Felicia kan inte äta själv men rätt till assistans har hon inte enligt FK

Det känns inte som att det spelar någon roll vad vi säger eller vilka läkarintyg som finns. Försäkringskassan försöker göra allt de kan för att inte komma upp i de där 20 timmarna.

My Heningsson – Felicias mamma

Felicia Henningsson är 19 år och har mycket stora hjälpbehov på grund av bland annat epilepsi och utvecklingsstörning. Felicia behöver hjälp och tillsyn dygnet runt, Epilepsianfallen kommer dagligen och EP anfall för henne kan i värsta fall leda till döden om hon inte får hjälp. Ändå anser inte FK att Felicia har rätt till personlig assistans längre. Detta är ytterligare en tragisk historia som Expressen rapporterade om förra veckan.

Personlig assistans har Felicia haft i 14 år men vid senaste omprövningen var Felicia helt plötsligt inte ens nära att nå upp till den magiska 20 timmar gränsen i grundläggande behov/vecka – det allt mindre nålsögat som vi alla måste igenom om staten ska bevilja statlig assistansersättning.

Som bekant ansåg ju regeringsrätten (numer Högsta Förvaltningsdomstolen) 2009 att det grundläggande behovet måltider endast var grundläggande om personen behövde matas, FK hakade på och har alltid hänvisat till att ”vi måste följa prejudicerande domar”. Detta trots att LSS är en individuell lag vilket rimligen borde leda till att prejudicerande domar inte borde få stor betydelse som nu är fallet. En videofilm visar att Felicia kan äta själv – men med mycket stora svårigheter. Detta anser tydligen FK är tillräckligt för att hjälpbehovet inte ska räknas som grundläggande. Tittar man på videon borde alla med minsta humanism inse att det är totalt ovärdigt att inte betrakta Felicias behov av hjälp vid måltider som ett av de fem grundläggande behoven. Hur förklarar då FK själva sin bedömning om det grundläggande behovet måltider? Svaret som Expressen fick från representanten från FK var detta:

att man i bedömningen utgått från begreppet att man "ska kunna föra skeden till munnen själv".

Sen kan jag inse att det kan verka fyrkantigt. Det är viktigt att mamman beskriver matsituationerna tydligare och inkommer med synpunkter innan vi fattar beslutet

Som vi alla vet är inte Felicia och hennes familj inte ensamma, samma öde drabbar hundratals och åter hundratals personer. Antalet personer som är beviljade statlig assistansersättning har nu minskat med ungefär 1000 personer sedan 2015. –men något ansvar vägrar regeringen och ta –Åsa Regnér gör det så lätt som möjligt för sig och lyfter över ansvaret till kommunerna. 

Expressens artikel om Felicia

*  Jag vet ju att han inte överlever ett dygn utan assistans. För oss är det en dödsdom. Frågan är bara när den inträffar

Sven och Susanna Hansen, föräldrar

I fredags rapporterade Jönköpings-Posten om ett fall från Mullsjö kommun som har stora likheter med Felicias när det gäller behovet av hjälp och stöd och Försäkringskassans beslut

Niclas Hansen är 28 år och har stora funktionsvariationer. Han har autism, självskadebeteende och allvarlig epilepsi. Niklas behöver tillsyn och hjälp dygnet runt både p g a de många epilepsianfallen och motverka självkadebeteende. Niclas har tidigare haft personlig assistans i 14 år enligt de behov han faktiskt har – assistans dygnet runt och delvis med dubbelassistans. Vid senaste omprövningen ansåg emellertid FK att hjälpbehovet plötsligt bara uppgår till 2,5 timmar/vecka… Definitivt beslut är inte taget än men Niklas föräldrar utgår från att detta blir FK-s beslut och har redan kollat in en jurist för att få hjälp med överklagandet.

Det finns så många liknande tragedier runt om i Sverige. I det här blogginlägget koncentrerar vi oss på Felicias och Niklas situation. Två personer som så uppenbart behöver mycket hjälp men som inte får det och där en helt orimlig börda läggs på anhöriga. Precis som alla andra föräldrar till barn och vuxna gör ju Felicias och Niclas föräldrar allt som står i deras makt för att barnen ska få ett så bra liv som möjligt. I ett humanistiskt samhälle borde det därför vara en självklarhet att samhället ger dem det stöd som krävs för att berörda personer verkligen ska få ett värdigt liv enligt LSS intentioner. Lika självklart att regeringen medger att de har ett huvudansvar och agerar därefter men den viljan saknas totalt.

Jönköpings-Postens artikel

JP intervjuade också Niclas hemkommun Mullsjö som blir nästa anhalt för familjen att få den hjälp Niklas behöver såvida inte ett mirakel sker med det slutgiltiga beslutet från FK.. Som i andra kommuner får även Mullsjö nu ökade kostnader som de inte budgeterat för När det gäller situationen generellt sammanfattar Mullsjö kommun läget så här:

Generellt kan man säga så att har en person haft insatser från Försäkringskassan med assistans och så får de ett beslut att det upphör, då inträder det här med kommunens yttersta ansvar.

Kommunen har flera typer av insatser som de kan hjälpa personer med. Dels personlig assistans men även olika typer av boenden, även för dem som behöver hjälp dygnet runt.

— Jag kan tycka att det är så tråkigt när man tittar på nyheter och i media att den biten beskrivs så lite.

 Kommunen har rätt i att media rapporterar lite om andra LSS insatser. Jag känner flera personer som bor på gruppboende och ogillar starkt när de kallas institutioner och att deras LSS insatser kommer helt i skymundan. De som tycker att gruppboende är en bra LSS insats ska kunna ha det valet, vi är är olika som människor. Däremot ger jag mig aldrig i att vi ska  kunna bli beviljade personlig assistans efter behov. Det är får förbaskade rättighet!