Coronaviruset har försatt samhället i ett undantagstillstånd

För hundra år sedan (1918-1920) drabbades världen av en förfärlig pandemi, kallad spanska sjukan som beräknas ha krävt upp till 100 miljoner dödsoffer. Än idag vet inte forskarna exakt varför denna influensa var så dödlig? Många tror att en kraftigt bidragande orsak var att immunförsvaret hos stora delar av världens befolkning var kraftigt försvagat efter fyra års världskrig.

Jmf: hela första världskriget 1914-1918 krävde ungefär 16 miljoner dödsoffer.

Dagens pandemi, orsakad av ett Coronavirus med sjukdomsbenämningen Covid-19 är, tack och lov långt ifrån lika dödlig som spanska sjukan. Den är ändå tillräckligt allvarlig för att orsaka många dödsoffer (hittills drygt 7000 i hela världen) och för flerdubbelt fler orsaka så allvarliga symptom att hen behöver sjukhusvård. Utan några som helst kunskaper om hur man bäst bekämpar pandemier är jag förvånad över att symptomen varierar så mycket beroende på vem som smittas. De allra flesta, får trots allt lindriga symptom, medan några i värsta fall mister livet.

Till skillnad från Spanska sjukan som slog hårdast mot yngre personer är det uppenbart att de i särklass mest utsatta grupperna är gamla och personer med olika bakgrundssjukdomar. I riskgrupperna finns många med personlig assistans. Jag tillhör själv riskgrupperna eftersom jag har lätt att dra på mig infektioner. För egen del tillbringar jag nu den mesta tiden inomhus. Alla STIL-s aktiviteter är tills vidare inställda och Funktionsrätt Jönköpings län har vi skjutit upp vårt årsmöte till slutet av maj. Det är i dagsläget mycket osäkert om det blir STIL dagar i mitten av maj.

En sak jag tycker vi måste prata mer om är det faktum att pandemin på olika sätt begränsar självbestämmandet, det får om det är absolut nödvändigt helt enkelt prioriteras ner så länge pandemin varar. På FUb-s Facebook sida har jag sett att det dykt upp en diskussion i rimligheten när det införts starka restriktioner för besök i gruppbostäder, totalt besöksförbud känns dock som en väl saftig åtgärd så länge besökaren inte har några symptom. Jag ser det så här:

Vi befinner oss i något som liknar undantagstillstånd vilket ger staten stora maktbefogenheter. Enkelt uttryckt - jaget får helt enkelt stå tillbaka för ”laget”, d v s hela Sveriges befolkning. När restauranger och affärer stänger, alla möjliga evenemang ställs in etcetera påverkar det allas självbestämmande. Bedömer kommunerna att restriktioner för besök i gruppbostäder är nödvändiga ja, då får vi finna oss i det, tyvärr. Om det verkligen var nödvändigt får vi utvärdera sen.

Själv har jag börjat ställa mig in i (bortsett från att jag själv blir allvarligt sjuk själv) vad som kan bli värsta konsekvensen vad gäller självbestämmandet under månaderna som kommer? Kommunerna har alltid det yttersta ansvaret för den personliga assistansen men vad händer om assistanspoolen i hemkommunen också upphör att fungera? Igår pratade jag med kommunen om detta och fick svaret att sämsta tänkbara utfall, sista lösningen är att jag temporärt får flytta in i ett serviceboende med tillägget att kommunen verkligen hoppades att det inte behöver gå så långt för någon. Det skulle temporärt innebära enorma försämringar i självbestämmandet men vad skulle jag ha för val, vad jag än tycker om det?

I krönikan för Assistanskoll ska jag skriva mer om kommunernas yttersta ansvar.

* Senaste veckan har Regeringen och Riksbanken lanserat olika krispaket som är värda åtminstone 800 miljarder kr och mer krispaket lär följa. Jag säger inte att detta är fel. Tvärtom är det absolut nödvändigt att staten öser ut i princip obegränsat med pengar för att hindra samhällsekonomin från att kollapsa. Och jag hoppas innerligen att både Regeringen och Riksbanken har svenska folkets fulla stöd för de åtgärder som vidtas vad gäller ekonomin.

Likväl känns det inte bra när man ser hur regeringen utan några som helst diskussioner trollar fram hundratals och åter hundratals miljarder kr samtidigt som vi funkisar hela tiden får höra att vi kostar för mycket, inte minst om vi har personlig assistans… Det säger tyvärr rätt mycket om var vi statusmässigt befinner oss i samhällspyramiden…