Jag tror dessa partiers
oro är kraftigt överdriven och snarare ett tecken på att man inte vill satsa så
mycket på PA. Våra pensionärer vill leva ett självständigt liv så länge som
möjligt men samtidigt klara sig själva så länge som möjligt. Att det skulle
uppstå en kraftigt ökad ”efterfrågan” på personlig assistans tror jag därför är
osannolik. Jag tror att min nu avlidna farmor är representativ. Farmor brukade
säga – jag är inte rädd för att dö men jag är rädd för att inte kunna klara mig
själv. Alltså farmor ville klara sig själv så länge som det bara var möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar