Rop på hjälp – Timschablonen måste höjas!

 Kriget i Ukraina fortsätter med oförminskad styrka och brutalitet. Vi vet inte hur situationen i världen är när det är dags för valrörelse. Vi måste ändå utgå från att det blir en normal valrörelse och jobba utifrån det. Jag har tidigare listat tre frågor som jag tycker ska prioriteras – behovsbedömningar, schablonersättningen och statligt huvudmannaskap. Här ska jag enbart fokusera på schablonersättningen.

Jag har många gånger påtalat hur viktigt det är att timschablonen höjs och med tanke på utvecklingen är det viktigare än någonsin nu. Av anledning/anledningar jag inte riktigt förstår har denna fråga fått alldeles för lite uppmärksamhet. Verkligheten är ju följande:

För att vår frihetsreform ska fungera räcker det inte bara med att det finns en lag som FK tillämpar enligt intentionerna. Det krävs också att det finns personer som vill jobba som assistenter. Ibland får jag känslan att många utgår att finns det bara en fungerande lag så finns det personliga assistenter att välja och vraka bland. Så är det verkligen inte. Våra assistenter vill som alla andra löntagare bra löner och arbetsvillkor och då måste det finnas ekonomiskt utrymme för det också. Det gör det inte om vi inte ens får utrymme att täcka assistenternas löneökningar! Det här blogginlägget är därför ett rop på hjälp. Situationen är på väg att bli akut.

Kriget påverkar även Sverige på en rad olika sätt. Det råder bred enighet i riksdagen att försvarets anslag ska öka kraftigt, ca 40 miljarder kr from till 20125 = 2 % av BNP. Vi har redan haft höga energi och elpriser en tid vilket regeringen redan lanserat 2 stödpaket för – nota 20 miljarder kr. Och fler lär komma.

Allra allvarligast för oss är att inflationen håller på att ta fart. Allting blir dyrare, vi får mindre för pengarna vilket slår stenhårt med personer med låga inkomster dit vi assistansanvändare ofta hör. Än värre vad gäller själva assistansen är att inflationen driver upp löntagarnas krav på löneökningar som av naturliga skäl vill ha kompensation för prisökningarna. SVT-s ekonomi reporter Kristina Lagerström:

Nu ligger inflationen på höga 3,4 procent, även om man räknar bort energipriserna. Inflationen i februari mättes den 7-25 februari. Prishöjningarna i spåren av kriget hann alltså inte komma med. De kommer i stället visa sig nästa gång det kommer statistik, alltså i mitten av april. Som det ser ut nu med krig och sanktioner är det inte sannolikt att bensin- och dieselpriserna totalt sett faller de närmaste månaderna heller.

Och för den som har möjlighet att förhandla upp sin lön kan det vara läge för det – löneökningarna har trots allt varit för låga ett antal år nu. Och då menar jag inte i första hand för plånbokens bästa, utan faktiskt för hela ekonomins bästa.

SVT kommenterar inflationen

I denna verklighet sitter vi fast med en löjligt hög schablonhöjning på 1,5 %. Och vi har inte någon som helst möjlighet att påverka den – regeringen har ju bestämt att schablonhöjningen ska ligga där. Inte bara fjolåret och i år - några höjningar framöver är inte planerade heller.

I klartext, våra möjligheter att betala våra personliga assistenter bra löner har urholkats i många år, nu riskerar dem att raseras helt om inget görs. För utan assistenter – ingen assistansreform mer än på papperet. Detta även om vi tilldelas alla timmar vi behöver.

Alla assistenter försvinner inte över en natt så klart men konsekvenserna blir mycket allvarliga redan innan det. För i desperation att få behålla våra assistenter kommer vi dra ner på annat som finansieras med schablonpengarna – vi kommer inte att kunna göra det vi vill utan att betala själva. Många skulle inte ens få råd att äta dagens lunch ibland. Dessutom kommer det att gynna oseriös verksamhet.

Utgångsläget för ändrad politik är inte det bästa. Det är de två s.k. statsbärande partierna Socialdemokraterna och Moderaterna måste vara med på tåget- antingen heter statsministern efter valet fortsättningsvis Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson. Det är mycket sorligt men inte alls oväntat att S och M var de enda riksdagspartierna som inte röstade ja till socialutskottets tilläggsdirektiv om nya behovsbedömningar. Att båda partierna har en låt oss mycket diplomatiskt kalla det ”konservativ syn på finansiering av personlig assistans” är följaktligen helt väntat.

Socialdemokraterna med Magdalena Andersson i spetsen är dels ansvariga för regleringsbrevet 2015 med välkända följder och en med (undantaget år 2020) kronisk underfinansiering genom otillräckliga höjningar av timschablonen. Förutom 2020 har vi inte fått täckning för assistenternas löneökningar en enda gång. I år alltså - återigen  pinsamma 1,5 %

I sin regeringsförklaring sa ju Magdalena Andersson att assistansen skulle stärkas. Låter ju bra men någon närmare beskrivning av var ambitionsnivån låg fick vi inte. Klart verkar ändå att Stärkt personlig assistans ska genomföras och ett antal miljarder kr ska tillföras. Med den andra lagrådsremissen som kommer att handla om egenvård handlar summan rimligen om 5 till 6 miljarder kr årligen. Detta kommer regeringen troligen att marknadsföra som ”en jättesatsning på personlig assistans” som visar att regeringen menar ”allvar med att återupprätta assistansreformens intentioner”. Inga småsummor visst men gör ingenting åt problemet med uppstyckningen av behovsbedömningarna eller underfinansierad schablonersättning.

Om nu S vinner valet fortsätter Mikael Damberg som finansminister och jag är helt övertygad om att statsminister Andersson fortfarande har och fortsättningsvis kommer ha mycket stort inflytande över vad som händer i finansdepartementet. Sannolikheten att S plötsligt gör en helomvändning och på eget initiativ gör stora höjningar är mikroskopiskt liten.

 

Så har vi Moderaterna. Om Socialdemokraternas motvilja att tillföra resurser handlar om att de hellre gör stora satsningar på välfärdsreformer och skepsis mot offentligt finansierad välfärd i privat regi så handlar M-s motvilja om att det ligger i partiets DNA att vilja hålla nere statens utgifter i välfärdssektorn som hellre vill se skattesänkningar. Därmed inte sagt att vissa saker inte får kosta pengar men välfärden är definitivt inte prioritet 1.

Ulf Kristersson har aldrig gjort så skandalösa uttalanden som Magdalena Andersson gjorde 2015 men har samtidigt så vitt jag kan minnas inte uttalat sig om personlig assistans överhuvudtaget - inte Elisabeth Svantesson heller vilket inte ger något högt betyg från mig. Hans parti har i närtid förespråkat eller sagt bland annat följande:

*Man har lika låg schablonhöjning som Socialdemokraterna, d v s 1,5 %. Inte bara i år, utan även föregående år

* Röstade inte ja till tilläggsdirektivet om att utreda nya behovsbedömningar.

* Vid en pressträff 2 mars var Ulf Kristersson mycket tydlig med prioritet nummer 1 kommande år är att höja statens utgifter för försvarsmakten till 2 % av BNP fram till 2025. Allt annat måste prioriteras ner.

Ingen pardon här inte. ”Positivt” i eländet för oss är kanske ändå att han – faktiskt är uppriktig vad som gäller. Vi vet nu vad vi har att vänta oss och jobba mot.

Det finns definitivt Moderater som tycker assistansreformen är viktig och jag litar fullt ut på Pia Steensland och Bengt Eliasson har en stor och mycket genuin vilja att göra stora förbättringar. Någon draghjälp att komma framåt från högsta ledningen i Moderaterna kan vi däremot inte vänta att Pia och Bengts efterträdare (om nu Liberalerna håller sig över 4 %) kommer att få.

Ja, kriget medför konsekvenser för alla. Det leder till diverse utgiftsökningar för staten men vi ska inte bara sitta stilla i båten, hålla tyst och acceptera att vi blir helt bortprioriterade och att vi inte ens får möjlighet att finansiera assistenternas löner när inflationen ökar.

Vi måste kräva högre schablon, punkt! Oavsett vem som är statsminister. Här gäller det även att ”gorma på rätt sätt”, de v s beskriva vad vi kräver. Vi måste kunna enas om att driva det måttfulla kravet att schablonhöjningen alltid följer löneökningarna i avtalen. Det är sannerligen inte mycket begärt. 

Riksdagspartierna budgeterar personlig assistans