Jag blir inte arg i första taget men efter att ha
tagit del av regeringens höstbudget blev jag riktigt upprörd. Ilskan riktas mot både regeringen och
stödpartierna. Det handlar inte bara om det faktum att assistansreformen
kommer vara underfinansierad även 2020. Min största ilska handlar om
fullständigt huvudlösa fördelningspolitiska prioriteringar som genomsyrar den
här budgeten, mer om detta lite senare.
Beskedet i Magdalena Anderssons budget är att
schablonen i assistansersättningen höjs ännu en gång med endast 1,5 % och
återigen får assistansanordnarna inte kompensation för ökade lönekostnader. Schablonen
för 2020 blir 304,30 kr/timme. Tittar vi lite i statistiken ser vi att sedan
alliansregeringen avgick 2014 och efterträddes av (trodde många i alla fall…)
mycket mer funkisvänlig regering har inte schablonersättningen höjts mer än max
1,5 % ett enda år med en bottennotering på 1,05 % 2017. Assistansanordnarna har
därmed inte fått kompensation för löneökningar ett enda år som Stefan Löven
varit statsminister.
Utan att ta till överord visar den här regeringen gång
på gång att tillföra assistansreformen nödvändiga resurser har mycket låg
prioritet och med den hela assistansreformen. Regeringen sänder ut tydliga
signaler att vår rätt till självbestämmande är låg prioriterat, våra
assistenters arbete värdesätts inte alls. Detta av en regering som leds av
Sveriges Socialdemokratiska arbetarparti ihop med Miljöpartiet och Socialdemokraterna
ser sig ju själva som det enda parti
som kan garantera välfärden för alla...
Regeringen motarbetar inte assistansreformen bara
genom regleringsbrev och (under Åsa Regnérs tid) osmaklig smutskastning. Den
underminerar även assistansreformen synnerligen metodiskt genom att år efter år
underfinansiera reformen. I praktiken innebär det en långsam kvävning av hela
reformen. För till slut kommer ingen vilja jobba som assistenter – utan
personliga assistenter ingen assistans. Undertecknad med tusentals och åter
tusentals personer blir hänvisade till kommunal husarrest eller allt sämre
fungerande gruppboenden.
Finns det ingen ljusning i sikte? Om vi menar
återupprättandet av assistansreformen enligt intentionerna ser det kärvt ut,
tyvärr. Så här skriver Ifa i det senaste nyhetsbrevet angående prognoser fram
till 2022:
Av
regeringens budget framgår att prognosen för 2019 är 800 miljoner lägre än budgetpropositionen
för 2019, vilket beror bland annat på att färre personer beviljas
assistansersättning under året. För år 2020 föreslås i budgeten 24,45 miljarder
till assistansersättningen och de kommande åren 2021-22 ökas anslaget för
assistansersättningen med mindre än 1,5 % per år.'
Kort och gott – här finns inte minsta antydan till att
regeringen har några planer att återställa intentionerna.
*Den snåla höjningen av schablonen är illa nog men det
som gör mig mest upprörd är budgetens tokiga fördelningsprofil. Kvartetten som
styr Sverige anser sig ha råd med att avskaffad värnskatt för de med högst
inkomster men pengar till assistansen finns inte. Kalla mig naiv men jag trodde
ändå Liberalerna skulle vara en rejäl blåslampa på regeringen vad gäller
assistansen men icke. När allt kommer omkring visar det sig att prioritet
nummer 1 för L är att gynna höginkomsttagare, inte återställd assistansreform.
Det är uppenbart där huvudprioriteringen låg när januari överenskommelsen
förhandlades fram. Kommentarer om den
prioriteringen är överflödig…
Tyvärr stannar inte tokigheterna/orättvisorna med
detta. Bostadsbidragen höjs rejält för ålderspensionärer med ett nytt tak på
7000 kr/månad. Alla som har sjukersättning (inkluderar många med olika LSS
insatser) som ligger under en annan budgetpost som ligger under FK benämnt
bostadstillägg får inte en enda kr i höjning. Taket förblir drygt 5200 kr/månad,
d v s en tak skillnad på nästan 1800 kr/månad = 34 %. Regeringen fortsätter att sänka
skatten för pensionärer, d v s ålderspensionärer men någon skattesänkning för
personer med sjukersättning blir det inte.
Riktigt obehagligt blir
det med den här formuleringen i budgetpropositionen
"Pensionen för den som har arbetat ett
helt arbetsliv bör därför vara betydligt högre än nivån för grundskyddet. För
att upprätthålla det s.k. respektavståndet mellan dem som arbetat och dem som
inte har gjort det behöver även den allmänna inkomstgrundade pensionen
förstärkas."
Vad är detta, notera särskilt benämningen ”respektavståndet”.
Finansministern representerar ett parti som en gång i tiden grundades för att
införa demokrati och för att bekämpa fattigdom och ojämna maktrelationer. Nu
skriver Magdalena Anderssons finansdepartement alltså rakt ut att
pensionsskillnaden mellan de som yrkesarbetar och de arma satar som aldrig
gjort det av orsaker hen inte rår över ska vara stora. Ingen pardon, ingen
medkänsla här inte, Istället att lyftas från fattigdom ska berörda personer visa
”respekt” för de rika och framgångsrika. Att L och C antagligen inte har minsta
invändning mot denna råa skrivelse friar inte finansdepartementet från
huvudansvaret.
Det hade varit en sak
om det hade sagts av en ultralibertarian långt ut till höger i USA-s
republikanska parti. Nu kommer det alltså från finansdepartementet i Sverige
som styrs av ett parti som säger sig värna utsatta grupper men som i praktiken
uttrycker sig direkt fientligt mot personer som är beroende av välfärdsstaten
och redan befinner sig mycket långt ner på den ekonomiska trappstegen i vårt
land.
Nej du Magdalena
Andersson. Efter det här tar jag dig inte på minsta allvar när du pratar om att
socialdemokraterna är garanten för välfärden. Du bryr dig om stora
väljargrupper som är strategiskt viktiga för att behålla regeringsmakten.
Mindre, resurssvaga grupper som dessutom ”kostar pengar” sparkar du bara på. Och
Liberalernas omtanke för assistansen, ja det partiet har en hel del att bevisa
framöver.
Stefan Löven, Magdalena Andersson, Per Bolund,
Isabella Löwin, Nyamko Sabuni och Annie Lööf – ni ska skämmas allesammans!
I morgon ca 11.00 kommer jag att göra en extra livesändning på facebook om budgeten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar