Torsdagen 24 februari invaderade Ryssland Ukraina. En oerhörd händelse som chockat hela världen. Kriget kommer påverka oss för lång tid framöver. Att ge tillbaka statlig assistansersättning till ca 2700 personer är ändå små belopp jämfört med planerade försvarssatsningar.
För
första gången sedan slutet på andra världskriget har att ett Europiskt land
blivit invaderat. Vetskapen att det
pågår ett stort krig i Europa är mycket obehaglig. Efter en lång tids
spänningar mellan Ryssland och Ukraina och 8 år med ett s.k. lågintensivt krig
i östra Ukraina bestämde sig till slut Vladimir Putin för att invadera Ukraina.
Läget är ytterst allvarligt. När jag skriver
detta 3 mars 2022 vet vi inte hur länge kriget kommer pågå. Enligt experter kan
det vara slut om någon dag men det kan också pågå i flera år. Ingen vet heller
om kriget kommer att utvidgas till fler länder.
Vad
som däremot är säkert är att kriget, även om det slutar snart kommer påverka
den svenska inrikes och förspolitiken för lång tid framöver. Drar kriget ut på
tiden kommer valrörelsen troligen inte likna någonting som svenska folket
upplevt sedan valrörelserna under andra världskriget då allt handlade om att
visa upp enighet inför omvärlden.
Tittar
vi på den ekonomiska utvecklingen fram till valet och åren efter så utsätts assistansreformen
för hårt tryck på flera sätt.
Först
har vi direkta konsekvenser i inrikespolitiken. Oavsett hur långe kriget pågår
så kommer anslagen till försvarsmakten att öka kraftigt kommande år. Detta
gäller oavsett om statsministern heter Magdalena Andersson eller Ulf
Kristersson. Frågan är hur mycket? I en intervju i DN 2 mars vill Centerns
Annie Lööf höja anslagen med 30-35 miljarder kr fram till senast 2025.
Moderaternas Ulf Kristersson pratar om ökningar på tiotals miljarder eller en
försvarsbudget som motsvarar 2 % av BNP, i dagsläget motsvarar det ca 108
miljarder kr. År 2022 är budgeten på 66 miljarder kr.
Källa: Folk och försvar
För
att finansiera detta kommer krävas
”hårda prioriteringar i budgeten” som Ulf Kristersson formulerade det i ett
pressmöte 2 mars.
Magdalena
Andersson har hittills inte nämnt någon summa men förespråkar ett starkt
svenskt försvar.
Vi
pratar därmed om mycket kraftiga utgiftsökningar. Som jämförelse kostade den
statliga assistansersättningen (brutto) drygt 24 miljarder kr år 2021.
Källa: Assistanskoll.se
Så
har vi ekonomiska effekter som slår direkt mot Sveriges ekonomi i sin helhet
och i förlängningen statens skatteintäkter. Vi har redan haft höga energipriser
en tid vilket i sin tur leder till att allting annat blir dyrare också =
inflationen ökar, vi får mindre för pengarna. Kriget, särskilt om det blir
långvarigt kommer att pressa upp energipriserna ännu mer och antagligen leda
till lågkonjunktur och vikande skatteintäkter. Varför är inflationen ett problem för den personliga assistansen?
Inflationen
leder till att löntagarna, med all rätt vill bli kompenserade när inflationen
urholkar pengarnas värde. Assistansanordnarna har emellertid inget utrymme för
att finansiera extra lönekrav i förhandlingar. Timschablonen har varit
underfinansierad i många år. Staten har bestämt att vi bara ska få 1,5 % i år
(igen), en nivå schablonen ska ligga på flera år till, anser regeringen. Redan
utan ökad inflation p.g.a. höga energipriser, krig mm har vi inte utrymme att
finansiera våra assistenters löneökningar. Lösningen är inte komplicerad En
högre schablon som kompenserar för inflationen löser problemet.
För
att rätta de fundamentala problemen med behovsbedömningarna krävs även mer
pengar. Ett stort orosmoln tycker jag är
att de båda s.k. statsbärande partierna Socialdemokraterna och Moderaterna är
lika snåla när det gäller höjningen av schablonen.
Skattehöjningar
för att få fram mer pengar? Synnerligen rimligt anser jag men kommer av allt
att döma inte finnas en parlamentarisk majoritet för det i riksdagen även efter
nästa val. Prioriteringar, eller med mjukare definition fördelningspolitik? Rejäl
uppförsbacke i dagsläget. Av ideologiska skäl vill Socialdemokraterna i första
hand göra stora satsningar på den allmänna välfärden medan Moderaterna helst
vill hålla nere på statens utgifter, åtminstone i välfärdssektorn. Att
försvaret ska ha stora tillskott är ju S och M överens om.
Detta
betyder inte att vi tysta ska acceptera att försvarssatsningar tränger undan
andra mycket viktiga behov som personlig assistans. De summor som behöver
tillföras assistansreformen är faktiskt ganska låga belopp jämfört med väntade
tillskott till försvarsmakten. Ungefär 2700 personer har förlorat statlig
assistansersättning sedan hösten 2015. Det skulle kosta ungefär 5,5 miljarder
kr (brutto) att ge dessa personer dygnet runt assistans.
Dygnet
runt assistans för en person kostar(brutto) ca 2 miljoner kr/år.
Jag har funderat på vilka frågor vi ska driva
i valrörelsen. Det får inte bli för mycket, tre frågor får räcka. Jag tänker så
här:
De
frågor måste vara frågor som en ganska spretig funktionsrättsrörelse kan enas
kring. Det måste också vara frågor som är lätta att ta till sig för
allmänheten. Att driva att Funktionsrättskonventionen ska bli lag tror jag av
detta skäl inte fungerar bra som valfråga. Ytterst få svenskar känner
överhuvudtaget till att det finns en särskild konvention för rättigheter åt
personer med funktionsnedsättningar. Jag har fastnat för tre frågor som jag
tror är lämpliga:
·
Ändra behovsbedömningarna
·
Höja Timschablonen
·
Förstatliga assistansreformen
Att ändra behovsbedömningarna så att alla behov räknas
är helt centralt. Här ingår givetvis att tvåårsomprövningarna inte får
återupptas innan behovsbedömningarna gjorts om enligt kriterierna för personlig
assistans i Funktionsrättskonventionen.
När det gäller schablonersättningen tycker jag det är
ett måttligt och helt rimligt krav att schablonen höjs enligt ett index som
följer löneökningarna.
Förstatliga assistansreformen är – självklart mycket
viktigt det också men det måste ske i rätt ordning. Här måste vi kräva att Assistansreformen
inte ska förstatligas innan behovsbedömningarna ändras.
Detta är krav som vi inte ska backa från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar