”Omprövningen”, samhällsdebatten och prejudicerande domar

Först: Min berättelse om den hemska ”omprövningen” fick ett oerhört genomslag med tusentals läsare (oerhört glädjande) och ger energi till att fortsätta kämpa för vår rätt att bli behandlade med värdighet för att kunna leva som andra. Det är jätteviktigt att historier som mina blir offentliga. Det är enda sättet att förhoppningsvis få till en förändring. När jag hör regeringens och FK-s floskler om ”rättssäkra behovsbedömningar” känner jag bara ilska. Tvärtom känner jag mig helt rättslös istället, helt utlämnad till en handläggares godtycke. 

Och liknande historier som min utspelar sig varje dag runt om i landet. Staten har tydligen rätt att hitta på vad som helst för att få till ”rättssäkra bedömningar” och vi måste acceptera det för att kunna få rätt att leva som andra.

Jag har också fått frågan hur jag orkar med att skriva om allt som skett? Svaret är att jag är definitivt ingen ”superman”. Jag är emellertid lyckligt lottad då jag har föräldrar som stöttar mig väldigt mycket i kampen mot FK. Utan dem hade jag aldrig orkat med det. Tack mamma och pappa! Många som slåss mot myndigheterna har inte den hjälpen, oavsett om det handlar om rätten till personlig assistans, ledsagning, gruppboende etcetera,  eller andra viktiga saker som sjukersättning, färdtjänst mm. Den kampen förs runt om i landet av vardagshjältar som kämpar för sina rättigheter. Många orkar helt enkelt inte vilket ökar orättvisorna än mer.

I dag har det gått en vecka sedan den s.k. "omprövningen". Ärligt talat har jag inte mått något vidare. Flera nätter har jag sovit mycket dåligt, för första gången känner jag en stor oro att de drar in betydande delar av assistansen. Oron har visserligen funnits tidigare men inte lika påtagligt. Och jag vet att det finns tusentals personer till runt om i vårt land som känner likadant och mår psykiskt dåligt. Det är helt ovärdigt ett land som säger sig värna mänskliga rättigheter.

En behovsbedömning för att bli beviljade olika LSS insatser är nödvändiga men sätter man människan i centrum istället för statsbudgeten är det ganska enkelt att göra både värdiga behovsbedömningar och omprövningar. Det handlar om vilja, prioritet och ytterst människosynen!

Regeringen och FK må sprida lögner om assistansen och LSS, förneka oss våra lagliga rättigheter genom att ta ifrån oss möjligheten att leva som andra men de ska banne mig inte knäcka oss!

* Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. En god rättstillämpning ska säkerställas och handläggningen, utredningarna och besluten ska vara likvärdiga över hela landet och hålla hög kvalitet så att rätt person får rätt ersättning

Regleringsbrevet till Försäkringskassan 2016

Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen.

Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras.

Direktiv till LSS utredningen

Med ovanstående direktiven till FK och LSS utredaren menar jag bestämt att regeringen med diverse floskler aldrig kan prata sig ur det faktum att målet för den förda politiken är kostnaden/utgifterna för personlig assistans ska sänkas. I den destruktiva utveckling som pågår för assistansen bidrar givetvis kommunerna och diverse arga ledarskribenter (som dock lugnat ser sig senaste året)  men de centrala aktörerna är ändå regeringen, domstolarna och Försäkringskassan. Särskilt domstolarnas roll får ofta för lite uppmärksamhet.

Senaste decenniet har det nu kommit fyra domar från Högsta Förvaltningsdomstolen med starkt restriktiv inriktning för insatsen personlig assistans. Dessa är:

·  2009 – domen om grundläggande behov - måltider

· 2012  - domen om egenvård

· 2015 – det femte grundläggande behovet

· 2017 – personlig assistans under transport till och hem igen från olika uteaktiviteter. Denna dom med förödande potential har FK inte börjat tillämpa än men det kommer de säkert att göra så småningom.

Utöver det finns det som bekant ett antal domar som urholkat andra LSS insatser, bland annat en dom som i praktiken ger kommuner rätt att tvångsförflytta personer mellan gruppboenden, helt emot LSS intentioner.

Reclaim LSS - är HFD emot LSS?

Dessa domar är prejudicerande men FK tolkar dem oerhört strikt och tar inte hänsyn till att LSS är en individuell lag. Själv är jag bara lekmannajurist, en sak är emellertid tydlig för mig när jag läser domarna. Juristerna i HFD har en oerhört trångsynt syn på vad lagen (usel förståelse och kunskap) verkligen handlar om och vad som krävs för att den ska fungera i praktiken. De fokuserar helt på det som kallas grundläggande behov. Ta domen från 2017. Här anser alltså HFD (Förvaltningsrätten och Kammarrätten tyckte annorlunda) att assistans till och från aktiviteter inte ska beviljas. Hur ska assistansen fungera om assistans i framtiden inte kommer att beviljas för transporter till och från aktiviteter?

Domstolarna är formellt sett självständiga gentemot politikerna – en viktig grundbult i rättsstaten. Men ärligt talat, för mig är det uppenbart att de påverkats av samhällsdebatten kring assistansen och LSS. Samtliga nämnda domar  har ju kommit efter den stora finanskrisen inleddes 2008. En djup lågkonjunktur innebär alltid besparingar i välfärden, d v s mindre pengar går till de som behöver hjälp från samhället.

För assistansens del fanns det redan före finanskrisens start en debatt om utbrett ”fusk”. FK-s första motdrag blev att 2007 introducera begreppet ”integritetsnära hjälpbehov”. Det menar jag var startskottet till det förfall vi bevittnar nu. I och med finanskrisen blev det emellertid alltmer legitimt att även prata om ”skenande kostnader” för både personlig assistans och andra LSS insatser. En debatt som alltså fördes även under alliansregeringen vilket är värt och påpeka. Jonas Reinholdssons vidriga verksamhet som slog mot alla LSS insatser avslöjades när alliansen styrde Sverige .

 Det är emellertid odiskutabelt att S-MP regeringen har skruvat upp debatten om ”skenande kostnader” till en helt ny nivå. Jag tror inte att regeringen ger direkta order till HFD om strängare tolkning men HFD ”känner av” och påverkas av signalerna från regeringen  Vi är naiva om vi tror att juristerna inte påverkas. I synnerhet om både kunskap och förståelse (och troligen intresse) vad syftet med lagen är har stora brister.

Fast varför upphör då inte hets retoriken om ”skenande kostnader” när Sverige befinner sig i en högkonjunktur? Mitt svar är att dels är vår grupp är en lågstatusgrupp i samhället och dels har assistansreformen och övriga LSS insatser  inte alls samma legitimitet som t.ex. allmän sjukförsäkring, vilket hör samman med vår låga samhällsstatus – antal,  socialt, ekonomiskt Detta gör att det ensidiga fokuset på skenande kostnader och kriminalitet har bitit sig fast och det blir politiskt ganska riskfritt att attackera oss. Även med anhöriga är vi för få för att ha någon större betydelse för utgången av ett val.

De prejudicerande domarna ja. Tyvärr får jag konstatera att vi bevittnar en utveckling att en fantastisk lag håller på att implodera helt UTAN att lagen ändras på papperet. Vad säger det om tillståndet för vår demokrati och utsatta minoriteters rättigheter gentemot en stat som bryter mot de lagar som riksdagen stiftat?