Personen som anlitade Jonas Reinholdsson heter Ann
Lindkvist och är biträdande chef på omsorgsenheten i Värnamo kommun. I måndags
ringde jag till henne och frågade hur kommunen tänkte när de anlitade honom.
Det kan ju omöjligt vara så att KommunLex var det enda alternativet
tillgängligt? Jag poängterade ännu en gång att vi inte accepterar att vare sig
Värnamo kommun eller någon annan kommun heller anlitar Jonas Reinholdsson p g a
dennes motbjudande människosyn. Svaren jag fick var följande:
· Värnamo
kommuns har fått kritik från IVO p g a bristfälliga utredningar i
socialtjänsten. Personalen behöver därför vidareutbildas och J. Reinholdssons
kompetens "svarade väl mot det vi efterfrågade".
· Man
hade (påstår man i alla fall) glömt bort reportaget i Kalla Fakta och vad som
framkom där.
· De
utbildningar som Reinholdsson ska genomföra syftar inte på något sätt till att
hjälpa kommunen att ge fler avslag på LSS insatser. De berör inte LSS
överhuvudtaget utan syftar till att handläggarna på socialtjänsten ska få
bättre kompetens att hanlägga ärenden som inte berör LSS.
· Med
tanke på det som framkom i Kalla Fakta "förstår man vår ilska" men vi
har inte haft någon som helst ambition att reta upp funkisrörelsen.
Borde
också tagit upp det faktum att man vägrade oss tillträde till föreläsningen. Det
var dock klart sedan tidigare att de var
benhårda där, det kändes meningslöst att
ta upp just då.
Sammantaget fick jag givetvis inga garantier , man
försäkrade dock att man nästa gång "ska tänka igenom noga" innan vi
anlitar KommunLex igen. Och ärligt talat tror jag faktiskt det ska mycket till
innan Jonas Reinholdsson anlitas igen av Värnamo kommun. Det framgick klart och
tydligt att vårt budskap nått fram - vi är förbannade!
* Daglig verksamhet är en LSS insats som i huvudsak
riktar sig till personer med utvecklingstörningar. Syftet är att berörda
personer ska få en meningsfull sysselsättning, totalt var 33800 personer
beviljade insatsen 2014. Tanken är att de som är beviljade insatsen också ska
få en viss ekonomisk kompensation.
En genomgång från socialstyrelsen visar emellertid
att 13 % av kommunerna betalar inte ut någon ersättning alls. I övriga kommuner
är den mycket "blygsam" -50-60 kr/dag. Blygsam ja. Att betala ut så
usel kompensation till de som berörs är rena hånet, 60 kr /dag finansierar
ungefär en halv biobiljett. Eller som Emily Gunnarsson (som själv får 53 kr/dag)
själv uttrycker det:
Det är skamligt rent ut sagt. Hela systemet
måste förändras
Det
är viktigt för att man ska få känna sig som en människa, inte som ett
vårdobjekt.
Det sista sätter
Emily finget på något mycket väsentligt. Hur ser samhället på en stor grupp
personer där LSS insatsen daglig verksamhet ske ge en miningsfull sysselsättning? Det dystra
svaret är att många kommuner inte sätter något som helst värde på det
arbete hen faktiskt utför. För en annan grupp än funkisar hade det varit
omöjligt för kommunerna att bete sig på det sättet.
Så vad ska man göra
åt det? Återigen menar jag att det kommunala självstyret sätter käppar i
hjulet. I grund och botten är det en viktig del av den svenska demokratin men
när det gäller LSS funkar det mycket dåligt vilket visar sig gång på gång. Den
enda åtgärden som jag kan se som kan ändra på det är att i LSS skriva in ett
minimum belopp som kommunerna är tvingade att betala. Och det beloppet
ska vara mycket, mycket högre än 50-60 kr/dag. Det är som sagt som att spotta
människorna i ansiktet att betala så låg ersättning.
Samtidigt behöver vi
många åtgärder för att minska arbetslösheten bland funkisar. Utan tvekan
har insatsen Daglig verksamhet en viktig roll att fylla för många med psykiska
funktionsnedsättningar. Samtidigt får det inte bli så att standardåtgärden från
samhället (även om den är frivillig) blir att bevilja insatsen Daglig
verksamhet. Med rätt stöd från samhället skulle säkert många fler än idag kunna
ha "reguljära" jobb.
Emily Gunnarsson formulerar det själv på följande sätt:
Om man får rätt stöd kan man jobba som vem som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar