Information om LSS grundstenar till eventuellt okunniga socialdemokratiska politiker

I det här blogginlägget jag gå igenom med grundbultarna i LSS för att klargöra en del för eventuellt okunniga ombud på den kongress som Socialdemokraterna snart ska hålla men även de som är genuint intresserade av självbestämmande för vår grupp. Socialdemokratin som rörelse är trots allt inte liktydigt med smutskastning och hårda angrepp mot vår rättighetslag.

LSS – Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade trädde i kraft 1994. Syftet med lagen är att personer med stora funktionsnedsättningar/funktionsvariationer ska kunna leva som andra och forma våra liv på egen hand.

Vilka insatser ingår och vilka omfattas av lagen?

LSS § 9 anger 10 olika insatser:

1.      rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder,
2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken,
3. ledsagarservice,
4. biträde av kontaktperson,
5. avlösarservice i hemmet,
6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov,
8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna,
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.

Av lagtexten framgår därmed att personlig assistans är en av 10 LSS olika insatser, inte en egen insats som regleras i en egen lag. Tidigare fanns förutom LSS visserligen LASS (Lagen om Assistansersättning) men den lagen är sedan ett antal år tillbaka skrotad, bestämmelserna i LASS är nu istället inskrivna i Socialförsäkringsbalken kapitel 51.

För att kunna bli beviljad hjälp enligt LSS måste hen tillhöra någon av de tre personkretsarna som definieras i LSS § 1

1.      med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,

2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller

3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

För att bli beviljad statlig assistansersättning krävs att den sökandes så kallade grundläggande hjälpbehov uppgår till minst 20 timmar/vecka. De grundläggande behoven är fem till antalet och räknas upp i LSS § 9a:

• ·         Personlig hygien

• ·         Av/påklädning

• ·         Matlagning

• ·         Kommunikation

• ·         Ingående kunskap om brukaren
  
  
  Bedömer Försäkringskassan att de grundläggande behoven understiger 20 timmar/vecka beviljas NOLL timmar i statlig assistansersättning. Den sökande får då istället vända sig till hemkommunen. Ingen personlig assistans beviljas om den sökande vid ansökningstillfället har nått 65 års ålder. Är man beviljad assistans före 65 års ålder har hen rätt att behålla den livet ut men det beslut vad gäller antalet beviljade timmar kan inte ändras efter 65 årsdagen vilket regleras i LSS § 9 b.
  
  
  Huvudmannaskapet för assistansen är alltså delat mellan stat och kommun. Det är emellertid bara den personliga assistansen som i huvudsak finansieras av staten. Övriga LSS insatser med undantag av Råd och Stöd som Landstingen ansvarar för finansieras av kommunerna.  
  
  
  
  
  
  Målsättningar och ambitioner med LSS
  LSS är en individbaserad lag vars syfte är att sätta den enskilda personens behov. Lagen sätter de faktiska hjälpbehoven inte diagnoser i centrum. Detta framgår av LSS § 5 till § 8.
  
  
  § 5 Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.
  
  
  Här framgår tydligt att målet är att vi ska kunna leva som andra. Våra funktionsvariationer ska inte vara något hinder för att forma våra liv som vi vill ha det, inte vad en statligt eller kommunalt anställd byråkrat anser är bäst för oss.
  
  
  § 6 (utdrag). Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.
  
  
  Här ser vi att självbestämmandet har en central betydelse i lagen. Ifrågasätts rätten till självbestämmande ifrågasätts därmed hela lagens existens.
  
  
  § 6a finns också ett barnperspektiv inskrivet vilket formuleras så här:
  
  
  När åtgärder rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas.
  
  
  
  
  Hur det går ihop med att så många barn nu förlorar personlig assistans får ansvariga politiker och tjänstemän förklara – jag förstår inte i alla fall. 
  
  
  § 7 st. 2 Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.
  
  
  
  
  
  Återigen betonas att målet med lagen är att vi ska kunna leva ett eget liv med goda levnadsvillkor. Dessutom betonas vikten av varaktighet. Berörda personer ska känna sig säkra på att få den hjälp hen behöver. Att med ett enda beslut plötsligt förlora sin assistans eller annan LSS insats utan att hjälpbehoven ändrats rimmar mycket illa med LSS  §7.
  
  
  § 8 betonar att det är vi själva eller annan legal företrädare som bestämmer om ansökan av hjälp enligt LSS ska göras:
  
  
  Insatser enligt denna lag ska ges den enskilde endast om han eller hon begär det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare begära insatser för honom eller henne.
  
  
  
  
  
  
  
  Som vi ser finns det ingenting i lagens intentioner § 5-8 som talar om vård eller vårdperspektiv. Trots detta lyfts tyvärr det perspektivet som lyfts fram mer och mer i debatten om i synnerhet assistansen. Det är ett angrepp mot lagens fundament.
  
  
  
  
  
  
  
  
  * Harald Strand fortsätter sin genomgång av CRPD konventionen. Jag har bidragit lite grann och skrivit en del av de delar som Harald benämner våra egna tillägg.
  
  
  Avsnitt 3 om funktionsrättskonventionen CRPD 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  * Stilaktivister i Småland har spelat in ett nytt avsnitt i vår pod. Här pratar jag om tvåårsomprövningarna av personlig assistans och vad lagen faktiskt säger. Omprövningarna är visserligen lagstadgade i Socialförsäkringsbalken kapitel 51 Jag menar ändå att det finns skydd i både LSS och CRPD som ska skydda oss från att förlora assistansen utan att hjälpbehoven ändras.
  
  
  De fruktade tvåårsomprövningarna
  
  
  
  
  
  
  
  
  
   
  
  
  Hur finansieras de olika LSS insatserna?
  
  
  Samtliga LSS insatser kostar brutto ca 70 miljarder kr, nettokostnaden den verkliga kostnaden för samhället är mycket lägre. 8 och 10 LSS insatser ansvarar kommunerna för, Ledsagning, gruppboende, Daglig verksamhet mm är således kommunernas ansvar att se till att det finns pengar och att verksamheten fungerar. Råd och stöd är Landstingens ansvar. Kommunerna klagar ofta på att LSS kostar för mycket. Det finns emellertid ett utjämningssystem som ska kompensera en stor del av kommunernas utgifter.
  
  
  
  
  Personlig assistans är den enda LSS insats som i huvudsak finansieras av staten. Av en total bruttokostnad/utgift på ca 30 miljarder kr 2016 betalar staten drygt 24 miljarder kr, d v s ungefär 80 %. Källa Assistonskoll.se  
  
  
  Även hos de som har assistans beviljad av FK betalar kommunerna de 20 första timmarna/vecka.
   I takt med att fler och fler får assistansen beviljad av hemkommunen har kommunernas andel av totalkostnaden ökat och kommer att fortsätta göra det med den nuvarande utvecklingen. Dessa ”merutgifter” har inte kommunerna fått kompensation för. Å andra sidan när regeringen oroar sig för ”skenande kostnader” är det inte totalsumman för hela LSS som är bekymret för regeringen. Regeringens ”orosmoln” är statens andel av assistansersättningen 24 miljarder kr 2016, 34 % av samhällets totala bruttoutgifter för LSS.