Nu vill regeringen slippa fler sådana reportage
(i massmedia) fram till valet och därför föreslås att tvåårsomprövningarna
tillfälligt slopas. Det är bra för dem som i dag har assistansersättning och
som hade riskerat gå miste om den under de kommande åren.
Bengt Westerberg i Heja
Olika (www.hejaolika.se) 15 januari.
Ska man ge ett sammanfattande
omdöme om den lagrådsremiss som blev klar för någon vecka sedan så var det
faktiskt lite positivare än jag väntat mig. Framförallt att transport till och
ifrån aktiviteter ska ge assistans var inget som var självklart enlig de besked
vi fått tidigare. Omprövningar vid ”väsentligt ändrade förhållandena” (ett
totalt stopp var aldrig aktuellt) ska nu bara omfatta de omständigheter som
faktiskt berörs, inte en total omprövning av assistansen ”vid väsentligt
ändrade förhållanden”. Synar man regeringens agerande lite närmare framgår
emellertid snabbt att det finns inga seriösa ambitioner på att återupprätta LSS
enligt intentionerna i lagen och CRPD. Här är ett axplock:
· Regeringens
ambition är att tvåårsomprövningarna ska återupptas så snart förhållande
tillåter det.
· Det finns inte och
har aldrig funnits några intentioner att skriva om besparingsdirektiven till
LSS utredningen.
· Regeringen har nu
utredningar som visar att domen i HFD 2015 har haft mycket negativa
konsekvenser men hittills inte agerat. Många får inte kommunal assistans alls,
i många fall blir antalet beviljade timmar kraftigt reducerade, anhörigas
ansvar ökar mn. Konkreta förslag för att åtgärda detta saknas hittills helt.
· Ingenting av det
som sagts och gjorts när detta skrivs (16 januari) hjälper på något sätt alla
de som förlorat statlig assistansersättning än alla de som får avslag vid
nyansökningar (nästan 90 %). Utvecklingen är tyvärr glasklar – systemet håller
på att ”stängas”, d v s inga eller nästan inga personer blir beviljade
assistans.
· En vän till mig
skickade ett mail till regeringen med några frågor hur regeringen tänker agera.
Det blev ett långt svar med lite konkret innehåll. Mellan raderna framgår
emellertid att regeringen planerar en kommunalisering:
Kommunerna får förtydligat ansvar att informera
om rättigheterna enligt LSS för de personer som får avslag eller indragning av
assistansersättning från Försäkringskassan.
Utöver detta
axplock på passivitet från regeringen har FK sedan tidigare tagit bort
möjligheten till förenklade uppföljningar för personer med livslånga behov. Att
vi får rätt till assistans vid resor till och ifrån aktiviteter är givetvis
bra, lika viktig som rätt till vänte och beredskapstid. Även här finns
emellertid oklarheter i besparingshysterins tidevarv. Vad kommer FK räkna som
en aktivitet? Hur ofta får den genomföras, hur lång tid får den ta? Och hur
blir det med begreppet ”kvalificerade hjälpbehov”. Så vitt jag förstår är
begreppet inte slopat då det faktiskt är omnämnt i lagen.
På sikt anser
jag bestämt att det måste till en blocköverskridande överenskommelse för att
skapa stabilitet vilket innebär att Socialdemokraterna har en nyckelroll vilket
jag skrev om förra veckan. Att det sker någon ändring självmant är tyvärr
extremt osannolikt så länge finansdepartementet styr regeringens agenda. I
själva verket befinner vi oss nu i samma läge som vi gjorde 12 juni 2017, dagen
innan domen i HFD utan någonting som talar för att regeringen har tanke på att
återupprätta lagen som den tillämpades före 2007-2008. Så länge
besparingsdirektiven finns kvar (är kanske för sent att skriva om dem nu om
inte slutdatumet för LSS utredningen skjuts fram till 2019) signalerar nämligen
regeringen mycket bestämt vad den står – PA
är för dyrt och notan ska sänkas, punkt!
Jag instämmer
helt i Bengt Westerbergs analys – Regeringens strategi går ut på att försöka få
bort assistansen från debatten inför valet utan någon som helst ambition att
återupprätta LSS intentioner. Det stora välfärdspartiet vill inte ha mer
negativ publicitet inför valet. Här har vi en jätteviktig roll. PA och LSS
framtid måste bli en valfråga och vi måste hela tiden påminna politiker och
massmedia om att krisen inte på något sätt är över och att regeringens
strategi handlar om att vinna tid. Måndag 21.00 nästa vecka kommer TV4-s
Kalla Fakta sända ett reportage om regeringens hantering av PA och LSS. Hoppas
de visar att besparingsdirektiven finns kvar och att ingenting har gjorts för
att hjälpa alla som förlorat assistansersättning. Antalet som är beviljad PA
från FK är nu nere under 15 000 (jämfört med en topp på ca 16 500)
* Lars-Göran
Wadén är en av landets stora tillgänglighetskämpar. Jag har liksom många andra
följt Lars-Görans kamp mot Region Gävleborg (som ansvarar för de offentliga
transporterna i Gävleborgs län)
I januari
2015 skärptes tillgänglighetslagstiftningen som nu är en del av
diskrimineringslagen. Samma månad skulle Lars-Göran åka buss för att besöka en
släkting. Resan blev emellertid inte av då (har träffat Lars Göran flera gånger
och vet att han använder en helt vanlig manuell rullstol) inte kunde använda
bussens lift. Lars-Göran ansåg att han blivit diskriminerad och skickade in en
anmälning till DO (Diskrimineringsombudsmannen). DO avslog emellertid anmälning
med motiveringen att Lars-Göran ”inte blivit tillräckligt diskriminerad”.
Lars-Göran
bestämde sig då för att med hjälp av DHR driva ärendet i vanlig domstol.
Rättsfallet gick upp till HD som tog ställning för ansvarsfördelningen, inte om
Lars-Göran blivit diskriminerad eller inte. Domstolen gick emellertid på
Lars-Görans och DHR-s linje och anser att Region Gävleborg har ansvar för
att tillgängligheten fungerar, Så här skriver HD i domen:
Högsta
domstolen förklarar att Region Gävleborg, vid L-GWs försök att resa med buss
den 2 januari 2015, tillhandahöll en tjänst (färd med buss) och därigenom
ansvarade i förhållande till L-GW för att förbudet, enligt 2 kap. 12 § första
stycket 1 diskrimineringslagen (2008:567), inte överträddes på grund av
bristande tillgänglighet enligt 1 kap. 4 § 3 samma lag.
Givetvis
en stor framgång för Lars Göran personligen, DHR och alla som kämpar för ett
tillgängligt samhälle för alla. Nu har HD skickat tillbaka ärendet till
Tingsrätten som ska avgöra om Lars-Göran blev diskriminerad eller inte. Med
domen från HD i ryggen borde utsikterna för en seger vara relativt goda. Blir dock inte förvånad om Tingsrätten nöjer sig med att tilldela Region Gävleborg ett vite (böter - straffavgift) för att Lars-Göran inte kunde använda rampen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar