Region Örebro har infört avgifter på samtliga hjälpmedel

Först för ovanlighetens skull något som går i positiv riktning.

Liberalerna och Centern lämnat den proposition som ska leda till att andning och sondmatning bedöms i sin helhet.

Kort kommentar:

Givetvis ett steg i rätt riktning och oerhört glädjande för de personer som berörs. Som helhet är det emellertid långt kvar innan assistansreformens intentioner återupprättats. Bland annat ska vi inte och kommer aldrig och acceptera att vissa grundläggande behov bedöms i sin helhet och andra inte. Propositionen gör dessutom ingenting för att åtgärd de grundläggande problemen som tidigare domar 2009, 2012, 2015, 2017 samt 2019 (”sminkningsdomen”)

Åtminstone på sikt ska de grundläggande behoven bort helt och hållet då det saknas stöd för begreppet i Funktionsrättskonventionen.

Proposition om andning och sondmatning är klar

Nu till blogginläggets huvudämne som är allt annat än positivt.

Vi upplever det som en ny skatt. En speciell landstingsskatt för de som fått ett hjälpmedel

Christer Johansson Ordförande DHR Örebro

DHR har meddelat att Region Örebro vid årsskiftet blev den första Regionen(Landstinget) som inför abonnemangsavgifter på samtliga hjälpmedel utom rullatorer.

2015 om jag minns rätt (är något osäkert på årtalet) ville Landstinget i Stockholm införa en avgift på ungefär 1000 kr/år men det avsåg enbart el-hjälpmedel. Efter stora protester drog Landstinget tillbaka förslaget. DHR rapporterar att i Örebro hjälpte inte protesterna trots att åtgärden omfattar många fler hjälpmedel. Abonnemangsavgiften i Örebro dock är lägre, 65 kr/månad totalt 780 kr/år, oavsett antalet hjälpmedel Till det tillkommer dock bland annat ”startavgifter” på 500 kr för bland annat el-rullstolar. Barn omfattas inte av de nya reglerna.

Man kan tycka att 780 kr/år inte är någon större summa men här handlar det om principer. För om en Region väl börjat är sannolikheten så gott som 100 % att:

1)     Fler regioner, i slutändan samtliga kommer att följa efter

2)     Avgifterna kommer att successivt höjas.

Dessutom frångår vi alltmer en viktig princip som länge gällde i svensk funktionsrättspolitik – vi ska inte ha merkostnader p.g.a. funktionsvariationerna

Avgifterna drabbar personer som dels är helt beroende av hjälpmedlen, oftast på livstid och som i de flesta fall redan har mycket små ekonomiska resurser. Med en modern Pandoraask öppnad riskerar detta att leda till att tillgången till hjälpmedel blir en klassfråga som jag ur rättvisesynpunkt aldrig kan acceptera.

Kort summering av betydelsen av att vi har tillgång till så bra hjälpmedel som möjligt.

Även med personlig assistans, ett fullt tillgängligt samhälle med mera fixat är vi ändå helt beroende av att vi får bra hjälpmedel. Allt går ihop. Detta gäller självfallet även alla personer som inte behöver assistans eller annan LSS insats men där funktionsnedsättningen/funktionsvariationen orsakar så stora problem att hen behöver olika hjälpmedel i det dagliga livet.

Tittar vi på tilldelningen av hjälpmedel i landet påskyndar ”Örebroreformen” en utveckling som redan går åt helt fel håll. Redan innan Örebro blev ”pionjärer” på ett mindre smickrande sätt har man fått ta del av rapporter, nu senast i DHR-s Funktionshinderpolitik som visar ett lapptäcke med stora skillnader i de olika Regionerna vad gäller serviceavgifter, utprovningsavgifter och tillgång. Något förenklat – ju fattigare Region desto sämre tillgång och mer avgifter. Det är givetvis ingen raketforskning att det finns ett sådant samband som de facto leder till ojämn/orättvis tillgång till hjälpmedel.

Avgifter för hjälpmedel i Region Örebro

Utvecklingen blir ännu allvarligare om vi tittar ett antal år framåt i tiden eftersom följande sker lite ”bakom kulisserna” för vi som berörs:

Det pågår en mycket snabb utveckling med nya hjälpmedel, inte minst i AI sektorn (Artificiell intelligens). Potentiellt kan det innebära enorma förbättringar i livskvalité men den nya tekniken är givetvis dyr. En demokratisk tillgång till den nya tekniken betyder därför att samhället måste skjuta till resurser och där jag är 100 % säker på att det är nödvändigt att staten tar ett mycket större ansvar än idag.

Här har vi ett delansvar själva, det räcker inte med att protestera, här gäller det att komma med lösningar också. T.ex. argument varför staten måste ta ett större ansvar. Jag vet att många Regioner har dålig ekonomi - det går inte att blunda för och det är här statens roll kommer in:

Rätten till hjälpmedel är garanterad i Funktionsrättskonventionen och det är också glasklart att staten, d v s ytterst Riksdagen och Stefan Löven har det slutliga ansvaret för att garantera att hela konventionen efterlevs. När Stefan Löven tillträdde som statsminister meddelade han att han ville att staten skulle ta ett större ansvar. En utredning tillsattes där förslagen pekade i den riktningen och inskränkte rätten för Regionerna att ta ut olika avgifter. Sedan dess har egentligen ingenting hänt än att många Regioner och kommuner infört mer och mer avgifter… Detta i sig är brott mot principen att uppnådda rättigheter inte får försämras…

Ett annat problem här är de krångliga reglerna kring upphandlingar som är på tok för tröga när utvecklingen går så fort. För er som läst tidigare inlägg i min blogg som handlat om hjälpmedel vet att jag anser är Regionerna och ytterst arbetsterapeuterna som i sin tur binds upp av upphandlingarna har alldeles för mycket makt vilka hjälpmedel vi kan få. 

Jag vill inte göra arbetsterapeuterna arbetslösa men vår egen och vid behov ställföreträdares egenmakt över vilka hjälpmedel vi vill ha måste öka markant. Själv är jag f.t. inte alls nöjd med rullstolen jag använder i hemmet men får hålla till godo med det som Regionen upphandlat… Så vill jag inte ha det. Och nej – jag tror inte samhällets nota ökat om vi fick markant större inflytande över vilka hjälpmedel vi vill ha. 

Samma princip gäller här som för personlig assistans och andra hjälp/serviceinsatser - vin vill inta mer hjälp än det vi anser är nödvändigt.

Staten måste ta ett större ansvar - tillsätt en kommission

Bild: Tompa i min permobil som jag faktiskt är mycket nöjd med och Region Jönköping har mycket lite egenavgifter så den biten fungerar bra. Bilden är tagen vid naturreservatet Dumme Mosse utanför Jönköping som också har mycket bra tillgänglighet.