Personlig assistans – Analys av en kvasi marknad och dess brottslighet del 2

Först kommentar till Reportaget i Kalla Fakta

Mycket bra program tycker jag. Visade tydligt att det finns en mycket medveten strategi från regeringen att spara pengar på assistansen. Jag led med både mammorna och barnen i reportaget, en person som inte känner för dem måste ha ett hjärta av sten.

Bra också att statsvetaren Niklas Altermark och juristen Mathias Blomberg deltog och riktade hård kritik mot Expert metoden respektive regeringen och domstolarna. Kalla Fakta visar också att det är rysk roulette om drabbade personer får hjälp av hemkommunen eller inte.

Nästan oslagbart och se hur arg Åsa Regnér blev när hon intervjuades! Vi ger oss aldrig, kampen för att rädda rätten till självbestämmande har bara börjat! Och vi har kommit en bit på vägen även om det är mycket långt kvar. Regeringens propaganda håller på att krackelera.

Bra jobbat TV4!

Hela reportaget i Kalla Fakta

Som sagt, jag anser att det värsta med den här rapporten är Stig Svensson vill ändra lagen så att den tydligt preciserar vad vi kan få assistans för som övriga behov och att han spekulerar i ”vad som är rätt antal beviljade timmar”. Jag tycker de förslagen får för lite uppmärksamhet.

När man läser en sådan har rapport gäller det att vara uppmärksamhet på vad som faktiskt står. Orimliga uppgifter kan nämligen vara ”inbakat” i texten utan att de i första anblicken framstår som just orimliga. Ett sådant exempel är att Stig Svensson hävdar att antalet beviljade timmar i genomsnitt kommer att fortsätta öka så länge inte lagen skärps om vad som är övriga behov. På sidan 106 står följande:

Sker ingen förändring i lagen kring vilka behov, och omfattning, assistanser-sättningen ska tillfredsställa så kommer kostnaderna det vill säga antalet timmar per person att fortsätta stiga.

Sanningen är denna. En vecka motsvarar 168 timmar. Antalet timmar i genomsnitt är nu knappt 129 timmar/vecka = 18,4 timmar/ dygn. Viktigt och komma ihåg är det att ofta ingår jour (ofta 7-8 timmar inte vaken jour/dygn) där och 1 timme räknas bara som 15 ”vanliga minuter. Slutsatsen blir att det genomsnittliga antalet timmar nu motsvarar åtminstone nästan dygnet runt assistans. Antalet beviljade timmar/i snitt kan öka avsevärt endast om:

1.  Antalet beviljade timmar med dubbelassistans ökar markant, det har aldrig varit lätt att bli beviljad dubbelassistans och är i nutid extremt svårt.

2. Ett stort antal personer till åker ur systemet och de kvarvarande har många timmar beviljade med dubbelassistans. I så fall blir det en ganska stor ökning med antalet beviljade antalet timmar/i snitt. Men det har i så fall ingenting att göra med att vi begär för mycket, det är bara ett bevis på att reformen urholkats ännu mer.

Sådana låt oss kalla det ”matematiska självklarheter” borde påpekas varje gång Åsa Regnér eller någon annan oroar sig för att antalet beviljade timmar ”skenar”.

Själva kostnaden/utgifterna. Ja, de kommer att stiga om hjälp ska ges efter behov, eftersom schablonen successivt måste höjas. Vad är det som är konstigt med det? Allt annat i samhället kostar också mer och mer – allt från vård till en fika på vilket café som helst.

Ökat samarbete mellan myndigheter. Stig Svensson anser att Försäkringskassan har för få kontrollmöjligheter för att komma åt kriminalitet och fusk. När han spekulerar om mörkertalet hävdar han att det egentligen är otroligt att det blivit några rättegångar alls som handlar om kriminalitet i assistansbranschen. Jag håller med honom att det behövs ökat samarbete mellan olika myndigheter för att stoppa kriminaliteten men när man bygger ut kontrollsystemen måste det göras med ordentlig tanke bakom det, annars riskerar kontrollsystemen att gå helt över styr. Jag är t.ex. helt emot att FK får rent polisiära uppgifter. Samarbete med polisen, IVO, Skatteverket, Arbetsmiljöverket med mera för att komma åt och få bort kriminalitet självklart!

Utökade eller förbättrade försäkringsmedicinska utredningar är ett annat förslag. Det är fortsättningen på en trend där alltmer fokus läggs på diagnoser, inte faktiska hjälpbehov, d v s en utveckling som fjärmar sig från lagens intentioner. Motivet här är att upptäcka misstänkta fuskare hos personer som inte är födda i Sverige där myndighetssverige har dålig koll på bakgrunds historik.

Jag köper definitivt att det behövs noggranna utredningar om sjukvården och FK har dålig bakgrundshistorik men dåligt genomtänkta åtgärder leder med mycket stor sannolikhet till maktfullkomlighet. Den första frågan som måste ställas – behöver verkligen FK mer befogenheter än de redan har för nämnda syfte? 

Med tanke på hur FK uppträtt tidigare är det högst sannolikt att dessa eventuellt nya maktbefogenheter missbrukas å det grövsta. Att invandrare som söker PA utsätts för ännu mer förnedring än vad vi får utstå bara för att de är invandrare. I den tidsanda som råder kan sedan FK utnyttja sina nya befogenheter även på ALLA som genomgår omprövningar. Som ni vet brinner jag för att obligatoriska tvåårsomprövningar ska avskaffas permanent. Deras enda syfte är att minska antalet beviljade timmar och helst dra in statlig PA helt och hållet.

Enligt Stig Svensson förekommer det människohandel i assistansbranschen. Om det stämmer är det oerhört allvarligt men även här verkar det finnas få konkreta bevis. Bara ett fall är emellertid ett för mycket. Min första tanke när jag läste detta angående lösning på problemet:

Det Stig Svensson beskriver är en typ av brottslighet som brukar ha internationella förgreningar och ursprung. För mig låter det mer som att det framförallt handlar om ett samarbete mellan Polisen, FK m.fl. samt Interpol. D v s det handlar om brottslighet som kräver internationellt samarbete för att stoppas.

Hur kommer regeringen använda informationen i den här utredningen? Vill inte låta som världens största pessimist men realisten i mig säger tyvärr att regeringen kommer ignorera slutsatserna om avsaknad av samband mellan privata företag och timutvecklingen samt assistenternas löneutveckling. Mycket mer intresse kommer att riktas mot de förslag som handlar om att mycket tydligare definiera övriga behov och inskränka rätten till anhörigassistans.