Ett mycket viktigt beslut om behovsbedömningar har tagits i Riksdagen

 Det känns lite som att slängas mellan hopp och förtvivlan nu. Dels har vi ett förfärligt krig som pågår i Europa och ingen vet hur länge det kommer hålla på eller om det kommer att dra in fler länder. På hemmaplan skyfflar regeringen tiotals miljarder kr i nya stödpaket för att motverka en begynnande ekonomisk kris och inflationen ökar. Pengarna rinner i väg på många olika saker som inte är kopplade till vare sig personlig assistans specifikt eller funkisfrågor i allmänhet. Och vi har återigen en löjligt låg höjning av timschablonen – 1,5 % för 2022.

Samtidigt händer det positiva saker kring den personliga assistansen. Känns som att vi befinner oss i en tvekamp där ena sidan drar åt helt fel håll medan andra sidan faktiskt drar rejält åt rätt håll. Vi har fått besked om att utredningen om huvudmannaskapet inte kommer att föreslå kommunalisering, Stärkt personlig ska genomföras och allra viktigast – det börjar nu röra på sig rejält vad gäller det mest fundamentala problemet – behovsbedömningarna.

Stärkt personlig assistans visst men de förslagen gör inget åt de verkligt grundläggande problemen. För några veckor sedan kom som jag skrivit om tidigare ett beslut från Riksdagens socialutskott om ett tilläggsdirektiv till utredningen om statligt huvudmannaskap för personlig assistans– direktivet handlar om att utreda nya behovsbedömningar där samtliga delmoment ska räknas.

I torsdags togs ett steg till när riksdagen tog följande beslut (kopierat från Assistanskoll.se)

En riksdagsmajoritet bestående av C, L, KD, V, SD och MP röstade idag för att huvudmannaskapsutredningen bör få ett tilläggsdirektiv om att utarbeta lagförslag som gör att samtliga hjälpmoment för alla grundläggande behov ska ge rätt till personlig assistans.

Det är ett mycket viktigt beslut. Det hjälper ingen person i närtid men nu finns det faktiskt en riksdagsmajoritet för att i grunden göra om behovsbedömningarna. Här vill jag ge Pia Steensland ett stort tack för allt arbete Pia lagt ner.

Vi noterar att bara 2 partier – Socialdemokraterna och Moderaterna INTE röstade ja. Givetvis blir man mycket besviken på hur S och M hanterar detta men jag är samtidigt inte minsta överraskad. Sveriges 2 största partier har flera gånger agerat som riksdagens största bromsklossar. Att de skulle göra ”gemensam sak” här är faktiskt helt väntat. Historiskt har den huvudsakliga konfliktlinjen mellan S och M sett ut ungefär så här:

S – vi vill ha höga skatter för att finansiera en omfattande generell välfärdsstat. Bara det allmänna kan garantera välfärd åt hela befolkningen.

M: Skatterna är för höga, välfärdsstaten kan inte fixa allt. De höga skatterna trycker tillbaka individens frihet. Lägre skatter och mer individuellt ansvar krävs för att Sveriges ekonomi ska fungera.

Vad gäller den personliga assistansen går S och M snarast ”hand i hand” när det gäller att motverka förbättringar som verkligen gör skillnad. De ideologiska utgångspunkterna skiljer sig åt men för oss blir resultatet samma sak – åtgärder för att återigen ge oss en fungerande assistansreform lyser med sin frånvaro. Att jag ständigt tjatar om att en hållbar assistansreform måste ha stöd av både S och M beror bland annat på följande:

Socialdemokraterna och Moderaterna anses vara de s.k. statsbärande partierna. Det innebär bland annat att det förutsätts att statsministern antingen är Socialdemokrat eller Moderat.

I en assistansreform som fungerar ska vi inte behöva vara oroliga för om den som bor i Sagerska huset är sosse eller moderat.

Att det faktiskt finns en majoritet i Riksdagen för ändrade behovsbedömningar ger en ny ”dynamik” i assistansdebatten som vare sig S eller M bara kan ignorera. Inför den kommande valrörelsen kommer det därför bli mycket lättare för oss att verkligen sätta press på Magdalena Andersson och Ulf Kristersson. De kan inte ignorera en riksdagsmajoritet hur länge som helst.

 

Mycket viktigt att komma ihåg – beslutet i riksdagen tvingar inte regeringen att agera skyndsamt. Inom Regeringsformens och Riksdagsordningens ramar kan den dra ut på beslutet mycket lång tid. Inom två år (suck) måste regeringen dock återrapportera till riksdagen.

 

Utgå alltså inte ifrån att regeringen inom kort håller pressträff och Lena Hallengren meddelar att Lars Lööw fått ett tilläggs direktiv om att även utreda ändrade behovsbedömningar. Och fortfarande gäller självklart också att inget förstatligande får ske innan behovsbedömningarna ändras. Och om omprövningarna återupptas måste det vara 100 % klart, utan möjlighet till kryphål - att samma bedömningskriterier gäller vid såväl nyansökningar som omprövningar.

 

Läget i omvärlden och dess konsekvenser. Det är aldrig bra att försöka ljuga för sig själv. Jag är uppriktigt orolig för att vi, oavsett vem som är statsminister kommer vara mycket lågt prioriterade kommande mandatperiod.

* Assistanskoll har frågat hur de olika riksdagspartierna motiverar sina ställningstagande. Och då blir det intressant att granska hur S och M motiverar att de inte röstat ja till något som är en självklarhet:

 

Socialdemokraterna

Säger inte kategoriskt nej men anser att frågan inte hör hemma i den aktuella utredningen om statligt huvudmannaskap. Istället ska ändrade behovsbedömningar avgöras i en ny utredning som bara fokuserar på ändrade behovsbedömningar.

Svaret innehåller också en lång utläggning om andra saker. Låt oss kalla det ”politikersvar”.

Moderaterna

Resonerar på liknande sätt. Utredningen ska enbart fokusera på huvudmannaskapet. Det här tycker jag också är ett politikersvar:

”Om andra utredningar krävs får detta hanteras i särskild ordning av regeringen med ett helt nytt utredningsuppdrag. Det är regeringens ansvar att tillsätta utredningar. Precis som gällande andning och sondmatning anser vi t.ex. att det är helt grundläggande att den med assistans ska få hjälp med andra behov.

 

Min slutsats

I båda partierna känner jag verkligen att frågan är obekväm. Vare sig sossar eller moderater vill ta tag i den. Varför? Både partierna saknar en genuin vilja att åtgärda problemen.

 Riksdagspartiernas ståndpunker om ändrade behovsbedömninggar

Bild: Debattpanel i  Jönköping om personlig assistans 25 februari 2019. Jag sitter tvåa från vänster.