Tidigare i sommar hade det gått exakt 25 år, ett
kvarts sekel sedan ADA (Americans with disabilities act), lagen mot
diskriminering mot personer med funktionsvariationer trädde i kraft i USA. Det
är en lag som betytt väldigt mycket för att öka tillgängligheten och minska
diskrimineringen av alla amerikaner med funktionsvariationer. Först vid
årsskiftet 2014/2015 blev bristande tillgänglighet juridiskt klassad som
diskriminering i Sverige och då har ändå lagstiftningen stora brister som vi
alla känner till.
Till skillnad från den svenska lagstiftningen har
ADA en helt annan tyngd, där finns inga undantag som att företag med mindre än
10 anställda inte omfattas av lagen. Lagen inkluderar tillgänglighet i en lång
rad områden, inte bara den rent fysiska tillgängligheten. Hur ser man då till
att lagen efterlevs? Här i Sverige är det Diskrimineringsombudsmannen (DO) som
har ansvaret. I "staterna" är däremot ansvaret uppdelat på flera
olika myndigheter som övervakar att lagen efterlevs. Dessa har både mycket mer
resurser till förfogande än DO och driver också diskrimineringsärenden med en
helt annan intensitet (många gånger med positivt resultat) och sprider
information till företag mm om vad lagen innebär.
Sammantaget kan man säga att ADA inte bara är en
pappersprodukt, man tar den på stort allvar. Ett exempel som kan belysa vad jag
menar är från historikern Lars Trägårdh som levt och undervisat många år i USA.
Han ser en tydlig skillnad i mellan USA och Sverige hur man ser på
tillgänglighetsfrågan. När man ska hålla föreläsningar i Sverige är det långt
ifrån någon självklarhet att det finns t.ex. hörselslingor för personer med
dålig hörsel, att kursmaterialet är tillgängligt för alla eller att det
överhuvudtaget är möjligt för alla att komma in. I USA förväntas detta bara
fungera, punkt slut!
En stor skillnad från Sverige är den politiska uppslutningen
kring lagen. På hemmaplan tenderar de politiker som engagerar sig i
funkisfrågor att politiskt luta åt vänster eller åtminstone ha sociala problem
som hjärtefrågor. Så är det inte i USA,
såväl demokrater men även många republikaner stödjer ADA helhjärtat. Hur ska man då förklara att ett
tillgängligt samhälle för alla är en självklarhet i ett land där den allmänna
välfärden inte alls är lika utvecklad som i Sverige? Själva har vi ju väldigt hög svansföring när
det gäller välfärdspolitik och mänskliga rättigheter samtidigt som det är mycket svårt att få till
ett tillgängligt samhälle - varför är det så? Jag tror framgångarna i USA beror på följande saker
(finns säkert fler):
· En
mycket aktiv funktionshinderrörelse. I USA föddes bland annat Independent
living rörelsen på 1960-talet. Redan när Adolf Ratzka kom till Sverige på
1970-talet ansåg han att det var ett helt annat "go" i funkisrörelsen
i USA än i Sverige. Man var "bråkigare", mer högljudda och krävde sina rättigheter i mycket större
utsträckning än i Sverige. Än idag har Adolf Ratzka i intervjuer sagt att den
svenska funkisrörelsen, enligt hans syn är för tam när man ställer krav.
· Stödet
från både vänster och höger i amerikansk politik som nämndes ovan.
· En
anan syn på rättigheter än i Sverige. I USA betraktas rättigheter som absoluta
vilket innebär att kostnadsfrågan för att förverkliga ADA-s intentioner hamnar
i bakgrunden. Affärerna, skolorna, nationalparkerna, kurslitteratur etcetera ska bara vara tillgängliga för alla. Att skylla på att "budgeten räcker inte till" accepteras inte.
· Efter
alla krig USA deltagit i finns det ett mycket stort antal personer som har
allvarliga och livslånga krigsskador vilket leder till livslånga funktionsvariationer. Soldaterna betraktas ofta som hjältar och
förväntas av allmänheten bli behandlade därefter.
Naturligtvis har ADA inte inneburit en l "perfekt
tillvaro" för alla amerikaner med funktionsvariationer. Fortfarande är
överrepresentationen i fattigdom, arbetslöshet mm stor. Jag tycker ändå USA förtjänar beröm för
att man varit föregångare när det gäller tillgänglighetslagstiftningen. Hur länge
dröjer det innan vår egen lagstiftning blir lika kraftfull?
Läs även följande artikel i ämnet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar