Högre inflation äter upp höjningar i sjuk och aktivitetsersättningen

 – Om du lever på sjuk- och aktivitetsersättning och får 500 kronor i försämrad köpkraft per månad kan det radera ut hela din marginal

Arturo Arques – privatekonom Swedbank

Kriget i Ukraina har nu hållit på en månad och något slut är inte i sikte. Kriget har allvarliga effekter på global nivå. Indirekt berörs större delen av världen i form av högre inflation, livsmedelsbrist med mera. Även vi drabbas – framförallt av inflation och även här är samhällets fattigaste invånare mest utsatta – hit hör många med sjuk och aktivitetsersättning

Regeringen gjorde ju ändå stora satsningar på sjuk och aktivitetsersättningen samt bostadstillägget inför 2022. Större delen av funkisskatten togs också bort. Tyvärr visade det sig snabbt att utfallet inte alls blev så bra som vi i funktionsrättsrörelsen först trodde. I LSS verksamheter får inga avgifter tas ut men det gäller inte hjälpinsatser beviljade genom Socialtjänstlagen (SoL). För personer med sjuk eller aktivitetsersättning beviljade hjälp enligt SoL höjdes en rad avgifter som åt upp stora delar av inkomstförbättringarna. Inte ens personer i behov av t.ex. god man undkom. Jag trodde faktiskt i all min enfald att hjälp av god man från samhället var avgiftsfri…

Nu har kriget kommit och alla dess sidoeffekter som drabbar även Sverige och innebär ännu mer stryk för personer med sjuk eller aktivitetsersättning.

Heja Olika har uppmärksammat detta och skriver i en artikel bland annat följande:

 

Personer med sjuk- och aktivitetsersättning på garantinivå har redan slimmade budgetar där nästan alla inkomster går till nödvändiga levnadskostnader.

Swedbank räknar nu med ett huvudscenario där 2022 års inflation landar på 4,5 procent. För en person med sjuk- eller aktivitetsersättning innebär det en försämrad köpkraft med 380 kronor per månad.

Ett alternativt scenario bygger på 6 procent inflation, och köpkraften minskar då med 500 kronor per månad.

– Många andra grupper har kunnat bygga upp goda marginaler under många år med ökande löner, lägre skatter och låga räntor. Men det gäller inte alla. De som alltid har tvingats leva med små marginaler, till exempel de som har sjuk- och aktivitetsersättning, garantipension eller är arbetslösa eller studerar är en stor grupp.

När detta läggs på visar det sig att höjda avgifter + inflationen ätit upp allt eller nästan alla inkomstförstärkningar – ekonomiskt är berörda personer med SoL insatser tillbaka på ruta 1. Vi har redan sett att kriget lett och kommer leda till en rad utgiftsökningar för staten. Vi har alla satsningar på försvaret och redan två paket för att linda extremt höga priser på el och drivmedel. Stödpaketen för elkostnader och drivmedel är hittills 20 miljarder kr och fler kommer att komma med så gott som 100 % säkerhet.

Det som skaver för mig här är inte räddningspaketen i sig (jag tycker själv elen och drivmedelspriserna är extremt höga som i sin tur gör allt annat dyrare med) – det är tystnaden kring hur detta drabbar de med allra minst marginaler. För det är inte bara bensin-diesel och el som blir dyrare – som sagt, inte minst livsmedel. Jag har hittills inte hört ett ljud från Rosenbad eller Riksdagen om hur personer med sjuk, aktivitetsersättning, långtidssjuka, pensionärer m.fl. ska kompenseras av inflationen. T.om Vänsterpartiet har ju slagit sig ihop med högeroppositionen för att kraftigt sänka skatten på drivmedel utan att prata om de nämnda grupperna. VP och högeroppositionens förslag skulle som om det genomförs kosta åtminstone 25 miljarder kr om jag minns rätt.

Ska man belysa detta med ett s.k. funktionsmaktsperspektiv är det bara och konstatera att hade vi varit en grupp som ansetts viktig för partierna inför valet hade vi redan sett stödpaket och säkerligen utspel om ännu fler stödpaket. Men partierna är tysta. Trots positiva besked från riksdagen vår personliga assistans finns det också mycket som pekar åt fel håll.

Kriget med alla dess sidoeffekter -försvarssatsningarna inflation med mera kommer kosta enorma summor och vi riskerar att hamna mycket långt ner i prioriteringslistan oavsett om statsministern heter Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson. Jag vägrar dock och sitta tyst och stoiskt konstatera – aj då, nu vill de visst spara några miljarder kr till på oss. Tillsammans är vi dock starka. Vi ska aldrig acceptera att vi blir ignorerade p.g.a. kriget och dess följder. Och det handlar inte bara om den personliga assistansen – det handlar om alla samhällets stöd och hjälpinsatser.

Jag kommer aldrig sluta påpeka att även med personlig assistans har vi aldrig ett självbestämt liv om vi är utfattiga, inte blir beviljade bostadsanpassningar, hjälpmedel, färdtjänst etcetera.

* Funktionsrättsforskaren Barbro Lewin har intervjuats av Assistanskoll om den långsiktiga nedmonteringen av assistansreformen, avsaknad av vilja i kommunerna och hur man får igång en politisk vilja att återförverkliga assistansreformens intentioner.

 När det gäller kommunernas ovilja ska jag kommentera läget utifrån egna erfarenheter av kommunernas motvilja att förverkliga LSS riktiga intentioner. För några månader sedan skrev Barbro en debattartikel i DN med budskapet att det egentligen inte krävs några stora lagändringar – det är tolkningen och tillämpningen som behöver ändras. Ja, inställningen till hela syftet med lagen.

Efter möten med höga tjänstepersoner i Jönköpings kommun konstaterar jag att Barbro troligen (tyvärr) har fel- det räcker inte med mindre lagändringar. När jag som representant för STIL med kollegor haft möten var följande saker mycket tydliga (det har varit som att ”köra in huvudet i väggen” vid diskussionerna – vi kom ingenstans vilka argument vi än använde):

·   Rättighetslagen LSS för dem är inte vad som står skrivet i lagen. Lagen för tjänstepersonerna/kommunen är domstolspraxis – d v s den praxis som växt fram efter restriktiva domar

·  Höga ambitioner i förarbetena är också helt sekundära.

·  Funktionsrättskonventionen är totalt ointressant i tillämpningen. Konventionen är helt underordnad lagen/praxis.

Utifrån detta drar jag slutsatsen att Jönköpings kommun inte kommer att ändra tillämpningen på en enda punkt utan omfattande lagändringar – ny lag. Detta är kommunen som 2018 blev utsedd till landets bästa LSS kommun.

Däremot saknas det inte politisk vilja att faktiskt göra förbättringar. Min hemkommun har emellertid hamnat i situationen att demokratiskt valda politiker är positiva till förbättringar men tjänstemännen som inte är demokratiskt valda säger blankt nej. Varför? Vi får inte bryta mot praxis…

Barrbo Lewin - intentionerna följs inte