Assistansen och LSS löper stor risk att komma bort helt i inrikes debatten under hösten

Ska vi se realistiskt på läget kan vi först konstatera att funkisfrågor i allmänhet, oavsett om det handlar om assistansen hela LSS eller andra mycket viktiga frågor som t.ex. tillgänglighet, ekonomi/sysselsättning och hälsa har svårt att få ett stort genomslag i media. Den stora uppmärksamheten för assistansen under valrörelsen berodde dels på vårt hårda opinionsarbete och dels det faktum att det var valrörelse. Inget parti med självbevarelsedrift hade råd med att framstå som fientligt inställd till en frihetsreform för en mindre grupp personer.

Sverige är ett av världens rikaste länder men utan tvekan finns det framöver stora utmaningar och problem som måste hanteras. De frågorna som under hösten och förmodligen långt efter det kommer få i särklass störst utrymme i samhällsdebatten blir med stor säkerhet:

·   Den allt grövre gängkriminaliteten

·   Kommunernas allt större ekonomiska problem

·   Integration

·   Ökade spänningar mellan storstäder och glesbygd

Utöver det har vi givetvis klimatfrågan som till stor del hänger samman med de ekonomiska frågorna. I allt detta, var kommer det finnas utrymme för personlig assistans, LSS och andra funkisfrågor i samhällsdebatten?

Många kommuner har hamnat i in negativ spiral med utflyttning som successivt minskar skatteunderlaget samtidigt som utgifterna ökar snabbt för äldreomsorg, andra sociala utgifter, integration med mera. Till det kommer en sannolik lågkonjunktur som minskar skatteintäkterna. Det krävs ingen djupare undersökning för att konstatera att tillförs inte kommunerna mycket stora resurser står de kommunala välfärdstjänsterna runt om i landet inför mycket stora besparingar. Det berör också stora delar av funktionshinderomsorgen. Det kommer inte spela någon roll vad det står i LSS, Socialtjänstlagen, Hälso och sjukvårdslagen (HSL) etcetera – osthyveln kommer att slå hårt mot allt.

Det blir inte lätt att lyfta fram våra frågor. Störst chans att lyckas tror jag vi har om vi inte begränsar oss till vår del. Vi måste lyfta fram att alltihop- assistansen, övriga LSS, färdtjänsten, bostadsanpassning etcetera är en helhet ihop med övrig kommunal välfärd. Eller mer konkret, funkar inte den generella välfärden i kommunerna är det 100 % säkert att hjälp och stöd till oss inte fungerar alls enligt lagens ambitioner heller. Vi måste givetvis också ständigt påpeka hur rikt land Sverige faktiskt är, vad vi har åtagit oss och naturligtvis fortsätta visa på konsekvenserna av en destruktiv besparingspolitik.

Anm: Angående troliga besparingar i kommunerna. Inom LSS tror jag att  de som drabbas först bli personer med kommunalt beviljad assistans, därefter de olika LSS boendena.

Att jag är benhård motståndare till kommunalisering av assistansreformen vet alla vid det här laget. Nu verkar det inte (tack och lov) finnas politiskt stöd för en kommunaliserad assistansreform men det går inte att poängtera för många gånger. Menar man allvar med att återupprätta assistansreformens intentioner är det minst sagt märkligt om någon förespråkar en kommunalisering – chansen att det skulle fungera när allt fler kommuner går på knäna är lika med noll procent. Faktum är att nu är det mer nödvändigt än någonsin att staten blir ensam huvudman för assistansen, det utesluter inte att kommunerna fortfarande bidrar som delfinansiärer.

Enligt ett reportage i Uppdrag granskning för någon vecka sedan har ungefär en tredjedel av kommunerna allvarliga ekonomiska problem. Varifrån ska pengarna komma som tillför kommunerna nödvändiga resurser för att undvika stora allmänna besparingar? Svaret på frågan för mig handlar för mig om vilja, ambitioner och prioriteringar.

Jag är involverad i Funktionsrättsrörelsen på flera sätt och funkisrörelsen ska ju vara partipolitisk neutral. Därför vill jag inte gå in för mycket i debatten om t.ex. jobbskatteavdragens inverkan på välfärden. Jag förstår mycket väl att det inte går att höja skatterna hur mycket som helst. Jag hävdar ändå bestämt här att när det är så uppenbart att kommunerna och många landsting behöver mer pengar är jag definitivt motståndare till att införa fler jobbskatteavdrag, de pengarna behövs i välfärden. Ja, jag är övertygad om att ta bort några av jobbskatteavdragen inte skadar Sveriges ekonomi.

Finns bara viljan är det inga problem att skaka fram väldigt många miljarder. Samtidigt som kommunerna blöder befinner vi oss i ett läge där staten f.t. inte har allvarliga ekonomiska problem. Tvärtom skryter finansminister Magdalena Andersson ”hur stark Sveriges ekonomi är, att ”regeringen har rekordstort reformutrymme”, d v s utrymme för utgiftsökningar. Statsskulden som andel av BNP är lägre än den varit på många decennier, mycket lägre än genomsnittet i EU-s medlemsländer. På kort sikt finns alltså gott om utrymme för att låna pengar utan att vi hamnar i samma situation som vi hade i mitten av 1990-talet. Att åtminstone temporärt ta bort utgiftstaket är ingen raketforskning heller.

 Det är inte många procent av alla miljarder som lätt kan ”frigöras” som behöver gå till assistansreformen för att säkra en långsiktig och säker finansiering efter behov. Det finns gott om resurser för både assistansen och övrig välfärd om politikerna bara bestämmer sig för att det är en mycket viktigare prioritering än att ta bort värnskatten eller lägga (budgeterat) minst 10 miljarder kr på en ny motortrafikled i södra Stor Stockholm. Exemplen på högst tveksamma prioriteringar kan göras mycket längre än så. Och då menar jag inte att som Magdalena Andersson ställa våra behov mot desperata flyktingar.

En långsiktig lösning på i synnerhet småkommunernas ekonomiska problem kräver emellertid mer än höjda statsbidrag från staten och att finansiera välfärden med lånade pengar är på sikt inte hållbart heller men den diskussionen får vi ta en annan gång.

Jonas Franksson - visst har Sverige råd med personlig assistans

I nästa blogginlägg ska jag kika granska lite orimligheten i att regeringen skyller alla problem på domstolarna. Enligt Funktionsrättskonventionen måste regeringen agera om tillämpningen inte lever upp till Funktionsrättskonventionens artiklar.