Mer om statsbudgeten – att ta från de utsatta och fattiga och ge till de rika…

Det skattesystem som byggdes upp efter andra världskriget har drag som säkert tilltalat den antagligen fiktive Robin Hood som enligt legenden levde i Sherwoodskogen utanför Nottingham som med sitt muntra gäng stal från de rika och gav till de fattiga. Desto tjockare plånbok desto mer betalar du i inkomstskatt, s.k. progressiv beskattning. Pengar som sedan via en omfattande välfärdsstat omfördelas till mindre bemedlade som betalar mindre andel av sin inkomst i skatt. Motsatsen till progressiv beskattning är regressiv beskattning vilket innebär att skattebördan som andel av inkomsten ökar ju lägre inkomsten är.

Hela partikvartetten som står bakom budgeten har säkert som jag själv sett ett antal filmer om Robin Hood och tittar varje jul på Disney versionen som en del i Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. Om de uppskattar Robins kamp mot sheriffen i Nottingham och den elake kungens utsugning av de fattiga så märks det inte mycket av det i statsbudgeten, inte om berörda personer inte kan jobba och/ eller behöver personlig assistans.

Sveriges Socialdemokratiska Arbetare parti grundades 1889 med målet att införa demokrati och bekämpa ekonomiska orättvisor. Sedan 1932 har Sveriges statsminister varit socialdemokrat totalt 70 år, det är troligen det mest framgångsrika partiet som någonsin funnits i en demokrati. Ser man till partiets politik på senare år har emellertid ambitionerna att minska ekonomiska skillnader blivit allt mer halvhjärtade. Och i den här budgeten märks det mer än någonsin. För den här regeringen (där S visserligen är beroende av stödpartier till höger men ändå det överlägset största parti) ignorerar inte bara assistansen, föraktet mot sjukpensionärer (vilket inkluderar många i vår grupp) blir övertydligt i Finansdepartementets skrivelser. Det framgår bland annat i det här obehagliga stycket som jag nämnde i föregående blogginlägg:

För att upprätt­hålla drivkraften till arbete, och pensions­systemets legitimitet, är det dock viktigt att det alltid ska löna sig att arbeta. Pensionen för den som har arbetat ett helt arbetsliv bör därför vara betydligt högre än nivån för grundskyddet. För att upprätthålla det s.k. respektavståndet mellan dem som arbetat och dem som inte har gjort det behöver även den allmänna inkomstgrundade pensionen förstärkas.

Att regeringen/finansdepartementet inte har några ambitioner att på allvar höja levnadsstandarden för de som inte kan jobba är övertydligt. Tvärtom ska funkisar och sjukpensionärer vara "tacksamma" över att få någon ekonomisk hjälp överhuvudtaget och visa ”respekt” för de rika och framgångsrika.

Betalar personer med sjukpension/sjukersättning och därmed många funkisar en regressiv inkomstskatt? Svaret är ja! Räknat som andel av inkomsten betalar denna grupp betydligt mer i inkomstskatt än en genomsnittlig löntagare och numer även ålderspensionärer. I praktiken innebär det en omvänd Robin Hood politik och straffbeskattning av ”inte arbetsföra individer”. Magdalena Andersson - var finns rättvisan i det? Eller är det den politik som numer gäller ”partiet som kämpar för utsatta grupper”? Straffa de ”improduktiva” och fattiga. Även slopad värnskatt utan satsningar på t.ex. assistansen anser jag är omvänd Robin Hood politik-ta från de utsatta och ge till välbärgade.

Hade det fungerat bättre för oss med Ulf Kristersson som statsminister? Det är ett ämne för ett separat blogginlägg. men jag försäkrar, jag har inget stort förtroende för Moderaterna vad gäller funkispolitik och det var sannerligen inte guld och gröna skogar under alliansregeringen heller. Emellertid, det spelar ingen roll för mig i den här budgeten. Sedan 2014 är Stefan Löven statsminister och han och ingen annan har det yttersta ansvaret för att styra landet – därmed är han med sina ministrar också ansvariga för den offensiv som S-MP regeringen med varierande intensitet bedrivit mot assistansreformen sedan 2014 och som med allt större energi även riktas mot sjukskrivna.

* Liberalerna då, vad ska man säga om dem? Ja, inte har de stärkt sina aktier precis senaste veckan… Det är ingen hemlighet sedan tidigare att de ogillar värnskatten men när det blir övertydligt att det är viktigare att ta bort värnskatten än rädda assistansen, viktigare än att se till att även personer med sjukpension får höjt bostadsbidrag/bostadstillägg kan det bara sammanfattas med några få ord – provocerande prioriteringar. Det är ett brott mot allt de säger sig stå för vad gäller funkispolitik och det är ett brott mot den socialliberala grund som partiet sägs bygga på. Hur många av alla som är beviljade personlig assistans, annan LSS insats etcetera har nytta av slopad värnskatt? Ja, inte är det många promille…

Jag har kikat på Liberalernas Facebook sida: Angående budgeten står mycket om den slopade värnskatten, bättre företagsklimat men LSS för en tynande tillvaro. Har ambitionsnivån sänkts till att andning och sondmatning ska vara grundläggande behov? 

Ingen liberal politiker har hittills uttalat sig varför slopad värnskatt är viktigare än återställd assistansreform. Någon floskel i stil med att "det måste löna sig att arbeta" godtar inte jag i alla fall.

Centern är inte mycket bättre men de har åtminstone inte haft lika hög profil som L i funkisfrågor. Det är ändå övertydligt att även hos Annie Lööf är det viktigare med sänkta arbetsgivare avgifter än återupprättad assistansreform.

Istället verkar fyrklöverns huvudprioritet vara omvänd Robin Hood politik – ta från de mest utsatta och fattiga och ge till de välbeställda. Nej, för mig handlar det inte om att alla ska ha exakt lika mycket, jag tror inte på att en socialistisk planekonomi är lösningen, Ingen socialistisk planekonomi har kunnat leverera det samlade välstånd och skatteunderlag som en välfärdsstat behöver. Däremot har det politiska förtrycket varit desto större.

Däremot viker jag mig inte en cm på att ett anständigt samhälle ska hela tiden jobba för att alla får del av välståndet, att även de som befinner sig långt ner i samhällspyramiden ska få det bättre. D v s få större del av det ökade välståndet. Detta, oavsett om berörda personer kan jobba eller inte. Och ingen ska bli utpekad som en samhällsbörda för att hen ”kostar pengar”. Kvartetten som står bakom budgeten håller tydligen inte med om detta…

* Nu tar jag ledigt från bloggandet två veckor för att lägga mer tid på planeringen inför ett seminarium om Funktionsrätts konventionen som STIL planerar att anordna i Jönköping 3 december.