Vad säger egentligen 73 punktsprogrammet om assistansreformen och LSS?

Vi befinner oss egentligen på samma punkt nu som julen 2017. Vi som är beviljade statlig PA är genom stoppet på tvåårsomprövningar men situationen är fortfarande lika desperat för de som antingen förlorat hjälpen från FK, inte får hjälp/eller otillräcklig hjälp från hemkommunen eller får avslag vid nyansökningar. Systemet är i nästan stängt, 8 av 10 nyansökningar ger avslag från FK och tusentals personer beviljade PA är livrädda för Försäkringskassan. Emellertid angrips reformen även på andra sätt, t.ex. genom den usla höjningen av schablonen som gör det allt svårare att rekrytera och behålla våra personliga assistenter. På lokal nivå fortsätter det att vara ett lotteri hur mycket hjälp vi får från hemkommunen. Det gäller både de som söker personlig assistans och de som söker andra LSS insatser och någon ljusning är inte i sikte.

Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om varför Liberalerna har blivit så passiva i assistansfrågan. Ska inte gå djupare in på det här utan ska istället koncentrera mig på vad 73 punktsuppgörelsen faktiskt säger om assistansen och LSS.

Efter många turer kunde Stefan Löfven göra comeback som statsminister i januari. Socialdemokraterna regerar vidare ihop med Miljöpartiet och ett budgetsamarbete med Liberalerna och Centern. Den kvartett (jag räknar in L och C) som styr Moder Svea nu kom överens om ett 73 punktsprogram som ska genomföras fram till nästa riksdagsval 2022 (vi bortser här från möjligheten att samarbetet spricker och det blir extraval). Återupprättandet av assistansreformen finns i punkt 64. Fast – säger punkten verkligen att assistansreformen ska återupprättas enligt intentionerna? Låt oss titta lite närmare på det? Ordagrant står det följande i punkt 64:

7

Säkerställ att den personliga assistansen och assistansersättningen präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet. Alla som har rätt till stöd ska få det. Rätt till assistans för egenvård, inklusive andning och sondmatning, ska återställas (Förslag kommer i den sittande utredningen). Rätten till assistans för behov av tillsyn ska stärkas. Definitionen av normalt föräldraansvar ska smalnas av. Tillsätt en ny assistansutredning för att säkra detta. (Utredning 2019. Ny lagstiftning från 2021). Utred också frågan om huvudmannaskapet för den personliga assistansen. (Utredning 2021. Eventuell ny lagstiftning under nästa mandatperiod.)

Bengt Eliasson, Liberalernas talesperson säger att punkten innebär att assistansreformen ska återupprättas enligt intentionerna. Tittar vi närmare på vad som faktiskt ordagrant står i punkten finns det faktiskt ingenting om att intentionerna ska återupprättas. Bara flummigt alla som behöver assistans ska få det, god rättssäkerhet och nya utredningar. Där finns inget konkret om att göra domarna i HFD betydelselösa.

Utrymmet för tolkning blir därmed mycket stort och det märks i regeringens agerande under 2019. Visserligen bedömer jag att Lena Hallengren har en mycket positivare syn på personlig assistans än Åsa Regnér men någon eldsjäl är hon knappast vilket skulle behövas för vår del. Och framförallt – även om Lena Hallengren vill väl så är det andra krafter som verkligen styr regeringens politik, nämligen finansdepartementet. Och där finns ingen som helst vilja att återgå till grundintentionerna. Tvärtom, kostnad/utgifterna är för höga, punkt. Därför blir också regeringen tolkning av punkt 64 mycket strikt.

När det gäller besked om andra LSS insatser är det ännu magrare med konkreta nyheter, övriga insatser som berör ungefär 75 % av alla som är beviljade hjälp enligt LSS berörs inte alls! Förfallet med de andra åtta insatserna (bortsett Råd och stöd) som är kommunernas ansvar kan därmed pågå ganska ostört, åtminstone vad gäller intresse från statsmakten. Media, både Uppdrag granskning och lokal media har uppmärksammat fall med förfärliga missförhållanden i gruppboenden. I FUB-s ledning fortsätter ordföranden Harald Strand sin kamp för att hela LSS ska fungera.

Jag har alltid sagt att ska vi få en assistansreform som fungerar långsiktigt krävs en blocköverskridande överenskommelse som har stöd av både Socialdemokraterna och Moderaterna. Hur ser det då ut hos Moderaterna och Kristdemokraterna? KD vet vi alla har varit mycket aktiva men hos Moderaterna ser inte jag i alla fall någon genuin vilja att ställa allt till rätta igen. Och här hittar vi den viktigaste orsaken till att det händer så lite. De viktigaste, s.k. statsbärande partierna har inget seriöst intresse att återgå till hur läget såg ut innan Försäkringskassan började använda begreppet ”integritetsnära hjälpbehov”. Därför kommer det inte hända någonting radikalt bättre så länga dessa partier inte agerar. Därför är situationen fortfarande desperat för tusentals personer trots att vi har en rättighetslag på papperet.

* Vad skulle hända om Liberalerna och Centern lämnar samarbetet, vad skulle det betyda för oss? Regeringen faller och det blir extraval under förutsättning att Liberalerna inte byter åsikt att stödja en Moderatledd regering som behöver stöd från främlingsfientliga SD. Några glasklara besked har vi inte från den nya partiledaren Nyamko Sabuni. Annie Lööfs Centerparti? Där är jag relativt säker på att Centern inte sätter sig i en regering som är beroende av stöd från SD även efter ett extraval. Vänsterpartiet? Jag kan inte se framför mig något annat än att Jonas Sjöstedt kommer att stödja Stefan Löfven. Att Vänsterpartiet ens passivt skulle stödja en Moderat ledd regering finns inte på kartan.

 Hur skulle riksdagens mandat fördelas efter ett extraval? Troligen skulle det inte bli några stora förändringar. Socialdemokraterna skulle fortfarande vara största parti, möjligen går SD förbi M och blir näst största parti. Vi kan med så gott som 100 % säkerhet säga att vare sig det traditionella vänster eller högerblocket (bortser här från SD) skulle vara i närheten av egen majoritet. Om Stefan Löfven kommer att kunna behålla regeringsmakten kommer sannolikt att avgöras hur Liberalerna förhåller sig till SD förutsatt att L inte hamnar under riksdagsspärren. Jag tror ändå att det, trots allt är osannolikt att L trillar ur Riksdagen.

En eventuell ny högerregering efter extraval kommer att ledas av Ulf Kristersson och för vår del tror jag inte på någon kursändring, M visar som sagt ingen uppriktig vilja och hur mycket Kristdemokraterna säger sig värna assistansreformen kommer KD vara beroende av att få med sig Ulf Kristerssons parti. Och Moderaterna är traditionellt mycket mer intresserade av skattesänkningar och företagens villkor än offensiv funktionsrättspolitik.

När det gäller assistansreformen är det därför högst sannolikt att nuvarande status Quo består oavsett vem som styr landet. Vår chans är att med massivt opinionsarbete tvinga S och M att ta ställning. Det går, det är jag övertygad om Jag tror också det hade gynnat funktionsrättsrörelsen om vi samtidigt deklarerat att vård, skola och äldreomsorg är lika viktiga som assistansreformen och LSS. Då blir det mycket svårare för regeringen, vem som än styr landet att spela ut de olika intressena mot varandra.